Twittrare finns på riktigt också

På fredagskvällen var jag på en twittrarträff efter jobbet, en s k tweetup. Tjugo personer kom till Underbara bar på Söder i Stockholm och hade en trevlig afterworkkväll tillsammans. Få av oss hade träffat, eller ens varit i kontakt med, mer än någon enstaka av de andra på riktigt förut, men det kändes inte som något större hinder. Vi hittade lätt saker att prata om ändå.

Uppkomsten till det hela var några meddelanden mellan mig och Christina Olsson tidigare i veckan. Hon befann sig just då på en tillställning där ett antal andra twittrare var närvarande och detta meddelades flitigt via Twitter. Samtidigt satt jag på pendeln på väg hem och var oerhört avundsjuk på att inte jag också fick träffa de där människorna, vars meddelanden jag så ofta läser och som jag då och då har twittrande kontakt med.

Följden blev att vi kom överens om att snabbt dra ihop intresserade twittrare för en afterwork. Christina (med stöd från några andra twittrare) höll i trådarna, med överenskommelsen att allt som gick snett skulle skyllas på mig. Också en typ av arbetsfördelning. Meddelanden skickades ut till våra followers och spriddes – med hashtaggen #9okt – sedan vidare av andra för att täcka in så många bubblor som möjligt på svensktalande delen av Twitter: sociala medie-bubblan, teknikbubblan etc. Bubblorna existerar förstås inte på något egentligt, strukturellt sätt, det är bara ett sätt att lätt kunna kategorisera i ungefär vilka kretsar twittrare följer varandra.

Liknande tweetups har arrangerats i Stockholm i bortåt ett år, men det var det ingen av oss arrangerande som hade koll på. När vi nästa gång drar ihop ett gäng twittrare på liknande sätt så ska vi dock samköra det med tweetmeetup.com.

Twitter har förändrat min syn på sociala kontakter och ytterligare förstärkt den känsla jag fått från Facebook och diverse forum där jag varit inblandad. Det krävs ganska lite kontakt via nätet för att snabbt inse vilka personer jag vill utveckla kontakten med. Och de är bra många fler än jag tidigare trott. Nätkonverserandet lockar i många fall till vidare samtal – och där blir det personliga mötet ett utmärkt komplement, som att snabbt mata in en hel megabyte i ett twitterinlägg istället för att nöja sig med 140 tecken.

Efter mötet återgår man till den kortare konversationsformen via nätet, men nu med en förstärkt bakgrundsbild. Hela tiden är det nätkontakten som är den grundläggande umgängesformen och som gör att verkliga möten flyter på extremt enkelt – vi vet redan en hel del om varandra tack vare twitterinlägg och besök på varandras bloggar eller motsvarande. Känner man inte personen via Twitter e.dyl. sedan tidigare är det ändå ganska enkelt att få igång en dialog, eftersom man ofta delar viss grundläggande syn på hur nätet kan användas för att göra tillvaron smidigare och på något sätt mer töjbar.

Bloggaren Newyn beskriver flera andra aspekter på detta i sitt inlägg På gränsen till verkligheten. Missa inte heller Nattens bibliotek som skriver om själva tweetupen.

Allt detta skriver jag egentligen bara som ett svepskäl för att jag lovat att publicera listan på vilka som var närvarande så att de lättare har möjlighet att börja följa varandra. Närvarande var sålunda (in order of appearance):
@piratforlaget
@KymriskaDraken
@SkyndaTjej
@christinaolsson
@popfabriken
@BiaSparrow
@nattensbiblio
@fisken
@DangerousDolly
@wirhed
@MacDanne
@selanna
@newyns
@burre83
@dth
@wuzzp
@soderquist
@ficklampa
@moonhouse
@mathiaskarlsson

Bakom alla dessa mer eller mindre märkliga nätalias dolde sig roliga, trevliga, normala människor som allesammans var kul att snacka med. Och som – åtminstone efter en stund – inte tyckte att det var alls särskilt konstigt att befinna sig på en afterwork med folk som man aldrig träffat förut. Twittervärlden må verka lite obegriplig på ytan, men den innebär en prestigelös gemenskap för den som vill ta steget in i den.

Tack alla sköna tweetup-twittrare för en trevlig fredagskväll! Hoppas vi ses snart igen!

Taggat som: afterwork, Christina Olsson, tweetup, Underbara bar