Att twittra för ett företag

av Mattias Boström den 31 januari 2010

Den 5 mars 2009 började jag twittra för Piratförlaget via twitterkontot @piratforlaget.

Vi ville hitta ett sätt att kommunicera med läsare och andra på ett öppet och direkt sätt. Jag hade själv haft mycket forumkontakt med användarna på skrivarsajten Kapitel 1 (som Piratförlaget deläger) och märkte att det fanns en stor nyfikenhet för vad som händer inom förlagets väggar. Kunskap som lätt kunde förmedlas – och som samtidigt stärkte kännedomen om förlaget.

Den kommunikation vi tänkte oss skulle innebära både en enklare typ av frågelåda/kundtjänst och ett sätt för oss att skapa PR kring de böcker vi ger ut. Vi hade funderat en del på att skapa en Facebook-sida, men kände just då att det blev ett lite för stumt kommunikationssätt.

Efter att Svensk Bokhandels chefredaktör Lasse Winkler hade skrivit en reserapport från en konferens i New York, där han berättade om hur den amerikanska förlagsbranschen började få stor nytta av Twitter, så tittade jag närmare på denna kommunikationsform.

Jag ska vara ärlig och säga att jag hade väldigt lite koll på Twitter för ett år sedan. Jag hade läst om mikrobloggar och förstått att det man skrev i sina meddelanden skulle sägas på max 140 tecken. Men att man kunde få särskilt mycket vettigt sagt var jag inte helt övertygad om.

Och lika ärligt ska jag säga att strategin kring vårt twittrande inte var jättetydlig till en början, utan snarare byggde på att testa och se vart det ledde.

Vi bestämde oss i alla fall för att prova på Twitter. Det fanns ursprungligen en tanke om att flera på förlaget skulle kunna twittra genom piratforlaget-kontot, men så blev det aldrig. För säkerhets skull registrerade jag dock även ett mer personligt konto, @mattiasb.

Det första twittrandet

Min första månads meddelanden (tweets) handlade mest om envägskommunikation. Det var PR-skapande info och länkar och inte så mycket annat. En del kortare konversationer, mestadels i samband med att jag hittade på små tävlingar och lottade ut böcker. En del av PR-tweetsen skickades vidare (det som kallas retweet – eller RT som det förkortas) av twittrare som följde piratforlaget-kontot. Men det var fortfarande ett ganska begränsat antal som utgjorde followerskaran, runt hundra personer efter en månad. I början av juni hade det vuxit till 300. Det magiska tusenstrecket passerades strax före julen 2009. I dagsläget har jag ca 1 200 followers, vilket jag är vansinnigt nöjd med och på något sätt bevisar det förhoppningsvis att jag inte är helt fel ute med mitt twittrande.

Followersiffror ska man dock ta med en nypa salt. En del av de som börjat följa piratforlaget-kontot kanske inte själva är aktiva på Twitter längre. Och många andra missar förstås mina tweets i flödet av meddelanden från hundratals andra twittrare som de följer. Samtidigt är det självklart bra med många followers – alltid är det någon som ser det jag skriver.

Lite personligare

Under sommaren 2009 började jag lära mig mer och mer hur man ska twittra för att få större genomslag. Att bara skicka ut PR-skapande tweets och länkar till recensioner etc gav twittrandet en väldigt corporate känsla. Visserligen blev jag mer personlig i de fall när det övergick till konversationer mellan mig och specifika twittrare, men jag höll mig mestadels till ämnen som kunde kopplas till Piratförlaget eller bokmarknaden i allmänhet.

Sakta men säkert provade jag att skriva lite fler personliga tweets. Ingenting som egentligen hade med mitt privatliv att göra, men mina tweets började mer och mer präglas av mina intressen, min smak och inte minst min humor. Hela tiden på en nivå där den angivna avsändaren (Piratförlaget) skulle kunna stå för meddelandet om det skulle lösryckas ur sitt sammanhang. Än så länge tror jag att min enda tweet som har lösryckts och publicerats på annat håll är en liten humoristisk kommentar till Språktidningens twitterkonto som de sedan tryckte i numret därefter.

För den som är ny follower till mig kan det kanske verka förvirrande att ett företag sänder ut personliga tweets, men den som följt mig ett tag kan förmodligen lätt skilja på när jag skriver företagsmässiga saker och när jag twittrar mer personligt. För att ytterligare markera att det är en blandning av företag och person bytte jag under sommaren namnet på kontot från Piratförlaget till PiratförlagetMattias. Adressen @piratforlaget lät jag dock vara oförändrad.

En oväntad upptäckt

Att mina tweets blev personligare berodde till stor del på att jag på olika sätt började lära känna många av dem som följde mig och som jag själv följde.

Jag följer ungefär hälften av dem som följer mig. Att jag inte följer alla beror rent praktiskt på att jag då inte skulle ha en chans att hinna med att se några enskilda meddelanden i ett ständigt uppdaterande flöde av andras tweets. Och jag är verkligen intresserad av vad andra skriver. Ofta ger det mig uppslag till egna tweets – för att inte tala om hur det ger mig kunskap och utvecklar mig som person.

När jag nu blandade in alltmer humor och icke-förlags-relaterade ämnen i mitt twittrande märkte jag plötsligt att jag blev mycket mer retweetad. Dels av de som blivit lite närmare twittervänner, dels av andra som jag inte hade haft någon twitterkontakt med. När jag gick från att vara företag till att vara en person så blev jag sedd som en mer seriös twittrare. Mitt babblande om ovidkommande saker fick mig att framstå som någon man kunde vara kompis med, ha lite twitterskoj med. Samtidigt försökte jag göra mina PR-skapande tweets lite mer personliga så att de snarare kunde ses som tips än ren PR.

Jag försöker förstås aldrig lura någon. Självklart vill jag fortfarande att twittrandet ska skapa goodwill för förlaget, att mina followers ska uppmärksamma de böcker och författare jag twittrar om och att mina followers i sin tur ska sprida budskapet om dessa böcker och författare vidare. Men i och med att jag blandar in så mycket av mig själv i twittrandet så blir det ändå inte den där corporate-känslan på helheten. 

Ett stort experiment

Mitt sätt att företagstwittra passar definitivt inte alla företag. Jag har jobbat för Piratförlaget under ganska lång tid (nio år) och vet precis var gränserna går. Jag har en chef som gärna låter mig vara Piratförlagets röst på Twitter. Och just detta kan vara en stor övergång för många företag, att det inte alltid är ledningen eller t ex informationsavdelningen som är den som ska vara företagets röst på Twitter eller i andra sociala medier. Men det kräver förstås att personen har en fingertoppskänsla för vad som kan sägas i företagets namn. Att t ex blanda in humor är ett effektivt medel i sociala medier, men humorn måste vara den rätta om man är företagstwittrare. Aldrig personpåhopp. Aldrig något grovt. Istället ganska oskyldig humor. I mitt fall en del ordvitsande. Sedan kan det förstås hända att jag småretar eller busar lite med twitterbekanta som jag känner väl, på en nivå som ändå är okej på Twitter och som närmast liknar ett kamratligt umgänge.

På så sätt är mitt twittrande ett stort experiment för att se hur långt man kan gå i att blanda ihop företag och person. Eftersom Twitter i grund och botten handlar om att föra dialog med andra, så är det ingen idé att använda det som megafon utan mycket viktigare att vara personlig och inte minst mänsklig. Jag vill visa att Piratförlaget inte bara är ett företag, utan faktiskt består av människor – och att det är människor som inte har något emot att föra en dialog med läsarna. För utan läsarna är vi förstås ingenting.

Jag twittrar på alla möjliga av dygnets tider, jag skriver lika mycket om tv-program och Sherlock Holmes som jag skriver om bokmarknad, eböcker eller Piratförlaget utgivning. Jag rekommenderar inte alla andra företag att rakt av twittra på det här sättet – istället ska man utforma sitt twittrande på ett sätt som passar just ens eget företag.

Olika sätt att nå ut till många

Jag nämnde tidigare att man inte ska stirra sig blind på antalet followers man har. Mycket viktigare är att väga in hur mycket tvåvägskommunikation twittrandet leder till, hur många tweets som blir retweetade och vad man helt enkelt får för rykte på Twitter och därmed även på nätet i övrigt. Hanterar man dessa saker rätt kommer antalet followers att öka på ett naturligt sätt.

