Jag har aldrig varit debutant

av Mattias Boström den 16 juni 2013

svb_host2013

Svensk Bokhandels höstbokskatalog – bokbranschens bibel – har kommit i brevlådan. Det är en glädjeyra utan dess like för en bokläsare, med annonser om den kommande utgivningen från de stora, medelstora och många av de små svenska förlagen.

Samtidigt är det smått skrämmande för mig som författare. Jag har ju ändå gått och tänkt att det kan bli viss uppmärksamhet kring min bok när den kommer ut i augusti. När jag i katalogen ser alla tusen böcker som kommer trängas om utrymme i media under höstmånaderna blir jag dock mer osäker. Jag vet förstås att det är så här, men det är först när jag bläddrar i katalogen som det blir tydligt.

Varje sådan här katalog innehåller en lång rad debutantporträtt, texter om höstens debutanter, skrivna av dem själva. Jag brukar roa mig med att se hur många av dem som jag känner, om än bara lite flyktigt. Det brukar alltid finnas någon – en naturlig effekt när man rör sig mycket bland skrivande personer. Den här gången kunde jag konstatera att två gamla vänner från studie- och spextiden i Lund debuterar. Kul!

Det fick mig att tänka efter. Vad var egentligen min bokdebut? Jag vet ärligt talat inte. Jag smög igång författarskapet med några anekdot- och citatsamlingar för tio år sen. Inte riktigt något som kvalificerade sig för att vara en ”debut” – det mesta materialet var ändå lånat från andra böcker. Tillsammans med kompisar gjorde jag sen några humorpresentböcker. Men ingen kändes riktigt som en debutbok och jag hade då redan kommit ut med så många böcker att jag heller inte längre kunde ses som debutant. Det är först på senare år som jag har gjort några böcker med lite fylligare text.

Med Från Holmes till Sherlock gör jag i alla fall min tjockboksdebut. Och den boken har också inneburit något annat: för första gången känner jag mig som författare. Eller åtminstone: en sorts författare.

Om man ändå ska försöka hitta vad som var min debut så var det nog den där kortromanen som jag och Per Olaisen i mitten på 90-talet skrev till en vän som fyllde 50. En tunn skrift med mängder av interna referenser. Vi lät trycka upp en minimal upplaga för att mestadels ge bort, och vi erbjöd den även till Bibliotekstjänst för försäljning. De köpte fyra exemplar.

Det är alltså dessa fyra ex i försäljning av debutboken som jag vilar mig tryggt mot om jag någon gång kommer återgå till att skriva skönlitteratur.

Lämna en kommentar

Föregående post:

Nästa post: