Affisch för Sherlock Holmes-föredraget på Segeltorps bibliotek
Igår höll jag en timmes föredrag om Sherlock Holmes på Segeltorps bibliotek i Huddinge kommun. Det var så oerhört kul att få göra det! Jag kan knappt minnas när jag senast höll offentligt föredrag om mästerdetektiven, det måste vara minst tio år sedan. Jag kanske missminner mig en gnutta på den punkten, men hur som helst så är det vansinnigt länge sedan. De Holmesföredrag jag har hållit på senare år har istället varit i olika Sherlock Holmes-sällskap, där åhörarna varit väldigt insatta och därmed har föredragen blivit desto mer specialiserade och samtidigt mer manusstyrda.
Men den här gången var det drygt tjugo personer i publiken, alltifrån de som aldrig läst en Holmeshistoria till några få som faktiskt var riktigt väl bevandrade även i smådetaljer. Åldersmässigt sträckte sig publiken från runt 12 år till närmare 80. Jag hade sammanställt ett litet bildspel med ca 25 bilder, som fungerade som bakgrund åt mitt prat. Lite löst visste jag sålunda vad jag skulle ta upp för aspekter på Sherlock Holmes. Sen var det bara att prata på. Jag är ingen specialist på att snacka utan manus, men Sherlock Holmes är verkligen mitt absoluta specialämne, inte tu tal om saken, och jag känner att jag i princip kan prata om Sherlock Holmes hur länge som helst. Tills rösten tar slut. Inte minst när jag talar för en lyssnarskara som kan roas av det jag säger – och som ser hur mycket jag brinner för ämnet. Att just känna elden inom sig själv, det är en underbar upplevelse!
Mitt intresse för Sherlock Holmes sträcker sig tillbaka till mitten av tonåren och självklart har det gått i vågor. Numera har jag heller inte samma fanatiska intresse. Observera att det är så jag själv upplever det – omgivningen må mycket väl anse att jag fortfarande definitivt kan klassas som fanatisk. Så Sherlock Holmes finns alltid i mitt närmaste grannskap. Det räcker ju att jag ser mig omkring i bokhyllorna. Men ändå upplevde jag något nytt igår under föredraget. Det var så oerhört roligt att få berätta för andra om Holmes! Jag märkte själv hur uppeldad jag blev. Jag har verkligen saknat den inlevelsen hos mig själv på Holmesfronten på senare år. Jag har tagit Holmes för given och inte förstått hur mycket jag egentligen älskar att prata om honom.
Det skulle vara jättekul att få prata mer om Holmes i olika sammanhang. Tack vare mitt ståuppande det senaste året har jag dessutom lärt mig hur jag kan locka till skratt bara genom sättet att säga saker. Humor behöver inte alltid vara skämt. Ståuppandet har också gjort att jag njuter ännu mer av att stå framför en publik. Man kan gott säga att jag blivit beroende av det sistnämnda.
Premiärvisade en av västarna - med matchande fluga - som jag köpte nyligen på underbara västbutiken Favourbrook i London.
Nu är det nog dags för Sherlock Holmes att ge något tillbaka till mitt ståuppande. Jag känner ofta en osäkerhet i ståuppandet när det gäller att gå utanför manuset. Jag har lite grand börjat experimentera att vandra fritt, bl a provade jag det när jag uppträdde i Gävle förra veckan, men jag vill gärna ha den där ledstången som det inövade manuset utgör. Men när det gäller Sherlock Holmes så känns det bara fånigt att ha ett manus. Jag kan ju det där! Och det är precis det jag vill känna på ståuppscenen. Att jag behärskar det så bra att jag kommer vilja kasta mig handlöst ut – bara för njutningens skull.
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 4 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Vad kul det låter! Både med Sherlock Holmes i sig och ditt intresse för honom. Jag blir så nyfiken på vad det är du berättar om Holmes – hur vinklar du ämnet? Berättar du om Conan Doyles liv? Historiernas handling? Doyles stil och berättarteknik? Sherlocks karaktärsdrag? Kuriosa?
Jag har själv föreläst mycket om Povel Ramel och gillar att vinkla det ”ämnet” på olika sätt – vore alltså kul att höra hur du gör. Du kan naturligtvis inte redogöra för hela ditt föredrag men kanske några punkter eller hur du presenterar föredraget.
