Mattias Boström

Det är intressant med folks uppfattningar om vad bokförlag egentligen sysslar med. Vissa som ringer hit tror att vi är en bokhandel och andra har fått för sig att vi är ett tryckeri. För några år sedan var det en marknadsundersökande kvinna som ringde mig var sjätte månad och med monoton röst ställde en lång rad frågor om våra olika produktbehov. Efter sisådär tolv-tretton minuter brukade hon komma fram till de tunga grejerna. På sin finlandssvenska undrade hon alltid: ”Funderar ni på att inom det närmaste kvartalet införskaffa truck?” Jag försökte då förklara att vi är ett bokförlag, inget tryckeri, även om vi enligt hennes förteckning befann oss inom den grafiska branschen. Vi sitter i ett kontor på andra våningen, vi har ingen lastkaj på balkongen. Vårt behov av en truck i korridoren är, om än inte obefintligt, så i alla fall mycket litet. ”Jo…”, sa hon då. Och fortsatte med nästa fråga: ”Funderar ni på att inom det närmaste kvartalet införskaffa högtryckstvätt?”

Andra har en annan bild av förlagen. För dem vilar ett närmast mytologiskt skimmer över bokförlagen – på ett sätt som exempelvis tandkrämsindustrin aldrig fått uppleva. Det kan ha att göra med att här sitter människor som beslutar om huruvida skrivande personers drömmar ska slå in eller ej. Det kan förstås också vara en framodlad myt genom film, tv och böcker. Och det kan bero på att det är en av de där branscherna som många vill in i – speciellt om man är humanistiskt lagd – men där det finns väldigt få jobb. För på bokförlag sitter man väl bara i mysiga fåtöljer och läser böcker hela dagarna?

Jag tror att många av missuppfattningarna om bokförlagen beror på att branschen är väldigt dålig på att kommunicera utåt om något annat än bokutgivningar och författare. Och kanske inte heller så intresserad av att göra det. Bilden av hur det går till att ge ut böcker får därmed behålla sin något glamouriserade yta. Det är kanske bra för vissa inblandade parter. Men det är i längden inte bra för förlagen själva, eftersom det lätt föder avundsjuka och en snedvriden syn på hur ekonomin och arbetsfördelningen egentligen funkar i branschen. Vem tjänar pengar på vem, och liknande frågor. Och med tystnaden i branschen får man också bokförlagen att framstå exakt som skivbolagen, något som tiden sprang förbi.

Så när vi nu står inför en stark utvecklingsfas, där eboken öppnar helt nya vägar, så är det många som gottar sig åt att förlagen kommer förlora sin position och kanske försvinna helt. Det verkar som om vissa tycker att det är rätt åt förlagen.

Jag har i ett tidigare inlägg visat att bokförlagen kommer ha en utmärkt roll i en framtida bokvärld, men kanske på ett lite annorlunda sätt än idag. Så det finns all anledning för förlagsbranschen att inte bara se framtiden som ett hot, utan även som en hel bukett av möjligheter.

Därför ska det bli väldigt intressant att se vilken diskussion som uppstår när några av de mest kunniga om branschutvecklingen möts den 27 augusti vid en träff arrangerad av Natur & Kultur och bokförlaget Atlas. Kommer mötet andas en öppenhet? Är man villig att gemensamt diskutera framtidens möjligheter (och inte bara hoten) eller kommer alla bara vara hemlighetsfulla?

Daniel Åberg har efterlyst förlagen i den rådande diskussionen om bokens framtid. Richard Herold på Atlas har förklarat varför förlagen inte vill delta i en öppen diskussion på nätet. Jonas Mosskin – en av initiativtagarna till mötet den 27 augusti – ger sin syn på saken.

Och jag fortsätter att under augusti skriva ned mina tankar om situationen och sprida dem via denna blogg och genom kommentarer hos andra. Jag är av uppfattningen att ingenting lär mig så mycket som att faktiskt delta i samtalet. Det är inte säkert att jag har rätt i allt jag säger – när det gäller framtiden handlar det trots allt om gissningar – men genom diskussion och motargument tror jag att vi kan komma en bit på väg.

Jag tror att vi snart kommer få en ännu bredare debatt i ämnet. Tidningarna skriver mer och mer och förlagen tvingas helt enkelt att uttala sig. Vilket leder till nya blogginlägg. Förhoppningsvis kan snart de inblandade parterna få mötas på samma arena.

Det ligger i luften.

Facebook

När jag skriver texter som ska publiceras behöver jag något att luta mig mot. Om det så är texter för tidskrifter, böcker eller nätet. Detta stöd har under många år varit research.

Jag formligen älskar research. Det är ofta för researchens skull som jag sätter igång med ett skrivprojekt. Att få sitta i KB:s källare och rulla mikrofilmade tidningar från 1902, att därigenom finna bortglömda upplysningar som ingen brytt sig om på hundra år, men som ger mig värdefulla pusselbitar, det är en häftig kick. Researchen kan förstås handla om mer närliggande ting, ja till och med dagsaktuella, men känslan är densamma.

Dessa efterforskningar är alltifrån tio till hundra gånger så tidskrävande som att sedan skriva själva texten. Å andra sidan har jag i princip redan formulerat hela innehållet i huvudet under researchens gång. Det är min genväg till skrivande. Mitt lilla kreativitetsfusk. Jag känner mig säker i mina formuleringar och i texternas uppbyggnad när jag hela tiden har ett skelett av research.

Research innebär också naturliga begränsningar. Upplysningarna bildar en karta av fakta och jag drar upp gränser för att ringa in just det område som intresserar mig. För mig är begränsningarna kreativitetens moder. Allt går så mycket enklare om jag slipper fabulera fritt.

På sistone har jag börjat doppa tårna i nya okända vatten, bara för att kolla om det är något jag vill dyka ned i. Jag har nästan aldrig skrivit texter som bygger på erfarenhet. Till och med när jag bloggar, exempelvis i mina sällsynta texter på Svenska Panoptikon, så rör jag mig mycket sällan utanför researchens trygga värld. Att skriva texter som bara utgår ifrån det jag redan vet – antingen i min yrkesroll eller bara tack vare diverse kunskap som fastnat genom åren – känns därför lätt skrämmande. Men jag har börjat ana en förändring hos mig själv.

Jag startade inte min första blogg förrän för ett drygt år sedan. Kanske lite konstigt, eftersom jag omfamnar nätet på så många andra sätt. Men jag såg mig helt enkelt inte som en åsiktsmaskin och jag såg ingen anledning att vara självutlämnande. Det var först när jag kom på att jag kunde använda en blogg till så mycket annat som jag såg min egen nytta med det.

Jag hade så många artikeluppslag som egentligen var för korta eller för smala för att passa någon tidskrift. Samtidigt var de för långa för att jag skulle kunna lägga dem på minnet som goda middagsanekdoter. Att göra blogginlägg av dem visade sig därför ypperligt. Jag har även börjat använda bloggar för att strukturera upp mina små hobbyforskningsprojekt och bygga upp en Sherlock Holmes-bibliografi på nätet. Allt sånt där som jag inte hade en tanke på att bloggar kunde användas till. Åsikter och självutfläkning var min förvirrade uppfattning om bloggar för något år sedan.

Nu har jag alltså börjat luta mig mot något nytt i mina texter. När jag tittar efter så upptäcker jag flera exempel på det. För ett tag sedan skrev jag här på bloggen om min barndoms dagar på biblioteket. Inte minsta research låg bakom den texten. Och nu i juli har jag stöpt om den här bloggen totalt för att kunna uttrycka mina åsikter om svensk bokbransch. Visst ingår det en dos research i de inläggen, men i grunden handlar det mest om åsikter. Åsikter! Jag har blivit en åsiktsmaskin. Nåväl, jag bygger åsikterna på min erfarenhet från bokbranschen, så jag kan förlåta mig själv.

Slutligen, spiken i kistan på att jag inte längre alltid behöver research som stödhjul i skrivandet, häromdagen dök nya numret av svenska Sherlock Holmes-tidskriften The Moor upp i brevlådan. Det var utgåva nummer 100 och jag deltog med en text. Men den satt långt inne. När det dessutom handlade om ett jubileumsnummer ville jag ju anstränga mig och skriva något riktigt väl underbyggt. Mycket annat i mitt liv skulle dock hinnas med samtidigt i den vevan och deadline passerades tyvärr med några veckor. Men redaktören var snäll och jag fick respit.

Slutligen satt jag där klockan elva kvällen innan magasinet skulle gå till tryck och insåg att jag inte skulle hinna ägna mig åt någon research. Jag som hade tänkt skriva riktigt initierat om Sherlock Holmes på svenska teaterscener vid seklets början – om jag bara fick lite struktur på materialet och forskade fram några kompletterande fakta …

Okej, vad gör jag i ett sådant läge? Jo, jag skriver en artikel om att skriva, med speciell inriktning på vad jag själv skriver. Texten handlar om hur man kan skriva unika Sherlock Holmes-essäer i en tid då redan alla aspekter har behandlats, inte minst av flitiga engelsmän och amerikaner under de senaste åttio åren. Det blev en text om svenska sherlockianer genom tiderna som betraktat Sherlock Holmes ur ett svenskt perspektiv och därigenom lyckats hitta just dessa unika vinklar. Ingen omvälvande artikel visserligen, men en typiskt igenkännbar Mattias-artikel – enda skillnaden var att jag för en gångs skull använde annat än research som grund för artikeln.

Och för att göra detta till en härlig metagrej så har jag ytterligare en observation som bevisar min tes: det här blogginlägget.

Jag har alltid gillat att göra research. Men jag gillar också att ha något annat att luta mig mot, i synnerhet något som gör att texter kan skrivas lite snabbare, lite enklare, kanske lite reflekterande och lite påverkande.

Så länge jag bara slipper fabulera fritt.

Facebook

Just nu snackas det mycket om hur den svenska bokmarknaden kommer att se ut i framtiden. Och i synnerhet eboksmarknaden. Men för att kunna förflytta oss dit behöver vi ta ett antal steg på vägen. Utveckling är en gradvis process och om vi inte tittar på delmomenten kan slutsatsen bli helt galen. Därför tänker jag den här gången bara sia om det närmaste året.

Vi börjar med läget i USA

I USA räknar man med att Amazons läsplatta Kindle 2 kommer att sälja ända upp till en miljon exemplar bara i år, bl a tack vare en nyligen genomförd prissänkning med 60 dollar ned till 299 dollar. USA-boende Fredrik Wass bekräftar i ett blogginlägg: ”Här i San Francisco ser jag människor med en Kindle i handen nästan varje gång jag åker tåg eller buss.” Fortfarande står eboksförsäljningen för mindre än 1% av den totala amerikanska bokmarknaden, men andelen växer hela tiden.