Något man ska låta bli helt och hållet är att börja följa andra om ens enda syfte är att få dem att följa en tillbaka. Det finns en del spammande utländska företag som håller på med sådant och det betraktas som ytterst oseriöst. Om man som företag börjar följa någon så gör man det antingen för att man är intresserad av vad de skriver eller för att man har som policy att följa tillbaka alla sina followers.

Här nedan är några av mina sätt att nå ut till många på bästa tänkbara vis: 

  • Försöka ha en så personlig ton som möjligt på de 140 tecknen (dock utan att blanda in mitt privatliv och aldrig lämna ut någon annan privatperson)
  • Så gott som alltid svara på de meddelanden som skickas till mig
  • Retweeta bra och kul information från andra twittrare – väldigt mycket av Twitter handlar om att sprida info vidare – och det uppskattas både av dem som blir retweetade och förhoppningsvis även av mina followers
  • Att när jag skriver originaltweets (dvs de tweets som går ut till alla mina followers) alltid försöka göra dem så pass intressanta eller kul att de är värda att retweeta. Av den anledningen skriver jag nästan aldrig originaltweets som är längre än 120 tecken – exakt uträknat så att andra ska kunna retweeta min tweet utan att behöva redigera den.
  • Att twittra då och då även utanför kontorstid – speciellt om det gäller att svara på enkla frågor eller kommentera något dagsaktuellt som gäller ens bransch eller företag. Själv twittrar jag väldigt mycket utanför kontorstid – och framåt kvällarna brukar jag inte vara så strikt företagsrelaterad i det jag skriver om.
  • Att inte bara ha koll på tweets direkt riktade till ens twitteradress utan även ha omvärldsbevakning på Twitter. Detta görs enkelt via t ex sökning på företagsnamnet på search.twitter.com (se till så att språkbegränsningen är inställd på Any Language eller Swedish) eller ännu hellre via en sökning i någon av twitterapplikationerna, t ex Tweetdeck. Härigenom ser man vad som skrivs om ens företag och har möjlighet att, alltid mycket vänligt, kommentera eller svara på frågor. Men man ska göra det med måtta, folk ska aldrig känna sig övervakade, utan det ska ske vid väl valda tillfällen och ur rent serviceperspektiv.
  • Något som är uppskattat och inte alltför knepigt att genomföra är att anordna små tävlingar eller utlottningar av (helst) företagskopplade priser. En del företag kräver att de tävlande ska retweeta tävlingstweeten för att få vara med och tävla – och därigenom sprida företagets twitteradress och eventuell länk till företagssajt. Jag har själv ännu inte gjort på det sättet, jag har tyckt att det känts som precis över min personliga spamgräns. Jag tycker inte att retweets ska användas på det sättet och dessutom vill jag inte ha ett Twitter som spammas sönder av företagstvingade tweets.
  • Ett mer diffust sätt är att delta i olika twittersamarbeten och gärna vara initiativtagare till dem. I mitt fall var jag med och lade grunden till hashtaggarna #bocker och #bokmassan (dvs Bokmässan) – inga märkligheter förstås, men det visar att Piratförlaget vill vara en twitterfaktor att räkna med när det gäller bokbranschen, samtidigt som det har gett mig en hel del bra kontakter. Jag var vidare en av arrangörerna av en s k tweetup (twittrarträff) i Stockholm i höstas. Och jag var med och skapade Twitters #rimstuga inför julen 2009 och uppetwittrarkvällen #uppetwit den 23 dec 2009. Företeelser som spred sig på svenska Twitter och där jag genom personlig aktivitet fick nya twitterkontakter.

Det bästa med Twitter

Företagstwittrande kan ske på en mängd olika sätt och fördelarna blir därefter. Man kan använda Twitter som en ren kundtjänst eller man kan göra det mer eller mindre personligt. Man kan dela upp twittrandet mellan ett antal konton för olika avdelningar inom företaget eller begränsa sig till ett enda som får representera hela företaget. Och man kan vara en ensam twittrare för företaget eller vara flera som delar på ett och samma Twitterkonto. Gör man det sistnämnda är det ofta (om man inte har kontot bara som kundtjänst) bra att avsluta tweeten med sina initialer eller liknande, så att ens followers kan skilja på dem som talar i andra änden.

När man företagstwittrar på det sätt jag gör kan man dela in fördelarna med Twitter i två kategorier: det som är bra för mig personligen och det som är bra för företaget. Dessa kategorier går förstås ofta in i varandra, men här är några exempel. Först det som berör mig personligen:

  • Genom att följa drygt 500 andra twittrare och ha en flitig kommunikation med många av dem har jag under det senaste halvåret snabbt kunnat bygga upp ett riktigt bra kontaktnät, främst i sociala medier-världen, eftersom de flesta jag valt att följa befinner sig där.
  • Twitter har blivit min ryggrad i sociala medier, där jag hela tiden kopplar ihop det med min aktivitet i bloggar och andra nätsammanhang och där jag efterhand knyter kontakt med många av mina twittervänner även på Facebook.
  • Genom mitt twittrande har jag fått ett helt gäng nya vänner, som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat annars. Ofta är det dessutom helt oväntade möten, där vi har vitt skilda värderingar i olika frågor, men där Twitter förenar oss i tanken att samtalet rörande dessa frågor är det som kommer utveckla oss.
  • Jag är ständigt uppdaterad med kunskap jag behöver i mitt nätstrategiska arbete och det jag inte vet får jag snabbt svar på när jag frågar mina followers.

För Piratförlagets del är förstås goodwill och PR för enskilda böcker och författare en oerhörd fördel med Twitter. Men det finns även andra goda skäl att företagstwittra:

  • I de fall jag i en tweet länkar till exempelvis en nyhetsartikel på vår sajt eller till någon av författares bloggar så får det ögonblickligen en trafikgenererande effekt. Och är det en spännande nyhet så kommer den förmodligen att retweetas vidare.
  • Även om jag inte når så stor del av Sveriges befolkning via mitt twittrande så är det en väldigt intressant del av befolkningen. Många av nätets främsta opinionsbildare (många journalister och välbesökta bloggare) finns på Twitter och om de börjar följa mig eller på annat sätt tar del av vad jag twittrar om så kan jag nå ut med mitt budskap till långt många fler ifall dessa opinionsbildare väljer att ta upp frågor som rör just mitt företag. Dessutom vet de om att jag bara finns en tweet bort ifall de behöver veta något rörande Piratförlaget eller annat bokbranschrelaterat. Och jag har ju vant dem med att jag är snabb på att svara.

Framtiden

Twittrandet tar en hel del tid för mig, ibland uppåt två timmar om dagen effektiv tid (utspritt under både arbetstid och fritid). Det är inte säkert att jag i all framtid har möjlighet att lägga så mycket tid på twittrandet. Och i dagsläget är Piratförlagets twittrande helt och hållet kopplat till mig. Så att företagstwittra på det sätt jag gör är kanske ett risktagande om man ser till kontinuiteten. Det är ju jag personligen som driver det här experimentet att göra företagstwittrandet så oerhört personligt. Å andra sidan är det kanske så som företag får betrakta sitt arbete med sociala medier och i synnerhet Twitter – det krävs någon som är väldigt engagerad i sitt twittrande.

Samtidigt kan jag inte se en framtid utan Twitter för min del. Det är, som jag nämnde tidigare, en ryggrad i min nätaktivitet och en ständig källa till vidareutveckling.

Twitter kommer aldrig bli folkligt på samma sätt som Facebook har blivit. Tröskeln är för hög och det tar jämfört med Facebook lite längre tid att hitta nyttan och glädjen i det. Men de som väl ger sig in i twittrandet på allvar blir ofta väldigt engagerade i det och kan inte vara utan det. Speciellt eftersom nyttan och glädjen för dessa personer vida överstiger vad de kan få ut av Facebook eller via andra nätvägar. På det sättet blir Twitter som en länkande faktor mellan människor, företag och organisationer – vi vet att vi genom vårt twittrande delar en sorts grundläggande syn på sociala medier och av den enkla anledningen gillar vi varandra lite extra mycket, oavsett om vi egentligen har med varandra att göra. Klimatet på Twitter liknar få andra platser på nätet – vänskapligare kommunikation får man leta efter. Allt detta sammantaget gör att jag själv vill finnas i den svenska Twittervärlden och det är också skälet till att jag tänker fortsätta se till att Piratförlaget är en naturlig del av densamma och därtill ett omtyckt företag inom sociala medier.

