Twitter kommer måhända aldrig att bli riktigt folkligt, inte på det där sättet som Facebook är. Men med Twitters direktkommunikation får jag ofta långt mycket närmare kontakt med människor. Och för mig är Twitter det snabbaste sättet att få igång ett projekt, speciellt när jag inte vet vilka som vill vara med i samarbetet.
De senaste dagarna har det varit en del twittrande om Bokmässan i Göteborg 24-27 september – med hashtagen #bokmassan kan man hitta mycket av det som sagts. Vi har pratat om tweetups (när twittrare träffas på riktigt) och att det kommer twittras mycket därifrån. Och under de senaste timmarna ordnades en ny sajt - http://www.alltombokmassan.se – en sajt där vi ska samla allt om bokmässan som bloggas, twittras och skrivs i tidningarna. Både inför och efter mässan, men speciellt under själva mässdagarna. Vi flyttar helt enkelt ut mässans skoj och stoj på nätet. Vi vill att bokmässan ska bli en angelägenhet för många fler än de som kan komma till Göteborg, att fler får möjlighet att delta i de tusentals boksamtal som förs på mässgolvet och i seminarielokaler.
Och med hjälp av Twitter samlades snabbt ett gäng som vill vara med och fixa den här sajten. Författarcoachen Johanna Wistrand på Multimanus hittade på domännamnet. Kalle Magnusson på Bokens framtid styrde upp det hela och bokade och betalade domänen. Han och Dan Abelin ska ses i Malmö och planera praktiskt. Johan Thorén på Bokförlaget Thorén och Lindskog hänger kanske också med på det mötet.
Och redan har några anmält intresse att hjälpa till på ett eller annat sätt: Niclas Holmqvist, Andreas Johansson, Sjumilakliv på Pocketblogg och Petra Jankov Picha (som har bloggen En annan sida). Flera andra har dessutom deltagit i diskussionen om vad bloggen skulle heta och innehålla. Och alla andra som vill delta i projektet är hjärtligt välkomna!
Vad vi behöver göra närmast är följande:
* komma med förslag på vad sajten ska innehålla
* lösa det rent tekniskt och formmässigt
* planera så att innehållet hålls extremt uppdaterat speciellt under bokmässedagarna – och eftersom många av oss är upptagna med andra saker på mässan dessa dagar krävs det personer som inte befinner sig på mässan men som kan bevaka knuff.se, Eniro nyhetssök, twitter-flöden etc och se till så att länkar hamnar på sajten – såvida inte vi har smarta widgets och rss-flöden som fixar allt sånt
* redan nu börja sprida ut länk och information om sajten, så att den verkligen blir en sådan samlingspunkt som vi vill
Men ovanstående är bara mina egna första tankar. Nu vill jag höra vad ni andra tycker att vi ska använda sajten till. Kom gärna med vilda idéer. Jag tänker själv fortsätta slänga fram förslag i kommentarerna till det här inlägget.
Vi kan säkert fortsätta den här diskussionen på själva sajten när den är uppe, men låt oss börja här. Och alla andra som har önskemål om vad en sådan sajt borde innehålla, välkomna att kommentera! Det här ska bli skoj!
Facebook
Nu finns jag även på minibloggen Twitter: https://twitter.com/mattiasb
Jag har ärligt talat ganska luddig uppfattning om vad jag ska använda det till. Men jag tror att det kommer. Och jag tror att jag kan hitta andra personer med liknande intressen. Om det är någon läsare här som har lite tips för en Twitter-amatör, kommentera gärna här. Eller kanske ännu hellre, kontakta mig via Twitter.
Facebook
Jag var femton när jag första gången läste om personer som kallade sig för sherlockianer – alternativt holmesianer, beroende på vem man frågar. Personer som verkligen fastnat för mästerdetektiven Sherlock Holmes och atmosfären i berättelserna om honom. Dessa sherlockianer – som faktiskt verkade helt harmlösa och bara milt vardagsgalna – gillade tydligen att umgås i något av världens uppåt tvåhundra Sherlock Holmes-sällskap, samt att play the game. The game är i detta fall premissen att Sherlock Holmes funnits på riktigt, att det var dr Watson som skrev berättelserna och att Conan Doyle var den senares litterära agent. Med detta som grund kan man sedan sy ihop egna teorier om vad som helst som rör de 56 novellerna och fyra romanerna, extra tacksamt eftersom Conan Doyle var slarvig och det finns motsägelser att förklara och luckor att täppa igen. Dessa teorier publicerar man sedan företrädesvis i något av hundratals sherlockianska magasin. Det är en kvasiakademisk lek och den är förbaskat rolig att ägna sig åt.
Jag var femton och kunde förstås ha fastnat för något annat. I den åldern brinner man gärna för sina intressen och kämpar desperat att hitta sin egen unika identitet. Jag kunde ha blivit synthare, jag kunde ha blivit rollspelare. Men nu blev jag sherlockian. Och i motsats till de flesta tonåringars tillfälliga intressen gick inte detta över. Visst, jag har nog dämpat mig en aning, jag var ganska fanatisk under gymnasiet, men intresset hänger kvar.