Amerikanska trender och innovationer brukar ganska snabbt och enkelt kunna förflyttas över till Europa. I Kindle-fallet är dock en sådan utveckling inte helt självklar, i dagsläget. Amazon vill förstås in med Kindle på den europeiska marknaden, men nyligen sprack t ex en introduktion i Tyskland  pga att Amazon inte kom överens med de tyska mobiloperatörerna. Kindle är nämligen helt avhängig av att automatiskt och inbyggt kunna vara uppkopplad mot ett mobilnät (via Amazons speciella Whispernet) och tanka ned de böcker som önskas. Därför är det både ointressant och knepigt - plus otillåtet – att köpa en amerikansk Kindle utanför USA.

Kommer Kindle till Sverige?

Jag har ingen aning om hur Amazon ser på en eventuell introduktion av Kindle i Sverige. Det kanske finns planer och måhända diskuteras det hela redan med svenska mobiloperatörer. Men gissningsvis inriktar sig Amazon i första hand på större europeiska marknader än den svenska, såsom den franska, spanska och förmodligen nya försök med den tyska. Dessutom är ju Sverigemarknaden tämligen begränsad så länge det bara handlar om eböcker tillgängliga från Amazon.

Varför snackar jag då så mycket om Kindle om de kanske inte ens vill in på den svenska marknaden? Jo, bara som ett exempel på hur utvecklingen plötsligt kan skjuta fart när en stor aktör går in på en bubblande marknad och verkligen tar greppet om den. Kindle är säkert inte den bästa, snyggaste och mest läsarvänliga läsplatta som finns på marknaden, men genom den enkla köprutinen och de låga bokpriserna (vanligtvis 9,99 dollar för nya böcker) har Amazon skapat en lätthanterlig produkt som löser många problem för läsarna och samtidigt inte ställer till särskilt mycket trubbel. Och utbudet är fantastiskt – över 300 000 böcker, tidskrifter och tidningar kan köpas via Kindle Store på Amazons sajt. Att Amazon har lyckats få med sig de amerikanska förlagen på detta beror säkert till stor del på att eböckerna är låsta till Kindles format och därmed svåra att sprida vidare.

Vad som måste hända i Sverige

Om motsvarande sak skulle hända i Sverige skulle vår eboksmarknad förmodligen få fart. Låt oss sätta ett mål: Tänk om 10 000 titlar på svenska - företrädesvis nyheter – fanns att köpa för en knapp hundring per styck via någon av bokhandelsaktörerna på nätet, och tänk om det samtidigt fanns en hyfsat bra läsplatta för 2 000-3 000 kr (eller ännu billigare!) där man enkelt kunde köpa och ladda ned dessa böcker via sitt konto. Då tror jag faktiskt att vi även i Sverige skulle få se människor med en läsplatta i handen relativt ofta när vi åkte tåg eller buss.

Hur långt från en sådan utveckling är vi då i Sverige?

1. Utbudet av eböcker. Eboksföretaget Elib har idag uppemot 2 000 svenska titlar till försäljning, från såväl stora som små bokförlag. Bland de stora förlag som under det senaste halvåret har gett ut merparten av sina boknyheter även som eböcker finns Norstedts och Piratförlaget. Bonnierförlagen saknas nästan helt när det gäller nyheter – men en förändring är på gång.
   - Vi saknar 8 000 svenska titlar för att nå ovanstående mål.
2. Priset på eböckerna. Idag kostar en nyutgiven ebok från Norstedts 160-170 kr att köpa via  Adlibris, vilket är ungefär 10-20 kr lägre än motsvarande pappersversion. Äldre titlar kostar runt 90 kr. Detta är inget ovanligt prisläge bland förlagen. Piratförlagets nya eböcker kostar hos Adlibris 99 kr och äldre titlar prissänks till runt 40 kr när de ges ut i pocket.
   - Fler förlag behöver följa Piratförlagets exempel för att vi ska nå målet. 
3. Läsplattor för några få tusenlappar. Priset är inte problemet, där är vi nog snart. Och de billigaste plattorna är redan i den prisklassen. Tillgängligheten är kruxet – det är fortfarande svårt att köpa en läsplatta i Sverige.
   - Någon måste på bred front börja sälja läsplattor i Sverige, men punkterna 1 och 2 måste samtidigt genomföras för att det ska få genomslag.
4. Lättillgängligheten. För att köpa en ebok idag går man in hos någon av de tio nätåterförsäljarna som Elib samarbetar med. Om man vet vilken bok man söker är det enkelt att hitta fram till den, aningen svårare att veta vilket format man ska välja och hyfsat enkelt att betala för sig. Om man inte vet vilken bok man vill ha så hjälper återförsäljarnas sidor inte till mycket för att leda köparen rätt – det är helt enkelt inget sälj i dem.
   - Eboksbutikerna på nätet måste förenklas och bli mer lättnavigerade, samtidigt som de måste locka till impulsköp.

Vi är en bra bit från målet alltså. Men utvecklingen kan gå väldigt snabbt om bokförlagen vågar satsa på detta. En mesig attityd kommer inte leda någon vart. Vi kan inte tro att vi genom att bara gå halva vägen på någon av punkterna – eller skippa någon punkt helt – kan nå fram till en blomstrande marknad som i USA.

Den eviga teknikfrågan

Eboksförsäljningen i Sverige har hittills varit till för de redan frälsta och för de som inte ser teknik som ett hinder. Teknikfrågorna har varit viktiga. Information om hur man läser en ebok har varit en del av köprutinen.