Titta även på det avsnitt av JMW Talkshow där jag pratar om mitt företagstwittrande.

{ 25 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Nattens bibliotek januari 31, 2010 kl. 10:24

Superintressant! Tack för att delade med dig!

P.O. Arnäs januari 31, 2010 kl. 11:54

Grymt bra skrivet!

Jag har själv funderat i dessa banor och kommer att använda denna text som rättesnöre och referenspunkt om jag kommer att twittra i min yrkesroll i framtiden.

Consider yourself RSS:ed.

/P.O.

deeped januari 31, 2010 kl. 12:22

En sån oerhört bra sammanfattning!

Mattias B januari 31, 2010 kl. 12:29

Nattens bibliotek, P.O. och deeped: Tack för era positiva kommentarer! Jag hoppas att bloggposten kan vara till hjälp för andra som funderar på att twittra på liknande sätt.

Sanna januari 31, 2010 kl. 12:57

Det är intressant att höra dina tankar angående just detta, personligt/inte personligt, som företag på Twitter. Välskrivet och tänkvärt!

Karin Berg januari 31, 2010 kl. 13:30

Jätteintressant inlägg. Och med all säkerhet så har du nått ut till fler i dagsläget. Sociala media är inte att förakta, och jag som jobbar med politik och medborgarkontakter till vardags har märkt att twitter/facebook/bloggar etc är ett bra medel att för ”direkta” samtal med.
Tack för ett bra inlägg.

Mattias B januari 31, 2010 kl. 15:08

Karin: Ja, det här är ju något som inte bara gäller företag, utan även alla andra sorters sammanhang där man inte bara representerar sig själv. Jag har ju ett privat twitterkonto också, men använder det mest när det är helt fel att twittra via Piratförlagets konto, t ex när jag gör reklam för någon av mina egna böcker (som alltså inte kommer ut på Piratförlaget).

gråvädersdagar januari 31, 2010 kl. 15:19

Jag var lite skeptisk till Piratförlagets närvaro på Twitter när jag klev på tåget, just för att jag upplevde att det var mycket PR från kontot just då. Nu har du en bra blandning mellan personligt och PR.

Mattias B januari 31, 2010 kl. 15:29

Gråvädersdagar: Ja, du var nog bland mina tidigaste followers. När jag ser tillbaka på mina tweets från de första månaderna skäms jag nästan över hur PR-inriktat det var. Men jag visste inte bättre då. Och det är därför jag vill visa andra företag att man faktiskt kan ta en genväg till mer framgångsrikt twittrande genom att vara mer personlig redan från början.

Björn Alberts januari 31, 2010 kl. 16:36

Hej Mattias,
tack för att du så utförligt delar med dig av dina erfarenheter och tankar kring företagstwittrande. Verkligen värdefull information!
/ Björn

Samina Lindström januari 31, 2010 kl. 18:38

Mycket bra och intressant beskriving. Säger som nedan: bra söndagsläsning för alla tweetoholics där ute..

Emanuel januari 31, 2010 kl. 22:36

Tack för trevlig läsning. Bra och grundlig genomgång.

En fundering dök upp, hur gör man om/när personen som skött twitterkontot så personligt som du slutar på företaget. Vissa följare följer ju kontot pga personen medans andra följer pga företaget. Om du slutar på förlaget, skulle du vilja ta med dig kontot?

Mattias B januari 31, 2010 kl. 23:02

Björn och Samina: Tack för att ni tittade in och läste!