På ett ganska tidigt stadium förstod jag att världens finaste Sherlock Holmes-sällskap hette The Baker Street Irregulars. Namnet kommer från det gäng med gatubarn som Holmes anlitar för diverse spaningsuppdrag och vars ledare är pojken Wiggins. BSI har sitt säte i New York och ett av skälen till att det är så högt ansett beror på att det inte går att anmäla sig som medlem; istället inväljes ca sex-sju personer om året som nya Irregulars, ungefär lika många som gått bort under året, vilket gör att medlemsantalet hålls konstant på ca 300 personer. Medlemmarna kommer från hela världen, men huvudsakligen rör det sig om en amerikansk förening. Medlemskap är på livstid, någon årsavgift existerar inte. Sällskapet startades 1934 och firar i år 75-årsjubileum. En del medlemmar har varit framstående personer i USA, bl a har två amerikanska presidenter (Harry S Truman och Franklin D Roosevelt) deltagit aktivt med egna teorier, såsom att Sherlock Holmes var amerikan.
Jag drömde i tjugo år om att bli invald i The Baker Street Irregulars. Några av mina Holmes-vänner världen över hade varit med där i många år och kunde sätta bokstäverna BSI efter sitt namn. Och så till slut, nästan lite oväntat just då, blev jag invald på årsmiddagen i New York i januari 2007. Jag visste inget på förhand och min glädje kände inga gränser. Man ser på bilden här intill hur glad jag var. Mannen till höger är Mike Whelan, ordförande i sällskapet eller ”Wiggins” som han kallas där. Det är han som bestämmer vilka personer som ska få bli nya medlemmar, något han tillkännager precis vid slutet av årsmiddagen. En sal med 250 människor som har småsorlat hela kvällen blir då helt knäpptyst. En del är nervösa och har varit inbjudna som gäster till middagen under flera år och hoppas att de ska stå på tur för inval just det här året. Något exakt kösystem för inval finns det förstås inte. Det är lika spännande varje gång, men personerna som väljs in har alltid gjort sig väl förtjänta av det.
Okej, varför ska man bry sig om detta? Ja, tydligen är det många som gör det. Jag själv gör det och det är det enda som spelar någon roll för mig. Det är förstås en lek, men precis som i de flesta bra lekar finns där en del allvar. Jag har inga stora aspirationer i andra sammanhang, men just det här passar mig.
Diplomet som jag håller i händerna är verkligen fint, med ett fastsatt one-shilling-mynt. Klicka på bilden här nedan för att läsa det finstilta. Det där med The Swedish Pathological Society som står på diplomet, det är mitt speciella namn inom sällskapet. Det kanske verkar lite konstigt att mitt namn är ett sällskap i sig, men det beror på att dr Mortimer i Baskervilles hund var korresponderande medlem i The Swedish Pathological Society, och när Mike Whelan delar ut dessa s k investitures väljer han ibland namn som har någon speciell koppling till den invalde. Att jag är svensk i det här fallet, inte att jag har något med patologi att göra.
Jag kom för några dagar sedan hem från årets ”birthday weekend” i New York. Att den kallas så beror på att vi sherlockianer firar Sherlock Holmes födelsedag den 6 januari. Inte för att det står någonstans i berättelserna, Conanen, men enligt en klassisk sherlockiansk teori så var han född denna dag 1854. Denna ”birthday weekend” inleds redan på onsdagen med en middag tillsammans med sällskapet The Adventuresses of Sherlock Holmes, följt av a distinguished lecture på torsdagskvällen, William Gillette Memorial Luncheon och årsmiddagen på fredagen, ett cocktailparty på lördagen och avslutas med en brunch på söndagen. Åtminstone är det så jag brukar lägga upp schemat de gånger jag varit där, men det pågår en massa andra mer informella möten parallellt. Evenemangen är öppna för vem som helst, förutom middagen på fredagskvällen, men då arrangeras en annan, öppen middag samtidigt. Så när man sitter på flyget hem igen är man ganska mätt på sherlockianska tillställningar. Men det är lika roligt varje gång.
I år var det extra roligt att vara skandinav, eftersom vår del av världen fick ytterligare en medlem i BSI. Innan dess var vi tre svenskar, två danskar och en norrman (om man bortser från dem som gått bort genom åren). Och nu hälsades violinisten Jens Byskov Jensen från Danmark välkommen in i sammanslutningen. Synnerligen välförtjänt! Jag fotograferade honom strax efter att han fått diplomet (bilden till vänster). Hans investiture blev ”The Blanched Soldier” (titeln på en Holmes-novell – i år fick alla nyinvalda berättelsenamn som investitures).
På bilden till höger syns författaren Neil Gaiman, som satt mittemot mig vid bordet under middagen – här förevigar vi ett av tillfällena när han minibloggar om middagen på Twitter.
Med vänliga sherlockianska hälsningar,
Mattias Boström, BSI
Facebook