Jag är förresten också en stor entusiast för sekelskiftet 1900 när det gäller det mesta – musik, konst, arkitektur, litteratur, mode, alla nya idéer och uppfinningar som kom då. Vilken tid!
Hej Johanna! Kul att du hittat hit. Jag tror det var genom mina vänner Martin och Trampe som jag hörde talas om dig för några år sedan – och det hade varit väldigt kul att få höra dig föreläsa om Povel Ramel någon gång. Han var min musikaliska ledstjärna när jag var barn och hans påverkan på min humor och mitt ordlekande har varit enorm. Jag har bloggat en del om det vid tidigare tillfällen, bl a strax efter att Martin Ljung gick bort: http://www.mattiasbostrom.se/2010/10/02/humorister-som-hade-stor-povelkan-pa-mina-ljungdomsar/
Bara några timmar efter att jag skrev det inlägget övertalades jag av en kompis att satsa på stand up, en humorgenre som jag tidigare haft väldiga fördomar om. Bl a i inlägget http://www.mattiasbostrom.se/2009/09/13/har-ar-ditt-liv-mattias-bostrom/
I mitt föredrag om Sherlock Holmes så valde jag denna gång att koncentrera mig väldigt mycket på just figuren Holmes och hur han har vuxit sig större än bara den litterära gestalt som han var från början. Idag känner majoriteten honom snarare från film och tv än från böckerna, så jag lade upp inledningen av föredraget som en omvänd tidsaxel, där jag tog upp de moderna versionerna av detektiven och sakta men säkert letade mig allt längre bakåt i tiden, till originalet 1887. På så sätt fick jag alla i publiken (som ju bestod av så blandade åldrar) att känna igen sig i åtminstone något innan jag började berätta om hur Holmes skapades. Sen gick jag istället kronologiskt framlänges för att beskriva Conan Doyles fyrtio år med Sherlock Holmes-skrivande. I övrigt berättade jag endast några få saker om Conan Doyle själv – även om hans liv förstås är oerhört fascinerande. Men där räckte helt enkelt inte timmen till. Det blev en ganska lång frågestund mot slutet, så jag drog ändå över med tjugo minuter.
Nästa gång jag håller föredrag om Sherlock Holmes kan det mycket väl bli annorlunda. Det beror lite på vilken typ av publik det är och hur de reagerar på olika saker jag berättar om. Stommen med ca 20 bilder är dock bra att ha, även om jag förstås kan göra om den till viss del om jag t ex ombeds att prata mer om författaren eller om den sherlockianska världen eller om att vara Sherlock Holmes-samlare.
Kul att du är förtjust i sekelskiftet! Jag var länge bara intresserad av Sherlock Holmes värld, dvs London på 1890-talet, men under senaste decenniet har jag utvecklat en stor vurm för Stockholm vid sekelskiftet. Eller snarare åren ca 1880-1914 – det är sekelskiftesperioden för mig, då när alla innovationerna skapade en sådan framtidstro – som sedan plötsligt kom att ryckas undan i och med världskrigets utbrott. Jag roar mig helst med att läsa samtida texter om staden, för att få en känsla för detaljerna. T ex är jag väldigt förtjust i de tre volymerna om Stockholm som stadsfullmäktige (eller liknande) gav ut år 1897, där direktörerna för respektive förvaltning inom staden fick beskriva sitt område. Ur denna bok har jag bloggat om renhållningsarbetet: http://svenskapanoptikon.wordpress.com/2008/05/06/att-tanka-pa-vid-gaturenhallning-i-stockholm-1897/
Och inte minst har jag grottat ned mig i dåtidens mer lättsamma nöjen, speciellt varietéerna men även de resande teatersällskapen. Just de sistnämnda finns det extremt lite skrivet om, men jag har samlat på mig en hel del memoarböcker och liknande som faktiskt beskriver livet med thespiskärran riktigt ingående. På två specialområden har jag försökt att samla på mig vartenda ord som skrivits: Svenska Panoptikon (som jag även använde som namn på min tidigare blogg) och Hammerska rucklet. Även Sigge Wulff är jag lite extra fascinerad av. Och så hobbyforskar jag sedan 7-8 år tillbaka kring skådespelaren Emil Bergendorff (1864-1921). Jag har genom digert arkivletande samt kontakt med hans nutida släktingar lyckats lägga pussel över nästan hela hans liv. En del pusselbitar saknas dock. Bl a brukar jag då och då sitta nere i KB:s källare och rulla mikrofilm för att på måfå försöka följa de turnéer han gjorde med olika teatersällskap runtomkring i landet. Inga turnéplaner verkar finnas bevarade, så jag får gissa mig till hur sällskapen drog fram. Det är ett otroligt tidsödande arbete, men mycket tillfredsställande när jag hittar minsta fakta. Jag räknar med att någon gång sammanställa en sammanfattning av min forskning i bokform. Gissningsvis kan den intressera ungefär 5-6 personer.
Vad kul det är med entusiaster som du! Många frågor blir det… Vad är det som fascinerar med Emil Bergendorff undrar jag först? Och känner du till de tre volymerna om ”Det glada Sverige” utgiven av Natur och Kultur 1948 som är en samling artiklar om festligheter och nöjen från ”den gamla goda tiden”? Som du säkert vet har Emil Norlander också skrivit mycket om denna tid i andra artiklar och böcker, men som du antyder är såna här senare nedskrivningar ofta försköningar eller rena felaktigheter (men det kan ju å andra sidan samtida skrifter också vara).
Rolig idé med den omvända tidsaxeln som du gjorde vid Holmes-föredraget! Vad tyckte du förresten om den brittiska TV-serien med Holmes i nutid? Jag tyckte den hade sina poänger – jag tycker alltid det är intressant när nutida författare/filmare tar sig an klassiker och gör något eget eller spinner vidare på historien.
Vem skulle du säga att du är mest lik – Holmes eller Watson? (Eller Moriarty??) Läste förresten i romanen ”En dag” av Nicholls om en gammal sällskapslek där man har ögonbindlar och försöker slå motparten med ett tillhygge efter att ha frågat: ”Are you there, Moriarty?” Verkar inte vara så kul lek.
Johanna: Tack för tipset om ”Det glada Sverige”! Jag var en tur till Uppsala idag och passade då på att på antikvariat inhandla de tre volymerna. Kände inte till dem sedan tidigare. Sitter här och bläddrar i dem just nu, speciellt tredje delen som ju är den tidsperiod som intresserar mig mest. Och jösses, vad här fanns matnyttig läsning!
Vad gäller Emil Bergendorff så är det absolut detektivarbetet som lockar mig mest. Att som utgångspunkt inte ha någonting alls att gå efter, utöver skådespelarens efternamn, och några år senare ha kartlagt stora delar av hans liv. Det är nog den stora lockelsen. Men också att Emil Bergendorff till stor del levde ett liv som i olika sammanhang blev dokumenterat eller åtminstone noterat i pressen eller på annat sätt sparat i arkiven. Så att det över huvud taget går att forska fram sådana mängder information som jag har lyckats med hittills. Och kanske den viktigaste beståndsdelen i lockelsen är att ämnet är smalt och tidigare aldrig utforskats. Sådant går jag igång på. Ursprungligen ville jag bara ha lite kompletterande information om denne Sherlock Holmes-skådespelare, men ju mer jag grävde fram om honom, desto intressantare var det att få en inblick i en tidig 1900-talsfamiljs alla öden. Och speciellt det krävande livet för de turnerande teatersällskapen.
Emil Norlander har skrivit en av de viktigaste böckerna som ger detaljerad inblick i dåtidens enklare nöjen, ”Det glada Stockholm”. Även andra böcker av honom har jag haft stort nöje av, rent forskningsmässigt.
BBC-serien ”Sherlock” älskar jag, speciellt första avsnittet i säsong 1, men även tredje avsnittet. Och jag tror att andra säsongen kommer bli ännu bättre. Det fina med serien är att Holmesporträttet är ett av de bästa i tv-historien och att vänskapen mellan Holmes och Watson är så bra skildrad, samt att skådespelarna är så pass unga. Jag är vansinnigt trött på att se dem porträtterade av gamla gubbar, när de i själva verket bara var mellan 30 och 40 när de var som mest aktiva.
Jag själv utvecklas nog mer och mer till en Holmes – jag gör lite som jag vill här i livet – men jag har som tur är många av Watsons försonande drag.