Emanuel: Jag har funderat på det där. Nu är det inget problem i mitt fall, eftersom jag redan är en inventarie på Piratförlaget och inte tänker flytta på mig. Men om den anställde som twittrar personligt för ett företags räkning skulle sluta så får man helt enkelt köra en informationskampanj under några veckor där man talar om att de followers som vill fortsätta följa personen nu kan göra det via hans eller hennes (nya) privatkonto. Och samtidigt fasa in den person/personer som ska ta över twittrandet.
För egen del anser jag att jag vunnit min stora followerskara som en kombination av att jag twittrat på ett bra sätt och att jag gjort det för ett företag som många är nyfikna på. Det är det speciella med att företagstwittra och som twittrare måste man vara helt på det klara med att man inte har privat rättighet till twittrarkontot, även om man själv är den som byggt upp det.

Kesomackan januari 31, 2010 kl. 23:33

Mycket bra och grundlig genomgång av twitter, bra söndagsläsning för mig som inte fick DN idag. :-)

Mattias B januari 31, 2010 kl. 23:51

Kesomackan: Kanske borde ändra från ”Bokblick med Mattias Boström” till ”Mattias Boström – istället för DN”. Lite som Isabelles underbara ”Isabelle Ståhl – istället för sömn”.

Gilda Romero februari 1, 2010 kl. 13:52

Du är så ambitiös, tack Mattias!

Anders Sporring februari 1, 2010 kl. 14:16

Mycket bra och informativt för företag som är osäkra på hur/om dom ska börja använda Twitter.

En redaktör februari 1, 2010 kl. 18:00

Väldigt bra genomgång. Funderar själv på att föreslå för förlagschefen där jag jobbar att jag kan twittra åt oss. Vete sjutton om hen tycker att det är en bra idé, dock. Men nu kan jag visa din blogg och låta det sjunka in lite…

Mona Wallin februari 1, 2010 kl. 20:13

Nu har jag äntligen hunnit läsa igenom hela din postning. Stort, stort tack för att du tagit dig tid att sammanfatta detta på ett så grundligt sätt. Jag blir mycket inspirerad och ska nog börja finurla på ett liknande inlägg.
Hur gör man som ny på ett företag och inte kan (för att mann inte vet riktigt vad företaget står för) eller får mandat att vara personlig eller helt enkelt inte vill sätta likhetstecken mellan sig själv och företaget?
Vilken toppenöppning för diskussioner från oss som jobbar mitt i det.
Tack!

lena kjersen edman februari 2, 2010 kl. 14:05

.. men du kan väl också skriva här något om risken med att skriva ”obetänksamma” kommentarer och kanske såra någon genom det (ibland alltför) snabba twittrandet.
När man nämner en persons namn i hastigt tillkomna twitter-meddelande, så hamnar de 140 tecknen inte bara hos twitter–mottagarna – utan personen som blir omnämnd får leva med att kommande arbetsgivare hittar twitter-kommentarerna när de googlar på personen inför en eventuellt kommande anställning.

Tänka fritt är stort –
betänka sig är större.

Mattias B februari 2, 2010 kl. 17:08

Lena: Superviktigt ämne som jag tror att många råkat ut för, antingen som avsändare eller mottagare. Bra uppmaning att något mer borde skrivas om detta! Jag ska fundera på om jag är rätt person att skriva det på ett bra sätt. Över huvud taget för Twitter med sig helt nya frågeställningar som vi inte riktigt behövt ta ställning till tidigare.

Petter februari 3, 2010 kl. 8:44

Matnyttigt inlägg, detta. Stort tack!

@collentine februari 7, 2010 kl. 22:58

Mycket intressant att ta del av tankarna bakom twittrandet! Transparens är väldigt bra PR för ett företag.

Lena februari 12, 2010 kl. 22:23

Tack för att du delade med dig! Intressant läsning.

Anette Novak februari 21, 2010 kl. 9:38

Kloka ord och en riktigt bra crash course för twitterbörjare.
Tror många delar ambivalensen kring medarbetarprofiler/företagsprofiler i de sociala medierna. Och de flesta vet att privat tilltal/ansikte fungerar bättre. Men då skapar man en sårbarhet om man låter en enskild medarbetare skapa företagets största flöde. Jag har ingen patentlösning på detta heller, men tycker att Piratförlagets kombination av personligt tilltal/företagslogga är lite märklig.

Lämna en kommentar

{ 19 trackbacks }

Föregående post:

Nästa post: