Jag håller numera en del föredrag inom ämnet sociala medier och försöker ständigt hitta bra sätt för att förklara och förenkla. Jag kom på att man kanske skulle kunna – väldigt generaliserande – beskriva olika sociala medier beroende på hur ”sociala” de är, respektive hur mycket ”medier” de är. Dvs om de kräver tvåvägskommunikation eller funkar bra ändå.
Nu behöver jag hjälp. Tycker du att modellen funkar? Om du tycker att den funkar, är det något i den som borde justeras? Något som borde läggas till eller tas bort? Det här är inte världens viktigaste modell för mig, det är bara en slide i en powerpointpresentation. Men jag vill ju inte att den ska vara helt åt fanders.
Är det redan någon annan som har hittat på motsvarande modell? Jag vill absolut inte ta åt mig äran för något som redan cirkulerar på nätet.
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 15 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Jag säger det funkar!
Lite mer ”luft” mellan dubbelpilen och texten under annars kanon!
Haha men Mattias! :) Om du själv kommit på den här modellen är det väl ändå du som kommit på den, även om någon annan råkar ha tänkt samma tanke? :)
Funkar bra! Media vill ju bara att mottagaren ska tacka och ta emot. Social media vill ju däremot att mottagaren gärna ska svara, retweeta, bjuda in vänner till grupper, fanpages, skicka personliga dm och, det ultimata, att bli rekommenderad till andra twittrare på fredagar.
Var är världen på väg … ?
Framåt!
:)
Petra: Tack! Du gör det härligt enkelt för mig.
Receptomaten: Tack för kommentar! Jag håller med dig – jag ska pilla lite med det estetiska.
Malin: Jag är bara rädd att jag oavsiktligt råkat bli influerad av något som jag sett på nätet. Tack för schysst kommentar!
Dock när jag tänker på enbart medier tänker jag också på medier som är utanför nätet (tv, tidningar etc.). Det sociala är på något sätt något som bara utvecklats genom webben.
Jorå, modellen fungerar – även om man visst kan vara ”envägare” på både facebook och twitter, precis som man faktiskt kan vara ”tvåvägare” på YouTube. Inget KRÄVER alltså en- eller tvåvägskommunikation, däremot är ju idén mer tvåvägs med Facebook än med YouTube, om du förstår. Twitter däremot uppfattar JAG som en envägsidé.
I huvudsak är det ju ändå så att Facebook (som brukar lyftas som det yppersta sociala mediet) i mångt och mycket är en massa folk som står på samma torg och skriker saker till varandra och IBLAND svarar på tilltal… :-) Det ”sociala” är ganska överdrivet, tycker jag ibland, eftersom det mest inskränker sig till tummen upp eller en kort kommentar. Egentligen är Facebook nätets skvallertidning, men med ”vanligt” folk i också – och producerad av samma ”vanliga” människor.
Vilket inte hindrar att jag tycker FB är en strålande uppfinning! :-)
Nå.
Det jag tycker är värt en vidare betraktelse är möjligen begreppet ”sociala medier”, men det kanske du redan har fört resonemang om tidigare?
två tankar
1) bilden befinner sig i ständig förändring. många bloggar idag har tex flyttat sig ”till höger” och blivit mindre sociala, men diskussionen om inläggen har istället flyttat över till twitter.
2) jag tror du underskattar ”kommunikationen” vad gäller youtube – där vidarelänkningen, mailandet och faktiskt även tittandet i sig (vilket ju bland annat förändrar filmernas position på en popularitetsskala) alla är aktiva handlingar som rätt ofta kommuniceras på annat håll: tex genom att man skriver på twitter eller FB vad man tittar på för stunden.
slutsatsen är väl att gränserna för vad tvåvägskommunikation är blir allt mer luddiga i kanterna.
Jag håller med Anders om YouTube, för mig är det en del av sociala medier.
PS. Håller med Anders Mildner. Dessutom slår det mig att även en sak som Spotify blir ”social” – man kommunicerar genom kommenterade playlists hit och dit och hur ska en musiknörd som jag hinna lyssna på alla sköna tips man får? :-)
Kjell Åke: Ja, det finns en hel del sådana tillägg man måste göra när man presenterar modellen. Allting är egentligen uppblandat mellan att vara ”sociala” och ”medier” – men vissa tjänster är generellt sett mer av det ena än det andra. Det som blir riktigt spännande är när man korsbefruktar och länkar ihop tjänsterna längst ut till vänster med dem längst ut till höger. Då kan man nå oanade effekter.
Begreppet ”sociala medier” är egentligen ganska tveksamt. Jag såg någonstans på nätet någon som kallade det för ”sociala nätverk” istället. Det är ofta mer träffande. Men då faller vissa delar av sociala medier lite utanför. Å andra sidan är de saker som faller utanför snarare de saker som vi sprider på nätet (filmer, foton etc) och inte riktigt nätverken i sig själva.
Anders: Tack! Jag får lägga på oskärpa på hela bilden, för att markera hur rörligt allting är. Bra iakttagelse angående att bloggarnas kommentarer flyttar över på Twitter istället – just nu för jag konversation om detta blogginlägg samtidigt både här och på Twitter. Och du har rätt, jag har inte riktigt tänkt på att YouTube är så socialt. Däremot är det inte alltid så mycket tvåvägskommunikation med den som har lagt upp klippet.
När jag håller föredrag om sociala medier handlar det mycket om vad just det företaget eller den organisationen kan ha för nytta av att agera i sociala medier och då är det bra att kunna visa att det inte är någon idé att agera på t ex Facebook om de inte tänker tvåvägskommunicera, medan just den biten inte är lika viktig på YouTube.
Kjell Åke: Du har rätt – Spotify kommer att bli allt viktigare.
Hur mäter man hur social en tjänst är? Personligen ser jag Twitter som den ultimata sociala tjänsten och skulle placera den absolut längst till vänster i din graf. På 140 tecken får man inte mycket sagt, och därför tvingas man vara social om man har mer att säga, det blir en snabb och rapp social kommunikation.
Samtidigt så älskar jag Västtrafiks närvaro på Twitter och på det sätt de är totalt antisociala och bara utnyttjar tekniken. För dem ligger Twitter längst till höger på din graf.
På mina föreläsningar försöker jag istället poängtera att det blir vad man gör det till, istället för att cementera mina åsikter om hur sociala enskilda tjänster är eller hur jag personligen använder dem. För det är inte tjänsterna i sig som är sociala, det är vi människor som använder dem.
Den enda tjänsten jag kommer på som man kan definiera i din skala är Chatroulette, den tjänsten KRÄVER att man är två parter som har kontakt med varandra i realtid, alla tjänster som du listat glider på din skala beroende på vem som använder tjänsten.
Mina 2 cent.
Johan: Det du säger gav mig en rejäl tankeställare. Jag vill ju absolut inte cementera föreställningarna om vad man kan göra inom sociala medier. Kanske skulle jag kunna göra en effekt av att visa ungefär var på skalan Piratförlaget befinner sig med respektive tjänst. Och sedan visa på flexibiliteten genom att visa på t ex Västtrafiks position på skalan. Och t ex visa på lägen där Bambuser används extremt socialt genom kommentarsfunktionen.
Bra ansats tycker jag – men Johan har en poäng. På http://www.theconversationprism.com finns en graf över var alla verktygen passar in (men den är inte lika överskådlig som din bild – vem använder ALLA verktyg?) Som @jaybaer säger: ”Focus on how to be social, not how to do social”. Men de du håller föredrag för behöver ändå få viktiga verktyg på kartan, gissar jag.
Jag gillar när andra får mig att tänka till, kul att jag kunde göra det samma för dig.
Att använda grafen för att visa var enskilda exempel befinner sig, för på så sätt visa på dynamiken i de olika tjänsterna tycker jag låter vettigt. Därifrån kan du sen förklara varför du valt de olika lägena för de olika medierna för just Piratförlaget, och dela med dig av dina erfarenheter om hur du anser att man bäst utnyttjar de enskilda medierna.
Då har man redan visat på möjligheterna och låser inte fast folk i sin egen tankebana på samma sätt tror jag.
Vore kanske kul att börja med att låta publiken placera in de olika medierna på skalan. Om det är den typen av föreläsning dvs.
{ 1 trackback }