Vi måste sluta informera om dessa saker. Ingenting med eböcker får upplevas som svårt. Det är bara att trycka på en knapp och ladda hem det man vill ha och så dras pengarna på ens konto. I samma stund finns materialet i datorn/läsplattan/mobilen och det är bara att börja läsa.

För att vi ska kunna upphöra med teknisk information måste förstås de tekniska besvärligheterna vara undanröjda. Det nya eboksformatet ePub är ett steg på vägen. Elibs nye vd Johan Greiff får här en intressant uppgift att ta itu med. Att helt enkelt göra eboken och eboksförsäljningen marknadsanpassad. Jag vill inte längre höra talas om filformat när det gäller eböcker. Samma sak med kopieringsskydd eller vattenmärkning - ingenting av de här tekniska myskopyskogrejerna ska lägga något hinder för köparen och han/hon ska inte ens vara medveten om att de existerar.

Vad kommer att hända framöver?

Redan till hösten kan det hända en hel del saker på eboksfronten. 

1. Utbudet. Bonnierförlagen har aviserat att de i höst kommer ha minst tusen titlar digitaliserade. Och i förlängningen ska hela backlisten finnas tillgänglig. Under våren har de sett till så att de har digitala rättigheter till en mängd böcker, till stor del backlisttitlar de inte längre hade rättigheter till. Tillvägagångssättet har kritiserats från både Författarförbundet och författare på förlagen, men de har fått stöd av Förläggareföreningen. I likhet med bl a Piratförlaget tänker de ge ut eboksversionen av nya titlar samtidigt som pappersversionen. Även andra stora förlag, såsom Norstedts och Natur & Kultur, planerar större ebokssatsningar.
   - Med flera tusen ytterligare titlar till försäljning börjar vi närma oss tidigare nämnda mål.
2. Priset. Hur mycket ska en ebok kosta? Jag tror att priserna kommer att börja sjunka ner mot hundralappen snart. Att ta lika mycket betalt för eboksversionen som för pappersversionen håller inte längre. Intressanta synpunkter om detta finns i en intervju i Svensk Bokhandel. Argumentet är inte så mycket vilka omkostnader som förlaget slipper med eboksversionen – tryckningen av en bok kostar bara 10-20 kr/ex – utan det handlar om att hitta en nivå som känns naturlig för en digital produkt. Innehållet, dvs texten, är detsamma, men läsarens förhållande till boken är ett annat när den inte är i fysisk form. Med ett tillräckligt lågt pris kan man också räkna med alltfler impulsköp, ungefär som jag själv köper på tok för många applikationer till min iPhone även om jag sedan knappt använder dem. Men de är ju så billiga.
   - Prisfrågan kommer bli den enklaste saken att lösa. Målet hundralappen för en nyhet kommer vi nå inom kort.
3. Läsplattorna. Läsplattornas intåg på den svenska marknaden har jag svårare att sia om. Med tanke på Bonniers storsatsning på eböcker just nu måste de ha någon lösning på gång, vilket man kan ana av en intervju i DN nyligen. Det verkar dock inte handla om en satsning på en enskild läsplatta utan snarare om att skapa förutsättningar för en lukrativ svensk läsplattemarknad.
   - Om inte läsplattorna kommer på bred front så är förlagens ebokssatsning till ingen nytta. Men på något sätt tror jag att Bonniers kommer fixa det här – det får de gärna göra om de nu tänker bli marknadsledande på eböcker.
4. Lättillgängligheten. Att Bonnierförlagen gör en stor satsning på eböcker måste också få till följd att de ser över försäljningsledet. Hur kan nätbokhandlarna göra köpet enklare? Inte minst Bonnierägda Adlibris. Kommer de fysiska bokhandlarna hänga med i det här racet? Kommer eboksköpen att göras direkt i ebokläsaren (som i Kindle)? Och vad gäller lättillgängligheten så är det inte bara läsplattorna som kan komma ifråga. På en iPhone kan man t ex installera applikationen Stanza, som är en otroligt smidig eboksbutik. Än så länge finns det, med några få undantag, inga svenska eböcker i Stanza. Men det är nog bara en tidsfråga. Och blir det inte Stanza så dyker det säkert upp någon annan eboksläsare för iPhone som inkluderar en svensk eboksbutik.
   - Här kan det antingen bli ett gigantiskt krig om hur eböcker ska säljas eller så är det en enskild aktör som med någon briljant lösning tar stor del av marknaden. Dock vill nog inte förlagen och författarna hamna i den amerikanska situationen, där Amazon med sin makt i princip är den som styr prissättningen helt och hållet.

Vem ska styra utvecklingen?

Som synes lägger jag stor vikt vid Bonnierförlagens ebokssatsning – den mängd eböcker som marknaden plötsligt utökas med måste innebära stora förändringar. Bonnierförlagen får gärna agera murbräcka.

Piratförlaget står förberedda. I princip all vår utgivning från de tio år vi existerat finns till försäljning i eboksversioner (drygt 150 titlar). Nyligen sänkte vi priserna på våra nyheter och vi tillämpar sedan länge aktiv prissättning, dvs sänker priserna när pappersböckerna utkommer som pocket. Och vi är beredda att experimentera ytterligare för att vara med och skapa den framtida eboksmarknadens förutsättningar. Piratförlaget drog igång den svenska eboksmarknaden för snart nio år sedan och om inte Bonniers strategier passar våra tankar om den svenska ebokmarknadens utveckling så är vi inte rädda för att skynda på den eller styra den åt ett annat håll.

Jag ser gärna att kopieringsskyddet, DRM, försvinner och ersätts med vattenmärkning, allt för att göra det enklare för köparna. Men som jag sa tidigare, detta är en ren branschfråga och absolut inget som ska ältas för mycket. Vi hittar en bra lösning för inblandade parter och så snackar vi inte så mycket mer om det. Vi måste få bort teknikstämpeln från eböcker. Fokus måste istället läggas på marknadssidan och visa hur enkelt det är att köpa eböckerna.

Jag är eboksansvarig på Piratförlaget – och det ska banne mig bli en riktigt intressant och rolig höst!

Så välkomna in i diskussionen, nu börjar vi snacka om det här. Kommentera gärna – kritisera sådant som låter galet och beröm sådant som känns rätt. Jag behöver er hjälp för att det här ska bli riktigt bra. Observera dock att vi den här gången i första hand håller oss till utvecklingen det närmaste året/åren. Jag är helt medveten om att eboksmarknaden kommer fungera väsentligt annorlunda om tio år, men det sparar vi till ett annat inlägg.

/Mattias Boström

Facebook

Nu är flyttlasset på plats. Jag bor härmed i egen domän - www.mattiasbostrom.se – och kommer förhoppningsvis att stormtrivas.

Tack vare att jag nu kan styra lite mer över min wordpress-blogg har jag också möjlighet att utveckla den efterhand. Jag har redan lagt till några smågrejer, t ex att det nu är lätt att sprida vidare länk till inläggen på Twitter och Facebook. Och för eventuella utländska besökare finns nu översättningsknappar överst till höger. Det kommer säkert mer i takt med att jag upptäcker intressanta plugins.

Om du sedan tidigare har länkat till min gamla blogg på din egen blogg/hemsida får du hemskt gärna gå in och ändra adressen, så att nya besökare hos dig hamnar rätt. Allt material från gamla bloggen finns även här.

Välkommen!

Facebook

Jag har aldrig varit någon mästare på trolleri. När jag var barn hade jag visserligen en fejkad kortlek med bara spader-ess och en liten ask där man kunde lägga ett mynt i ena ändan och när man tog ut innehållet på andra sidan så var myntet – vips! – försvunnet. Men längre än så har min bana som illusionist inte tagit mig. Kanske för att jag tyckte att det var så roligt att efteråt berätta för min publik hur trolleritricken gick till. Därför är det ett vågstycke, det som jag nu tänker ge mig in på. Jag har nämligen bestämt mig för att trolla bort hela förlagsbranschen.

Det pågår för tillfället en mycket spännande diskussion om bokens framtid och jag har i ett tidigare inlägg sammanfattat några andra bloggares syn på ämnet. Jag har även tipsat om att diskussionen finns än mer utvidgad i kommentarerna till inläggen. Det är vansinnigt lärorikt att läsa alla dessa texter. Ingen är förstås expert på framtiden, men tillsammans kanske vi kan få en försmak av den, genom de samtal som förs.

Något som har nämnts i förbigående (t ex av Johanna Ögren och mymlan) är att bokförlagen måhända kommer att förlora sin betydelse i framtiden. Kanske kommer de att försvinna helt? I takt med att böcker digitaliseras och författare själva blir aktiva på nätet kommer det att bli enklare att sprida litteratur utan hjälp av bokförlagen. I en situation där alla böcker är tillgängliga genom bara några få klick kan man fråga sig om det behövs några mellanhänder. De två största av dessa mellanhänder är i nuläget bokhandlarna och bokförlagen. De förstnämnda utgör ämne för en egen diskussion – och jag har varit inne på den lite grand i en kommentar – så vi koncentrerar oss nu på bokförlagens roll i framtiden. Och när jag säger framtiden, då menar jag verkligen Framtiden, dvs den där med stort F som inte ligger bara något år framåt, utan som lär dröja i alla fall ett eller två decennier.

Simsalabim, nu befinner vi oss i Framtiden! Och simsalabim, nu trollar vi bort hela förlagsbranschen! Bättre än kaninen i hatten, va? Det finns inte längre några bokförlag. Men bokvärlden dör förstås inte för det - det finns mängder av skrivande personer och ännu fler läsare. Låt oss säga att jag i denna Framtid är en sådan skrivande person. Eftersom det inte längre finns några bokförlag så behöver jag inte oroa mig för att bli refuserad. I samma stund som jag laddar upp mitt romanmanus på storabokhandelssajten.com så har jag publicerat min bok. Och kan sålunda benämna mig författare. Att vara författare är förstås inget unikt numera - många i min bekantskapskrets är författare. Ja, nästan alla när jag tänker efter. Att ladda upp en text till storabokhandelssajten.com är så extremt enkelt och några krav ställs inte. Nu väntar jag bara på att romanen kommer att sälja också.

En del av mina författarkollegor i Framtiden har insett att de behöver viss hjälp med korrekturläsning. Så de anlitar en korrläsare och betalar några tusenlappar för det jobbet. Okej, det svider på bankkontot, men det kan ändå vara värt det. Har man lagt ned ett år på skrivandet så gör de tusenlapparna varken till eller från.

Några andra författare har gått ett steg längre. De har förstått att ingen författare når särskilt långt utan en coach. Så är det för idrottsstjärnorna, så varför skulle inte en författare kunna ha det? En skicklig coach kan hjälpa till med att finslipa saker i berättandet, intrigen, språket – ja i princip alla bitar som just den här författaren behöver för att förbättra boken. Coachen får gärna också vara behjälplig med att dra upp riktlinjer för hur författaren och författarskapet ska utvecklas. Sådant är inte helt lätt att ha koll på alldeles själv och man behöver en kunnig samtalspartner som man verkligen kan lita på. Kanske behöver coachen egentligen vara två personer för att kunna hantera alla dessa saker.

Vissa av mina författarkollegor i Framtiden tror sig inte behöva den där coachen. Tills de inser att de mest säljande författarna faktiskt allesammans har en sådan. Tyvärr kostar de bästa coacherna multum att anlita, de är oerhört eftertraktade. Det finns visserligen många coacher, men de flesta tar ändå rätt mycket betalt, så nu svider det på bankkontot igen.

Sådärja, nu ska väl boken sälja ändå. Allting är perfekt och den ligger där på storabokhandelssajten.com. I och för sig, borde jag göra lite reklam för boken? Så att läsarna hittar till just den bland de flera hundra tusen böcker på svenska som finns på sajten. Okej, hur gör jag då… Jag skriver lite om den på min blogg och i andra sociala medier jag deltar i. Bravo, jag tror banne mig att jag lyckades få tio exemplar sålda den vägen. Hoppas att ryktet sprider sig. Den kanske kommer att omnämnas på någon av de stora recensionssajterna? Förhoppningsvis kommer nättidningarna att skriva om den?

Jag önskar att jag kunde få lite hjälp – jag är ju bra på att skriva romaner, inte att hitta rätt bland alla möjligheter som står till buds på nätet. Som tur är finns det förstås konsulter inom sociala media som jag kan anlita. Tillbaka till bankkontot igen. Det är inte billigt att vara författare. Men visst, visst, om det bara är det som ligger mellan mig och framgången så är det väl värt det.

Jag har nu anlitat en korrläsare, en författarcoach och en konsult inom sociala media. Men hur gör de där författarna som ständigt lyckas hamna på förstasidan på storabokhandelssajten.com och som ingår i diverse säljkampanjer? Aha, de har tydligen hjälp av en förhandlare som fixar och trixar så att själva försäljningen ska bli så maximerad som möjligt. Och som i sin tur jobbar med en ekonom som ser till att alla försäljningspengar hamnar i författarens ficka. Dvs utöver arvodena till förhandlaren och ekonomen.

För mig som författare i Framtiden är det väldigt skönt att alla de här personerna finns, även om samordningen dem emellan kunde ha varit bättre. Jag tycker att jag ägnar mer tid åt att få de anlitade konsulterna att samarbeta än tid åt det som jag egentligen är bra på, nämligen att skriva. Ja, man önskar ibland att det fanns företag som kunde erbjuda en samlad tjänst istället. Med korrläsning, coachning (sådant som förläggare och redaktörer gjorde förr), kunskap om sociala media (tidigare gick det under beteckningen PR och marknadsföring), försäljningskunniga förhandlare och ekonomfolk. Att anlita ett sådant företag blir förstås inte billigt, jag måste ju själv lägga ut alla pengarna innan jag ens vet om min bok kommer att bli en framgång.

Det är i sådana lägen jag önskar att det fanns företag som kunde jobba på exakt samma sätt som ovanstående, men som samtidigt är beredda att ta den ekonomiska risken. Självklart skulle de få ta en del av den eventuella vinsten, det är inte mer än rättvist. Jag har ju sett hur mycket det faktiskt kostar att förvandla mitt manus till en riktigt bra och lättsåld bok.

Men om företaget ska ta den ekonomiska risken så lär de välja sina klienter med omsorg. De kommer inte att anta alla som skrivit ett manus, utan bara sådana som de tror i förlängningen kan generera tillräckligt mycket pengar för att täcka upp för de risker som de tar totalt.

Simsalabim! Där nutidens förlagsbransch förut fanns finns nu bara en vit kanin i en hatt. Men där borta, under skynket som det står Framtiden på - ”se här, gott folk, inga speglar, inga dolda mekanismer!” - som genom trolleri, där finns Framtidens förlagsbransch! Nu i en ny kostym, men visst känner ni igen den? 

Och precis som när jag var liten pojke så har jag just presenterat hur hela tricket gick till. Så trollkarl blir jag nog aldrig. Behövs inte heller, eftersom jag tror att jag kommer stanna i förlagsbranschen i många decennier framåt.

Facebook

Att sia om framtiden är nödvändigt. Inte för att vi tvunget har rätt i våra gissningar, utan för att diskussionen som initieras oftast tar oss ett steg vidare. Ett gott samtal föder alltid nya tankar och idéer och det finns inget så främjande för kreativiteten som att faktiskt tvingas formulera i ord vad man egentligen tycker och tror. Ett bra exempel på detta är den serie inlägg som gjorts av olika bloggare under den senaste veckan med bokens framtid som gemensamt tema.

Det började i en röd liten stuga mitt under pågående Hultsfredsfestival. Media Mötesplats Malmö arrangerade ett seminarium med bortåt tjugo kunniga människor från musik- och mediebranschen. En bloggstafett tog sedan vid och först ut var Johanna Ögren på Bokhora. Hennes inlägg All books ever written blev ett utmärkt avstamp för den kommande diskussionen och hennes frågor pekade på ett antal kärnpunkter i utvecklingen. Vad händer egentligen med bokbranschen när all världens litteratur blir tillgänglig i våra datorer? Vilka möjligheter uppstår? Vad innebär det för de människor som på ett eller annat sätt livnär sig på böcker?

Frågorna är förstås många. Att sia i vår tid är lika mycket att ställa frågor som att komma med kvalificerade gissningar. För i motsats till Nostradamus siar man idag sällan ensam. I skrivande stund finns det 86 kommentarer till Johannas inlägg och det är riktigt hög kvalitet på de flesta av dem. Antalet personer med insikt och klokskap är glädjande stort.

Stafettpinnen från Hultsfred har därefter tagits över av musikforskaren Daniel Johansson som i inlägget Impulsekonomin och det hudomslutna jaget skriver mycket initierat om framtida affärsmodeller, tillgänglighet och förändrad syn på integriteten. Grundläggande aspekter som förändrar vår syn på mediekonsumtion och som kommer ligga till grund för en förändrad bokbransch. Inte en raserad bransch, bara en totalt förändrad.

Bloggstafetten har sedan fortsatt med professor Bo Reimer som diskuterar hur framtidens begränsningar i tillgänglighet kan te sig på copyrightområdet och hur detta måste anpassas för att inte hindra kreativt skapande. 

Och nu senast har stafetten gått vidare till Sofia Mirjamsdotter – dvs bloggaren Mymlan – som i inlägget Upphovsrätten är inte en naturlag tar ner teorierna på ett mer handgripligt plan och frågar sig om författare kommer kunna försörja sig på bokskrivande i framtiden. I min roll som förlagsperson och med daglig kontakt med författare var nog Sofias inlägg det som hittills har rört om i min hjärna mest. Jag vet ju att många fildelningsvänner kritiserar upphovsrätten med liknande termer, nästan lite slentrianmässigt och jag blir mest trött av att höra det, men i det här inlägget anar jag att framtiden faktiskt kommer att skilja sig från hur saker och ting ser ut idag. Jag är inte beredd att genast acceptera det, jag är på intet sätt omvänd. Men jag kan inte helt blunda för den eventuella utvecklingen. Jag inser att framtiden inte är som samtiden. Och det beror inte på något så simpelt som att vi inte vill betala för oss, utan snarare på en förskjutning i hela vår syn på samhället och oss själva. Vi kan i nuläget gilla det eller ogilla det, men vi kommer som grupp att gradvis förändras. Vad som mitt i allt detta händer med just författare och bokbransch återstår att se. Jag tänker självklart försvara den bransch jag jobbar i med näbbar och klor – jag har jobbat tillräckligt länge i förlagsbranschen för att ha sett de goda sidor som utgör dess inneboende kraft - men det måste ske på ett sätt som tar hänsyn till just den förändring som kan tänkas ske.

Så långt inläggen i själva bloggstafetten. Flera andra kunniga bloggare har också kommenterat diskussionen. Daniel Åberg har skrivit ett antal inlägg på sin egen blogg – bl a om hur morgondagens eböcker kan komma att te sig. Även Jonas Mosskin, bisonblog, Isobel Hadley-Kamptz, Jenny Eklund, En annan sida och E-boksidan skriver om utvecklingen av eböcker och läsplattor. Josefine Hådell funderar på hur vi kommer att koppla av i framtiden, om detta går att göra med läsplattor på samma sätt vi kan göra med pappersböcker. Och Joakim Jardenberg bevakar den pågående diskussionen med uppdaterade rapporter och har även ställt frågan vem som egentligen tjänar pengar på upphovsrätten.

Och det har säkert hunnit tillkomma fler som kommenterat den pågående diskussionen. Det som är spännande är att samtalet är så stort – om vartannat framtidsteoretiskt och nästa-vecka-praktiskt. Och för min egen del att jag lär mig så enormt mycket. Jag har visserligen jobbat i förlagsbranschen i femton år, men ingen människa kan veta allt - alla har vi våra specialkompetenser och begränsningar. Jag sörplar därför i mig alla tänkvärda åsikter och kunskaper. Jag hoppas att jag är ganska flexibel och öppen i denna diskussion. Det jag tror mig veta idag behöver inte nödvändigtvis vara en sanning imorgon. Men jag känner att jag bara kommer att stå och stampa om jag inte aktivt deltar i samtalet. Därför tänker jag närmaste tiden dela med mig av mina tankar om alltifrån eboksutvecklingen till bokförlagens existensberättigande. Ni behöver inte gilla mina tankar, men kommentera dem gärna. Jag är beredd att rucka på mina åsikter om jag får bra motargument. Det ska bli spännande att se vad vi kommer fram till. Det förlag jag jobbar för, Piratförlaget, är på många sätt en mycket flexibel organisation med snabba beslutsvägar och jag har inget emot att implementera goda idéer där. Det jag skriver här på bloggen är visserligen inga officiella uttalanden från Piratförlaget, men såsom en del av förlaget (och som dess eboksanvarige) är jag också rent praktiskt en del av dess utveckling mot framtiden.

I nästa inlägg ska jag börja sia om framtiden. Hur kommer den att se ut när det gäller böcker, läsande och bokbransch? Vad kommer att bli – som mr Jim säger i gamla Canon-reklamen – ”som vanligt i framtiden”?

Facebook

Vanligtvis brukar sommartid innebära stiltje på bokbranschfronten. Ja, förutom det där obligatoriska författarbråket som någon nyhetsuttorkad kvällstidning blåser upp, förstås.

Men den här sommaren är annorlunda. En väldigt intressant och viktig diskussion om bokens framtid har dragits igång på nätet. Såväl inlägg som kommentarer är välformulerade och kloka, och jag lär mig vansinnigt mycket. I nästa inlägg ska jag länka ordentligt till alla vettiga saker som sagt.

Nu vill jag även själv ta steget in i diskussionen. Med en femtonårig erfarenhet från förlagsbranschen – och genom åren ur ganska olika perspektiv – så hoppas jag att jag kommer kunna tillföra något. Jag vill inte påstå att jag är den mest påläste i varenda detaljfråga, men jag vill gärna använda mig av ett sunt-förnuft-perspektiv och se hur man från förlagshåll faktiskt kan gå tillväga för att både överleva och utveckla sig.

För att kunna göra dessa inlägg kände jag att den här bloggen behövde delvis nytt utseende – tidigare har den varit helt inriktad på sådant jag sysslat med på min fritid, en liten privat skrythylla. Jag kommer dock fortsätta att försöka ha en avslappnad attityd. Visserligen tar jag böcker och läsning på allvar, men jag behöver inte vara allvarlig hela tiden för det. Mina bokblickar är lika lekfulla som de är seriösa.

Mina inlägg är öppningar för diskussioner. Det är inte säkert att jag har rätt i allt jag säger. Eller rättare sagt, jag har förmodligen käpprätt fel i många av mina gissningar om framtidens bokmarknad. Men det spelar inte så stor roll i inledningsskedet, för det är i den efterföljande diskussionen som jag tror att vi kommer någonstans och kan lära av varandra.

Facebook

Min allra senaste bok heter ”Klurigt i kvadrat” och idag såg jag den för första gången till försäljning. Alltid en lika häftig känsla!

Boken säljs inledningsvis exklusivt via endast en distributör, Pocketstället. Så det är ingen idé att börja leta efter den hos nätbokhandlarna eller ute i vanlig bokhandel. Å andra sidan kan man hitta Pocketställets hyllor på många platser, såsom i Pressbyrån och i mängder av dagligvarubutiker. Antagligen finns boken dock mest på de mer välsorterade ställena. Vid en tur in till Stockholm idag fick jag i alla fall syn på den på Pressbyrån på Centralen och i t-banan vid Östermalmstorg.

Boken innehåller 100 pussel som påminner om sudoku. Det logiska tänkandet från sudokulösandet finns kvar, men här finns också ytterligare en nivå, nämligen enkel huvudräkning. Det finns en hel del utländska böcker med den här typen av pussel och utomlands kallas det för KenKen. Även Svenska Dagbladet kör KenKen-pussel i söndagstidningen.

Jag är oerhört stolt över den här boken, mest med tanke på att jag verkligen suttit och konstruerat alla hundra pusslen för hand. Papper, penna och en något så när fungerande hjärna. Sen har jag fört in alla pusslen i datorn så att det ser snyggt ut i boken. Plus att jag har provlöst alla pusslen efteråt för att se så att angiven svårighetsnivå känns korrekt. Här finns alltifrån superenkla pussel till sådana som t.o.m. jag (som har skapat dem) behöver en timme eller två för att lösa.

”Klurigt i kvadrat” är min första bok som utkommer på Pocketförlaget. Ska bli kul att samarbeta med vännerna där!

Facebook

Jag var inne i Stockholm på Kungliga Biblioteket idag. Nere i deras källare som just nu är så isande kall att det inte ens känns svalkande i sommarhettan - jag hade tagit på mig långbyxor och långärmad tröja och frös ändå. Deras ventilationssystem är tydligen lite märkligt, vilket bl a innebär att de delar ut filtar till alla som i likhet med mig kommer dit för att titta på mikrofilmade gamla tidningar.

Mitt syfte idag var primärt att spåra turnévägen för Lindens Operettsällskap hösten 1902. Emil Bergendorff hade fått engagemang i sällskapet och som jag nämnt tidigare så hobbyforskar jag om denne skådespelare.

En av pjäserna som sällskapet satte upp den där hösten var William Gillettes pjäs ”Sherlock Holmes” och när jag ändå satt och rullade mikrofilmer för Nerikes Allehanda m fl tidningar så spanade jag efter de andra turnéer som parallellt spelade samma pjäs, ofta på samma orter med bara några veckors mellanrum.

Alla dessa uppgifter om olika Sherlock Holmes-pjäser antecknar jag och samlar på hög inför något kommande tillfälle när jag kan sammanställa en skrift om det. Men det lär dröja med den där skriften. Att finna turnévägarna är ett jobb värdigt Sisyfos, mer eller mindre på måfå får jag bläddra igenom olika svenska tidningar för att hitta annonser eller notiser som ger mig information om teaterbesök på just den orten. Så det tar en stund.

För att inte bara sitta och hålla på den här informationen själv så har jag nu skapat en blogg där jag ska försöka samla alla uppgifter jag hittar.

Klicka här för att komma till bloggen Sherlock Holmes på svenska scener.

Facebook

Bland mina olika smala specialintressen har jag även vissa ännu smalare forskningsobjekt. Ett sådant är skådespelaren Emil Bergendorff (1864-1921). För att få ordning på mitt forskningsmaterial har jag skapat en blogg om honom. Läs mer på den nya bloggen.

Facebook