Mattias Boström

På tisdag 20 oktober håller Svenska Förläggareföreningen ett seminarium för sina medlemmar under rubriken ”E-boken – lätt att göra, svår att sälja”. Panelen består av journalisten Sus Andersson, Magnus Nytell som basar för eböckerna inom Bonniers och jag själv som är eboksansvarig på Piratförlaget. Moderator: Pelle Thörnberg.

Seminariet kommer att pågå i tre timmar så det finns gott om tid för diskussion. På plats i publiken finns bl a representanter för eboksföretaget Elib och jag hoppas att resultatet blir att de närvarande förlagspersonerna kommer gå hem med en dagsfärskt uppdaterad inblick i hur den svenska eboksmarknaden ser ut just nu. Att sedan allting kan vara förändrat redan om en vecka är en annan sak. Det är helt enkelt en sådan marknad och en sådan situation.

Jag kommer säkert att prata om många saker under seminariet, men här följer i alla fall ett första utkast till mitt öppningsanförande. För den som har läst min tidigare lägesrapport om eboksmarknaden känns det mesta igen, men en del slutsatser är nya.

Öppningsanförande av Mattias Boström, eboksseminarium 20 oktober 2009

Den framtida svenska eboksmarknaden vilar på fyra hörnpelare. Samtliga dessa krävs för att vi över huvud taget ska få någon eboksmarknad att tala om. Lyckas vi inte fixa allihop så kommer bygget att stå väldigt ostadigt.

Den första pelaren är utbudet. I dagsläget finns ca 2 000 svenska titlar tillgängliga via Elib, spridda inom en mängd genrer. Ska vi skapa en marknad med nöjda kunder som återkommer och alltid hittar något de vill läsa, så måste vi bibehålla spridningen över genrerna och passera gränsen 8 000-10 000 svenska titlar. Om ett år kommer vi antagligen att vara uppe i 4 000-5 000 titlar, så vi är på god väg. Men det gäller att skapa incitament för de svenska förlagen att digitalisera sina titlar, både nyheter och backlist. Vi måste visa att det här är en god affär – och detta är en utmaning för just oss förlag som kommit längst på eboksmarknaden. Vi är helt enkelt beroende av att många andra förlag hjälper till att göra utbudet attraktivt för konsumenten.

Den andra pelaren är priset. Under de närmaste två åren kommer eboksmarknaden handla om ett oavbrutet experimenterande. Det är nu vi kan passa på att laborera med prissättningen för att se vilken nivå som passar oss och kunderna bäst. Det är i uppbyggnadsskedet som kunderna är förlåtande om vi testar att sänka några tior och sedan höjer igen. Vi ligger fortfarande något år efter utvecklingen i USA och där har nu priset cementerats och är svårt att rucka på. Men här har vi fortfarande möjligheten. Min egen tro är att ett lågt ebokspris skapar impulsköp, speciellt när vi börjar få en mer utbredd försäljning via exempelvis iPhone eller läsplattor med inbyggd nedladdning via mobilnät. Jag skulle vilja se ett utpris på runt hundralappen för nyheter och 40-50 kr för backlist. Men den närmaste framtiden får avgöra vad vi hamnar på.

Den tredje pelaren är hårdvaran. Inte bara läsplattor, utan lika mycket t ex iPhone. Här ser vi en ljusning, jämfört med för bara några månader sedan. Flera läsplattemärken är på väg in på svenska marknaden, t o m Kindle kommer att kunna användas i Sverige. Priset för plattorna är fortfarande för högt och hos handlarna verkar intresset ännu ganska ljummet. Det räcker inte att läsplattor finns att köpa via nätet – de flesta kunder övertygas inte förrän de faktiskt håller i en läsplatta och inser att texten på skärmen är extremt lättläst och att apparaten över huvud taget är tilltalande och lättanvänd. Jag vill gärna ha de fysiska bokhandlarna som återförsäljare, om inte annat så för att på naturlig väg nå storläsarna. Men då måste vi skapa möjligheter för de fysiska bokhandlarna att förmedla själva eböckerna också - varför skulle de annars sälja en apparat som leder kommande försäljning bort från deras led?

Den fjärde och sista pelaren är lättillgängligheten. Det får aldrig vara krångligt att köpa en ebok. Om vi ska få rejäl snurr på eboksmarknaden måste vi rikta oss till storläsarna, inte de teknikfrälsta. Därför är allt som rör teknik och format bannlysta ämnen. För de som vill läsa en ebok på en iPhone kommer inte detta att vara några problem, men det kommer att bli en nöt att knäcka när det gäller läsplattor och vi får jobba stenhårt på att förenkla köpen och nedladdningen. Därför behöver vi också bättre eboksbutiker än idag – en utmaning för såväl nätbokhandlarna som de fysiska bokhandlarna. Och inte minst för andra aktörer som kan tänkas vända upp och ned på återförsäljarledet för eböcker.

Dessa är de fyra grundpelarna för att över huvud taget få igång en eboksmarknad: utbudet, priset, hårdvaran och lättillgängligheten. Parallellt med detta finns en lång rad andra bitar som måste falla på plats, men utan de fyra pelarna kommer vi inte komma någon vart.

Varför ska vi då satsa på eböcker? Jo, självklart för att vi tror att det kommer bli en bra affär, svårare än så är det inte. Åtminstone blir det en bättre affär än att inte satsa på det och låta andra aktörer helt och hållet bestämma över utvecklingen. Man kan som bokförlag ge sig in på eboksmarknaden med en positiv inställning eller för att man bara är så illa tvungen. För vissa bokförlag kommer det kanske inte att vara nödvändigt än på ett tag. Men att eböckerna kommer börja plocka marknadsandelar på den totala bokmarknaden under de kommande åren är ofrånkomligt.

Facebook

Ja, jag är medveten om att jag är lite tidigt ute. Jag har faktiskt inte börjat tänka i julbanor och jag har inte ännu tokstressat med julklappsinköp.

Istället har jag helt enkelt tagit julen som en förevändning för att fråga runt på Twitter vad folk helst av allt önskar sig i julklapp från förlagsbranschen. Det är möjligt att jag inte kommer kunna leverera det i ett vackert inslaget paket just på självaste julafton, men jag är ändå väldigt nyfiken på allas önskemål.

Jag tänker fortsätta att fråga folk via Twitter och jag är även tacksam för alla kommentarer som kan ges direkt här på bloggen. Resultatet tänkte jag använda som någon sorts inofficiell prioritetslista och som underlag för diskussion och utvecklingsarbete inom branschen. Kanske som en liten idébank, öppen för alla att plocka godbitarna ur.

Listan uppdaterar jag i nya inlägg vartefter den fylls på.

Här är några av de första önskemålen:

1. @nollpunkt önskar sig: En sökmotor för ALLA böcker från ALLA förlag så att inte Adlibris/Bokus blir de facto svensk standard för boksök.
Kommentar:
@petrajankov påpekar: Finns ju iofs Bokrondellen, men den kostar pengar att använda men har ALLT.

2. @Korlingsord önskar sig: En piratbok på nätet – utskickad gratis på själva julafton – med ett stort jultomtehjärta på…

3. @QueenOfelia önskar sig: ett större nordiskt litteraturutbyte!

4. @jimmyasklund önskar sig: färre deckare, och fler lyriksamlingar i pocket vore den bästa julklappen.

Jag hoppas nu att ni vill hjälpa mig med fler julklappsönskningar riktade till förlagsbranschen. Och som sagt, även om vi inte kan göra realitet av önskemålen redan i höst, så tror jag säkert att det kommer finnas ett antal guldkorn här som vi borde gå vidare med.

När listan har vuxit sig lite större tänkte jag omvandla den till en öppen omröstning för att se vilka av önskemålen som ni anser vara viktigast.

Följ mina twitterinlägg i ämnet på twitter.com/piratforlaget

Facebook

Twitter kommer måhända aldrig att bli riktigt folkligt, inte på det där sättet som Facebook är. Men med Twitters direktkommunikation får jag ofta långt mycket närmare kontakt med människor. Och för mig är Twitter det snabbaste sättet att få igång ett projekt, speciellt när jag inte vet vilka som vill vara med i samarbetet.

De senaste dagarna har det varit en del twittrande om Bokmässan i Göteborg 24-27 september – med hashtagen #bokmassan kan man hitta mycket av det som sagts. Vi har pratat om tweetups (när twittrare träffas på riktigt) och att det kommer twittras mycket därifrån. Och under de senaste timmarna ordnades en ny sajt - http://www.alltombokmassan.se – en sajt där vi ska samla allt om bokmässan som bloggas, twittras och skrivs i tidningarna. Både inför och efter mässan, men speciellt under själva mässdagarna. Vi flyttar helt enkelt ut mässans skoj och stoj på nätet. Vi vill att bokmässan ska bli en angelägenhet för många fler än de som kan komma till Göteborg, att fler får möjlighet att delta i de tusentals boksamtal som förs på mässgolvet och i seminarielokaler.

Och med hjälp av Twitter samlades snabbt ett gäng som vill vara med och fixa den här sajten. Författarcoachen Johanna Wistrand på Multimanus hittade på domännamnet. Kalle Magnusson på Bokens framtid styrde upp det hela och bokade och betalade domänen. Han och Dan Abelin ska ses i Malmö och planera praktiskt. Johan Thorén på Bokförlaget Thorén och Lindskog hänger kanske också med på det mötet.

Och redan har några anmält intresse att hjälpa till på ett eller annat sätt: Niclas Holmqvist, Andreas Johansson, Sjumilakliv på Pocketblogg och Petra Jankov Picha (som har bloggen En annan sida). Flera andra har dessutom deltagit i diskussionen om vad bloggen skulle heta och innehålla. Och alla andra som vill delta i projektet är hjärtligt välkomna!

Vad vi behöver göra närmast är följande:
* komma med förslag på vad sajten ska innehålla
* lösa det rent tekniskt och formmässigt
* planera så att innehållet hålls extremt uppdaterat speciellt under bokmässedagarna – och eftersom många av oss är upptagna med andra saker på mässan dessa dagar krävs det personer som inte befinner sig på mässan men som kan bevaka knuff.se, Eniro nyhetssök, twitter-flöden etc och se till så att länkar hamnar på sajten – såvida inte vi har smarta widgets och rss-flöden som fixar allt sånt
* redan nu börja sprida ut länk och information om sajten, så att den verkligen blir en sådan samlingspunkt som vi vill

Men ovanstående är bara mina egna första tankar. Nu vill jag höra vad ni andra tycker att vi ska använda sajten till. Kom gärna med vilda idéer. Jag tänker själv fortsätta slänga fram förslag i kommentarerna till det här inlägget.

Vi kan säkert fortsätta den här diskussionen på själva sajten när den är uppe, men låt oss börja här. Och alla andra som har önskemål om vad en sådan sajt borde innehålla, välkomna att kommentera! Det här ska bli skoj!

Facebook

Vem tjänar egentligen mest på en bokutgivning? Är det författaren, förlaget eller någon annan?

Låt oss ta ett exempel. En normal roman i inbundet format har försäljningspriset (f-priset) 140 kr från förlaget, vilket ger ett riktpris på över 300 kr ute i bokhandeln, men det priset tas nästan aldrig ut. Istället hamnar det på kanske 219 kr i vanlig bokhandel och ned till 179 kr hos nätbokhandlarna och varuhusen.

Jag är inte bra på bokhandelsekonomi så jag vet inte hur god affär återförsäljarna egentligen gör. Många bokhandlare har ju uppenbarligen lönsamhetsproblem. Kan någon insatt bokhandelsperson förklara?

Det ska tilläggas att förlaget inte får ut 140 kr. Återförsäljarna har i snitt 15-20% i rabatt – låt oss säga 17% för att ha en siffra i våra uträkningar – och då räknar jag även in det s.k. marknadsföringsbidraget som en rabatt.

Författaren får en royalty på f-priset 140 kr, traditionellt sett runt 27%. Men det finns saker som minskar royaltyn (t ex lägre royaltysatser vid bokklubbsförsäljning). Låt oss därför säga att författaren i snitt har 23% i royalty. (Författararvodena som anges här nedan är bruttobeloppet, före avdragna egenavgifter och skatt.)

Detta innebär att de 219 kronorna – som boken kostar i bokhandeln – fördelas på följande sätt (siffrorna är avrundade): författaren 32 kr, förlaget 84 kr, återförsäljaren 91 kr (24 kr i rabatter och 67 kr i påslag) och moms 12 kr.

Förlaget har förstås en del omkostnader. Vi tittar närmare på deras 84 kr.

Romanen i exemplet är en debutbok. En upplaga på 3 000 exemplar låter därför vettigt. Låt oss säga att boken kostar 17 kr/ex att trycka. 51 000 kr betalas till tryckeriet. Det är inte så lätt att skapa intresse för debutanter genom just annonser och köpta kampanjer, så vi nöjer oss med att lägga 30 000 kr i marknadsföring. Istället jobbar vi i första hand med att få recensioner och PR för boken. Vi trycker upp förhandsexemplar och skickar ut recensionsböcker. 10 000 kr för detta.

Men innan vi har kommit så långt behövs ett bokomslag, en brytning (layout) av inlagan, författarfoto och korrekturläsning. De flesta av dessa tjänster köper förlaget in från frilansare. 38 000 kr totalt för detta låter kanske mycket, men det är marknadsmässiga priser.

Lägg till detta förlagets arbete med just denna bok. Alltså inte några overheadkostnader, utan bara de timmar som förläggaren, redaktören, säljarna, marknads- och PR-personerna lägger ned på just denna debutantroman. Minst hundra timmar handlar det om totalt och med en snittlön på låt oss säga 25 000 kr så innebär detta arbete 20 000 kr (inkl soc avg).

Observera att jag tar i ganska lågt när det gäller förlagets omkostnader – jag vill bara ge ett exempel som bygger på lägsta tänkbara grundsatsning.

Vi räknar dessutom med att förlaget betalar i snitt 5% av bokens försäljningsvärde i distributionskostnad.

Förlagets 84 kr har därmed delats upp på medarbetarlöner/frilansare 21 kr, tryckeriet 18 kr, distribution 6 kr, PR/marknadsföring 14 kr och kvarvarande till förlaget 25 kr.

(Att tryckerikostnaden/ex ökar – från 17 till 18 kr – beror på att vi maximalt kan sälja 2 800 ex av upplagan på 3 000 ex, resten används som friexemplar till bl a författaren och recensenter.)

I detta exempel får alltså författaren totalt 90 160 kr och förlaget 69 432 kr. Hade däremot bara 2 000 ex sålts av upplagan på 3 000 ex så hade författaren fått 64 400 kr och förlaget 6 880 kr. Går man lägre än 2 000 sålda ex innebär utgivningen ganska snabbt en ren förlust för förlaget. Författaren är alltid skyddad genom det s.k. garantihonoraret som uppgår till 50% av författarens totala royalty för förstaupplagan och som betalas ut i förskott.

Ungefär så här ser ekonomin ut för en stor andel av de böcker som ges ut i Sverige idag. Men varför ger sig i så fall bokförlagen in i detta, när de redan på förhand vet att ett utgivningsprojekt kanske inte kommer att gå med någon nämnvärd vinst? Jo, det handlar om bygga författarskap – att tro starkt på kvaliteten hos författaren och den framtida efterfrågan på hans eller hennes böcker.

Genom att inledningsvis ta stora risker i ett antal författares karriärer hoppas man att något eller flera av författarskapen ska nå upp till upplagor på åtminstone 10 000 exemplar. Med det traditionella royaltysystemet tjänar förlaget då mer pengar än författaren och kan återhämta sina tidigare eventuella förluster. Samtidigt ställs det förstås större krav på förlaget ju större upplagan blir, ifråga om utökade PR- och marknadsföringssatsningar som äter upp en del av den ökade vinsten.

(Piratförlagets modell skiljer sig från ovanstående genom att förlaget och författaren alltid tjänar lika mycket när man kommer upp i de större upplagorna. Vid små upplagor är det dock författaren som tjänar mer pengar än förlaget, även hos Piratförlaget.)

Förutom förhoppningen att ett författarskap ska växa är det många förlag som ger ut förlusttyngda projekt för att de är litterärt viktiga. Det är absolut försvarbart, inte minst ur goodwillhänseende, men inget förlag överlever enbart på detta, såvida man inte bygger sin verksamhet på olika litterära stödpengar.

Det är alltså detta resonemang som är grunden i förlagsekonomin. Att vara villig att ta många ekonomiska risker och förluster, men sedan tjäna pengar på de fåtal författare som verkligen säljer riktigt bra.

Den svenska förlagsmarknaden rymmer förstås mängder av undantag från ovanstående exempel, men grundprincipen är densamma för de flesta förlagen. I en kommande bloggpost ska jag visa vilken fördelning motsvarande ekonomiska uträkning skulle innebära på framtidens bokmarknad, där eböcker och nya försäljningskanaler förändrar såväl kostnadsläge som intäktsmöjligheter.

Facebook

I torsdags kväll besökte jag det branschsamtal som jag under hela sommaren sett fram emot och som jag tidigare nämnt här på bloggen. Under rubriken ”Perspektiv på framtidens bokbransch” arrangerade de båda bokförlagen Natur & Kultur och Atlas denna paneldebatt där tre personer med utifrånperspektiv skulle möta bokbranschens tyngsta insiders, som det hette i inbjudan.

Panelen bestod av Linda Skugge (vd för Vulkan), Per Helin (vd för Publit) och Otto Sjöberg (vd för TV4 Expressen Mobilab). Moderator var den bokbranschkunnige Björn Linnell. Och i publiken fanns uppåt 150 personer, främst från förlagsbranschen men även många andra intresserade från övrig bokmarknad.

Tanken var god. Frågeställningar som ”Hur kommer bokbranschen att se ut i framtiden?” och ”Vad gör vi för att möta förändringarna?” skulle tas upp. Entreprenörerna Linda Skugge och Per Helin och den luttrade medieräven Otto Sjöberg skulle bjuda på egna lärdomar och samtidigt picka på förlagsbranschens skal och därmed locka fram bokförlagens tankar och visioner.

Det började intressant med öppningsinlägg från paneldeltagarna. Otto Sjöberg pekade på hur tidningsbranschen tvingats till affärsutveckling, något som bokbranschen också måste anpassa sig till. Linda Skugge tog upp fördelarna med print-on-demand och hur det kan vara en alternativ väg för många författare. Per Helin jämförde med musikbranschen och tipsade om ett antal områden där bokbranschen borde bättra sig. Den som är intresserad kan ta del av referat på lajvbloggen och twitterflödet.

Sen spårade det ur. Linda Skugge hakade upp sig och ställde under resten av debattimmen i princip samma fråga om och om igen: ”Varför har inte förlagen reklam i böckerna?” Det verkade vara en av hennes lösningar på framtidens bokutgivning, plus att förlagen skulle sparka hälften av personalen och sänka lönerna för resten, så att alla istället blev entreprenörer. Per Helin och Otto Sjöberg försvann lite i diskussionen och det började höras fler och fler frågor, svar och kommentarer från publiken. Några försökte sig på att besvara Lindas upprepade fråga, men ingen såg reklamfinansiering som en fungerande väg för böcker i allmänhet, speciellt inte skönlitteratur. Andra personer i publiken pekade på ytterligare perspektiv på framtidens (eller snarare samtidens) bokmarknad.

Det blev ingen bra debatt. Ämnet var för stort och alla hade olika agendor. För mycket fokus hamnade på småsaker. Däremot fungerade det delvis som en brainstorming inför fortsatta diskussioner inom branschen, men då måste ämnena vara mycket snävare hållna. Och mer inriktade på sådant som faktiskt kan anses vara framtid och inte bara analyser av vår samtid.

Det stora problemet med torsdagskvällen var dock inte att debatten inte funkade, utan istället hur flertalet gäster uppfattade förlagsbranschen. Det bjöds på väldigt få framtidsvisioner från de närvarande förlagens sida, det verkade vara en stillastående bransch. Vilket är långtifrån sanningen.

Att som närvarande förlagsrepresentant, i ett stressigt entimmesrace, kläcka ur sig klatschiga oneliners för att besvara diverse påståenden är inte det lättaste. Att svara på frågor på ett pedagogiskt, lättförklarligt sätt är nästintill omöjligt. Ta t ex Björn Linnells avslutande fråga ”Varför behövs förlagen?” – jag hade gärna svarat på den så som jag gjorde i min bloggpost Kaninen i hatten, men ni som har läst den vet att det är hart när orimligt att sammanfatta den på 30 sekunder innan domaren blåser i visselpipan och avslutar matchen. Visst, jag kunde ha räckt upp handen och sagt att det rent krasst handlar om vem som ska ta den ekonomiska risken, men utan efterföljande förtydligande hänger det lika löst i luften som det mesta som sades under den avslutande halvtimmen av debatten.

De enskilda förlagen har säkert hunnit väldigt olika långt i sina diskussioner och strategier inför framtiden. Vissa är oroliga, andra är taggade. Men att utifrån den samlade förlagsbranschens tystnad - eller ovilja att diskutera – under debattkvällen dra slutsatsen att det är en förlegad bransch är en aning vanskligt. Dels så är det för en del förlag faktiskt inte särskilt bråttom, det är ju inte så att framtiden kommer att överfalla dem imorgon dag. De kan skynda långsamt och låta andra visa vägen. Dels pågår det med säkerhet en lång rad spännande saker, mycket mer än jag själv känner till. Det är bara det att väldigt få förlag vill berätta om det innan alla avtal och detaljer är på plats.

Och det är här vi kommer till den riktigt stora nyttan med debattkvällen. Representanter från förlagen fick träffas och i eftersnacket gemensamt diskutera saker som dykt upp under kvällen. Kontakter knöts och lunchplaner gjordes upp. Inget konstigt i sig, det finns massor av sådana officiella eller inofficiella samarbeten över företagsgränserna mellan olika personer i branschen. Men denna gång hamnade fokus i eftersnacket på just de frågor som vi var där för att diskutera. Om framtiden och dess möjligheter, om förändringar och nya perspektiv.

Det fina med samarbeten över företagsgränserna är att man därmed bestämmer sig för exakt var gränsen för ens företagshemligheter går. När man väl har gjort det så kan man lika gärna gå ut offentligt med resten av diskussionen och visionerna, allt det där som inte är direkt superhemligt. Vi får inte viska till varandra, det är viktigt att andra – även långt utanför bokbranschen – hör vad vi säger. Jag tror nämligen att det finns mängder av klok kunskap att suga åt sig i de kommentarer, frågor och svar som uppkommer av ett sådant offentligt samtal. Det är åtminstone min lärdom av att ha varit en del av sommarens mångbloggande om bokens framtid.

Jag tänker vara så öppen jag bara kan med de över-gränserna-diskussioner jag deltar i. Och det är min uppmaning till kollegorna att göra detsamma. Det är nämligen bara onödigt att förlagsbranschen får samma stämpel på sig som skivbolagen. Vi har ingenting att vinna på tystnad.

Läs fler kommentarer om debatten:
Daniel Åberg
Johanna Ögren, Bokhora
Jonas Mosskin
Richard Herold, Atlas
Anna Troberg
Bokens framtid
Anna Serner
SR Kulturnytt (ljudklipp)
Daidalos

Facebook

Det är intressant med folks uppfattningar om vad bokförlag egentligen sysslar med. Vissa som ringer hit tror att vi är en bokhandel och andra har fått för sig att vi är ett tryckeri. För några år sedan var det en marknadsundersökande kvinna som ringde mig var sjätte månad och med monoton röst ställde en lång rad frågor om våra olika produktbehov. Efter sisådär tolv-tretton minuter brukade hon komma fram till de tunga grejerna. På sin finlandssvenska undrade hon alltid: ”Funderar ni på att inom det närmaste kvartalet införskaffa truck?” Jag försökte då förklara att vi är ett bokförlag, inget tryckeri, även om vi enligt hennes förteckning befann oss inom den grafiska branschen. Vi sitter i ett kontor på andra våningen, vi har ingen lastkaj på balkongen. Vårt behov av en truck i korridoren är, om än inte obefintligt, så i alla fall mycket litet. ”Jo…”, sa hon då. Och fortsatte med nästa fråga: ”Funderar ni på att inom det närmaste kvartalet införskaffa högtryckstvätt?”

Andra har en annan bild av förlagen. För dem vilar ett närmast mytologiskt skimmer över bokförlagen – på ett sätt som exempelvis tandkrämsindustrin aldrig fått uppleva. Det kan ha att göra med att här sitter människor som beslutar om huruvida skrivande personers drömmar ska slå in eller ej. Det kan förstås också vara en framodlad myt genom film, tv och böcker. Och det kan bero på att det är en av de där branscherna som många vill in i – speciellt om man är humanistiskt lagd – men där det finns väldigt få jobb. För på bokförlag sitter man väl bara i mysiga fåtöljer och läser böcker hela dagarna?

Jag tror att många av missuppfattningarna om bokförlagen beror på att branschen är väldigt dålig på att kommunicera utåt om något annat än bokutgivningar och författare. Och kanske inte heller så intresserad av att göra det. Bilden av hur det går till att ge ut böcker får därmed behålla sin något glamouriserade yta. Det är kanske bra för vissa inblandade parter. Men det är i längden inte bra för förlagen själva, eftersom det lätt föder avundsjuka och en snedvriden syn på hur ekonomin och arbetsfördelningen egentligen funkar i branschen. Vem tjänar pengar på vem, och liknande frågor. Och med tystnaden i branschen får man också bokförlagen att framstå exakt som skivbolagen, något som tiden sprang förbi.

Så när vi nu står inför en stark utvecklingsfas, där eboken öppnar helt nya vägar, så är det många som gottar sig åt att förlagen kommer förlora sin position och kanske försvinna helt. Det verkar som om vissa tycker att det är rätt åt förlagen.

Jag har i ett tidigare inlägg visat att bokförlagen kommer ha en utmärkt roll i en framtida bokvärld, men kanske på ett lite annorlunda sätt än idag. Så det finns all anledning för förlagsbranschen att inte bara se framtiden som ett hot, utan även som en hel bukett av möjligheter.

Därför ska det bli väldigt intressant att se vilken diskussion som uppstår när några av de mest kunniga om branschutvecklingen möts den 27 augusti vid en träff arrangerad av Natur & Kultur och bokförlaget Atlas. Kommer mötet andas en öppenhet? Är man villig att gemensamt diskutera framtidens möjligheter (och inte bara hoten) eller kommer alla bara vara hemlighetsfulla?

Daniel Åberg har efterlyst förlagen i den rådande diskussionen om bokens framtid. Richard Herold på Atlas har förklarat varför förlagen inte vill delta i en öppen diskussion på nätet. Jonas Mosskin – en av initiativtagarna till mötet den 27 augusti – ger sin syn på saken.

Och jag fortsätter att under augusti skriva ned mina tankar om situationen och sprida dem via denna blogg och genom kommentarer hos andra. Jag är av uppfattningen att ingenting lär mig så mycket som att faktiskt delta i samtalet. Det är inte säkert att jag har rätt i allt jag säger – när det gäller framtiden handlar det trots allt om gissningar – men genom diskussion och motargument tror jag att vi kan komma en bit på väg.

Jag tror att vi snart kommer få en ännu bredare debatt i ämnet. Tidningarna skriver mer och mer och förlagen tvingas helt enkelt att uttala sig. Vilket leder till nya blogginlägg. Förhoppningsvis kan snart de inblandade parterna få mötas på samma arena.

Det ligger i luften.

Facebook

Just nu snackas det mycket om hur den svenska bokmarknaden kommer att se ut i framtiden. Och i synnerhet eboksmarknaden. Men för att kunna förflytta oss dit behöver vi ta ett antal steg på vägen. Utveckling är en gradvis process och om vi inte tittar på delmomenten kan slutsatsen bli helt galen. Därför tänker jag den här gången bara sia om det närmaste året.

Vi börjar med läget i USA

I USA räknar man med att Amazons läsplatta Kindle 2 kommer att sälja ända upp till en miljon exemplar bara i år, bl a tack vare en nyligen genomförd prissänkning med 60 dollar ned till 299 dollar. USA-boende Fredrik Wass bekräftar i ett blogginlägg: ”Här i San Francisco ser jag människor med en Kindle i handen nästan varje gång jag åker tåg eller buss.” Fortfarande står eboksförsäljningen för mindre än 1% av den totala amerikanska bokmarknaden, men andelen växer hela tiden.

Amerikanska trender och innovationer brukar ganska snabbt och enkelt kunna förflyttas över till Europa. I Kindle-fallet är dock en sådan utveckling inte helt självklar, i dagsläget. Amazon vill förstås in med Kindle på den europeiska marknaden, men nyligen sprack t ex en introduktion i Tyskland  pga att Amazon inte kom överens med de tyska mobiloperatörerna. Kindle är nämligen helt avhängig av att automatiskt och inbyggt kunna vara uppkopplad mot ett mobilnät (via Amazons speciella Whispernet) och tanka ned de böcker som önskas. Därför är det både ointressant och knepigt - plus otillåtet – att köpa en amerikansk Kindle utanför USA.

Kommer Kindle till Sverige?

Jag har ingen aning om hur Amazon ser på en eventuell introduktion av Kindle i Sverige. Det kanske finns planer och måhända diskuteras det hela redan med svenska mobiloperatörer. Men gissningsvis inriktar sig Amazon i första hand på större europeiska marknader än den svenska, såsom den franska, spanska och förmodligen nya försök med den tyska. Dessutom är ju Sverigemarknaden tämligen begränsad så länge det bara handlar om eböcker tillgängliga från Amazon.

Varför snackar jag då så mycket om Kindle om de kanske inte ens vill in på den svenska marknaden? Jo, bara som ett exempel på hur utvecklingen plötsligt kan skjuta fart när en stor aktör går in på en bubblande marknad och verkligen tar greppet om den. Kindle är säkert inte den bästa, snyggaste och mest läsarvänliga läsplatta som finns på marknaden, men genom den enkla köprutinen och de låga bokpriserna (vanligtvis 9,99 dollar för nya böcker) har Amazon skapat en lätthanterlig produkt som löser många problem för läsarna och samtidigt inte ställer till särskilt mycket trubbel. Och utbudet är fantastiskt – över 300 000 böcker, tidskrifter och tidningar kan köpas via Kindle Store på Amazons sajt. Att Amazon har lyckats få med sig de amerikanska förlagen på detta beror säkert till stor del på att eböckerna är låsta till Kindles format och därmed svåra att sprida vidare.

Vad som måste hända i Sverige

Om motsvarande sak skulle hända i Sverige skulle vår eboksmarknad förmodligen få fart. Låt oss sätta ett mål: Tänk om 10 000 titlar på svenska - företrädesvis nyheter – fanns att köpa för en knapp hundring per styck via någon av bokhandelsaktörerna på nätet, och tänk om det samtidigt fanns en hyfsat bra läsplatta för 2 000-3 000 kr (eller ännu billigare!) där man enkelt kunde köpa och ladda ned dessa böcker via sitt konto. Då tror jag faktiskt att vi även i Sverige skulle få se människor med en läsplatta i handen relativt ofta när vi åkte tåg eller buss.

Hur långt från en sådan utveckling är vi då i Sverige?

1. Utbudet av eböcker. Eboksföretaget Elib har idag uppemot 2 000 svenska titlar till försäljning, från såväl stora som små bokförlag. Bland de stora förlag som under det senaste halvåret har gett ut merparten av sina boknyheter även som eböcker finns Norstedts och Piratförlaget. Bonnierförlagen saknas nästan helt när det gäller nyheter – men en förändring är på gång.
   - Vi saknar 8 000 svenska titlar för att nå ovanstående mål.
2. Priset på eböckerna. Idag kostar en nyutgiven ebok från Norstedts 160-170 kr att köpa via  Adlibris, vilket är ungefär 10-20 kr lägre än motsvarande pappersversion. Äldre titlar kostar runt 90 kr. Detta är inget ovanligt prisläge bland förlagen. Piratförlagets nya eböcker kostar hos Adlibris 99 kr och äldre titlar prissänks till runt 40 kr när de ges ut i pocket.
   - Fler förlag behöver följa Piratförlagets exempel för att vi ska nå målet. 
3. Läsplattor för några få tusenlappar. Priset är inte problemet, där är vi nog snart. Och de billigaste plattorna är redan i den prisklassen. Tillgängligheten är kruxet – det är fortfarande svårt att köpa en läsplatta i Sverige.
   - Någon måste på bred front börja sälja läsplattor i Sverige, men punkterna 1 och 2 måste samtidigt genomföras för att det ska få genomslag.
4. Lättillgängligheten. För att köpa en ebok idag går man in hos någon av de tio nätåterförsäljarna som Elib samarbetar med. Om man vet vilken bok man söker är det enkelt att hitta fram till den, aningen svårare att veta vilket format man ska välja och hyfsat enkelt att betala för sig. Om man inte vet vilken bok man vill ha så hjälper återförsäljarnas sidor inte till mycket för att leda köparen rätt – det är helt enkelt inget sälj i dem.
   - Eboksbutikerna på nätet måste förenklas och bli mer lättnavigerade, samtidigt som de måste locka till impulsköp.

Vi är en bra bit från målet alltså. Men utvecklingen kan gå väldigt snabbt om bokförlagen vågar satsa på detta. En mesig attityd kommer inte leda någon vart. Vi kan inte tro att vi genom att bara gå halva vägen på någon av punkterna – eller skippa någon punkt helt – kan nå fram till en blomstrande marknad som i USA.

Den eviga teknikfrågan

Eboksförsäljningen i Sverige har hittills varit till för de redan frälsta och för de som inte ser teknik som ett hinder. Teknikfrågorna har varit viktiga. Information om hur man läser en ebok har varit en del av köprutinen.

Vi måste sluta informera om dessa saker. Ingenting med eböcker får upplevas som svårt. Det är bara att trycka på en knapp och ladda hem det man vill ha och så dras pengarna på ens konto. I samma stund finns materialet i datorn/läsplattan/mobilen och det är bara att börja läsa.

För att vi ska kunna upphöra med teknisk information måste förstås de tekniska besvärligheterna vara undanröjda. Det nya eboksformatet ePub är ett steg på vägen. Elibs nye vd Johan Greiff får här en intressant uppgift att ta itu med. Att helt enkelt göra eboken och eboksförsäljningen marknadsanpassad. Jag vill inte längre höra talas om filformat när det gäller eböcker. Samma sak med kopieringsskydd eller vattenmärkning - ingenting av de här tekniska myskopyskogrejerna ska lägga något hinder för köparen och han/hon ska inte ens vara medveten om att de existerar.

Vad kommer att hända framöver?

Redan till hösten kan det hända en hel del saker på eboksfronten. 

1. Utbudet. Bonnierförlagen har aviserat att de i höst kommer ha minst tusen titlar digitaliserade. Och i förlängningen ska hela backlisten finnas tillgänglig. Under våren har de sett till så att de har digitala rättigheter till en mängd böcker, till stor del backlisttitlar de inte längre hade rättigheter till. Tillvägagångssättet har kritiserats från både Författarförbundet och författare på förlagen, men de har fått stöd av Förläggareföreningen. I likhet med bl a Piratförlaget tänker de ge ut eboksversionen av nya titlar samtidigt som pappersversionen. Även andra stora förlag, såsom Norstedts och Natur & Kultur, planerar större ebokssatsningar.
   - Med flera tusen ytterligare titlar till försäljning börjar vi närma oss tidigare nämnda mål.
2. Priset. Hur mycket ska en ebok kosta? Jag tror att priserna kommer att börja sjunka ner mot hundralappen snart. Att ta lika mycket betalt för eboksversionen som för pappersversionen håller inte längre. Intressanta synpunkter om detta finns i en intervju i Svensk Bokhandel. Argumentet är inte så mycket vilka omkostnader som förlaget slipper med eboksversionen – tryckningen av en bok kostar bara 10-20 kr/ex – utan det handlar om att hitta en nivå som känns naturlig för en digital produkt. Innehållet, dvs texten, är detsamma, men läsarens förhållande till boken är ett annat när den inte är i fysisk form. Med ett tillräckligt lågt pris kan man också räkna med alltfler impulsköp, ungefär som jag själv köper på tok för många applikationer till min iPhone även om jag sedan knappt använder dem. Men de är ju så billiga.
   - Prisfrågan kommer bli den enklaste saken att lösa. Målet hundralappen för en nyhet kommer vi nå inom kort.
3. Läsplattorna. Läsplattornas intåg på den svenska marknaden har jag svårare att sia om. Med tanke på Bonniers storsatsning på eböcker just nu måste de ha någon lösning på gång, vilket man kan ana av en intervju i DN nyligen. Det verkar dock inte handla om en satsning på en enskild läsplatta utan snarare om att skapa förutsättningar för en lukrativ svensk läsplattemarknad.
   - Om inte läsplattorna kommer på bred front så är förlagens ebokssatsning till ingen nytta. Men på något sätt tror jag att Bonniers kommer fixa det här – det får de gärna göra om de nu tänker bli marknadsledande på eböcker.
4. Lättillgängligheten. Att Bonnierförlagen gör en stor satsning på eböcker måste också få till följd att de ser över försäljningsledet. Hur kan nätbokhandlarna göra köpet enklare? Inte minst Bonnierägda Adlibris. Kommer de fysiska bokhandlarna hänga med i det här racet? Kommer eboksköpen att göras direkt i ebokläsaren (som i Kindle)? Och vad gäller lättillgängligheten så är det inte bara läsplattorna som kan komma ifråga. På en iPhone kan man t ex installera applikationen Stanza, som är en otroligt smidig eboksbutik. Än så länge finns det, med några få undantag, inga svenska eböcker i Stanza. Men det är nog bara en tidsfråga. Och blir det inte Stanza så dyker det säkert upp någon annan eboksläsare för iPhone som inkluderar en svensk eboksbutik.
   - Här kan det antingen bli ett gigantiskt krig om hur eböcker ska säljas eller så är det en enskild aktör som med någon briljant lösning tar stor del av marknaden. Dock vill nog inte förlagen och författarna hamna i den amerikanska situationen, där Amazon med sin makt i princip är den som styr prissättningen helt och hållet.

Vem ska styra utvecklingen?

Som synes lägger jag stor vikt vid Bonnierförlagens ebokssatsning – den mängd eböcker som marknaden plötsligt utökas med måste innebära stora förändringar. Bonnierförlagen får gärna agera murbräcka.

Piratförlaget står förberedda. I princip all vår utgivning från de tio år vi existerat finns till försäljning i eboksversioner (drygt 150 titlar). Nyligen sänkte vi priserna på våra nyheter och vi tillämpar sedan länge aktiv prissättning, dvs sänker priserna när pappersböckerna utkommer som pocket. Och vi är beredda att experimentera ytterligare för att vara med och skapa den framtida eboksmarknadens förutsättningar. Piratförlaget drog igång den svenska eboksmarknaden för snart nio år sedan och om inte Bonniers strategier passar våra tankar om den svenska ebokmarknadens utveckling så är vi inte rädda för att skynda på den eller styra den åt ett annat håll.

Jag ser gärna att kopieringsskyddet, DRM, försvinner och ersätts med vattenmärkning, allt för att göra det enklare för köparna. Men som jag sa tidigare, detta är en ren branschfråga och absolut inget som ska ältas för mycket. Vi hittar en bra lösning för inblandade parter och så snackar vi inte så mycket mer om det. Vi måste få bort teknikstämpeln från eböcker. Fokus måste istället läggas på marknadssidan och visa hur enkelt det är att köpa eböckerna.

Jag är eboksansvarig på Piratförlaget – och det ska banne mig bli en riktigt intressant och rolig höst!

Så välkomna in i diskussionen, nu börjar vi snacka om det här. Kommentera gärna – kritisera sådant som låter galet och beröm sådant som känns rätt. Jag behöver er hjälp för att det här ska bli riktigt bra. Observera dock att vi den här gången i första hand håller oss till utvecklingen det närmaste året/åren. Jag är helt medveten om att eboksmarknaden kommer fungera väsentligt annorlunda om tio år, men det sparar vi till ett annat inlägg.

/Mattias Boström

Facebook

Jag har aldrig varit någon mästare på trolleri. När jag var barn hade jag visserligen en fejkad kortlek med bara spader-ess och en liten ask där man kunde lägga ett mynt i ena ändan och när man tog ut innehållet på andra sidan så var myntet – vips! – försvunnet. Men längre än så har min bana som illusionist inte tagit mig. Kanske för att jag tyckte att det var så roligt att efteråt berätta för min publik hur trolleritricken gick till. Därför är det ett vågstycke, det som jag nu tänker ge mig in på. Jag har nämligen bestämt mig för att trolla bort hela förlagsbranschen.

Det pågår för tillfället en mycket spännande diskussion om bokens framtid och jag har i ett tidigare inlägg sammanfattat några andra bloggares syn på ämnet. Jag har även tipsat om att diskussionen finns än mer utvidgad i kommentarerna till inläggen. Det är vansinnigt lärorikt att läsa alla dessa texter. Ingen är förstås expert på framtiden, men tillsammans kanske vi kan få en försmak av den, genom de samtal som förs.

Något som har nämnts i förbigående (t ex av Johanna Ögren och mymlan) är att bokförlagen måhända kommer att förlora sin betydelse i framtiden. Kanske kommer de att försvinna helt? I takt med att böcker digitaliseras och författare själva blir aktiva på nätet kommer det att bli enklare att sprida litteratur utan hjälp av bokförlagen. I en situation där alla böcker är tillgängliga genom bara några få klick kan man fråga sig om det behövs några mellanhänder. De två största av dessa mellanhänder är i nuläget bokhandlarna och bokförlagen. De förstnämnda utgör ämne för en egen diskussion – och jag har varit inne på den lite grand i en kommentar – så vi koncentrerar oss nu på bokförlagens roll i framtiden. Och när jag säger framtiden, då menar jag verkligen Framtiden, dvs den där med stort F som inte ligger bara något år framåt, utan som lär dröja i alla fall ett eller två decennier.

Simsalabim, nu befinner vi oss i Framtiden! Och simsalabim, nu trollar vi bort hela förlagsbranschen! Bättre än kaninen i hatten, va? Det finns inte längre några bokförlag. Men bokvärlden dör förstås inte för det - det finns mängder av skrivande personer och ännu fler läsare. Låt oss säga att jag i denna Framtid är en sådan skrivande person. Eftersom det inte längre finns några bokförlag så behöver jag inte oroa mig för att bli refuserad. I samma stund som jag laddar upp mitt romanmanus på storabokhandelssajten.com så har jag publicerat min bok. Och kan sålunda benämna mig författare. Att vara författare är förstås inget unikt numera - många i min bekantskapskrets är författare. Ja, nästan alla när jag tänker efter. Att ladda upp en text till storabokhandelssajten.com är så extremt enkelt och några krav ställs inte. Nu väntar jag bara på att romanen kommer att sälja också.

En del av mina författarkollegor i Framtiden har insett att de behöver viss hjälp med korrekturläsning. Så de anlitar en korrläsare och betalar några tusenlappar för det jobbet. Okej, det svider på bankkontot, men det kan ändå vara värt det. Har man lagt ned ett år på skrivandet så gör de tusenlapparna varken till eller från.

Några andra författare har gått ett steg längre. De har förstått att ingen författare når särskilt långt utan en coach. Så är det för idrottsstjärnorna, så varför skulle inte en författare kunna ha det? En skicklig coach kan hjälpa till med att finslipa saker i berättandet, intrigen, språket – ja i princip alla bitar som just den här författaren behöver för att förbättra boken. Coachen får gärna också vara behjälplig med att dra upp riktlinjer för hur författaren och författarskapet ska utvecklas. Sådant är inte helt lätt att ha koll på alldeles själv och man behöver en kunnig samtalspartner som man verkligen kan lita på. Kanske behöver coachen egentligen vara två personer för att kunna hantera alla dessa saker.

Vissa av mina författarkollegor i Framtiden tror sig inte behöva den där coachen. Tills de inser att de mest säljande författarna faktiskt allesammans har en sådan. Tyvärr kostar de bästa coacherna multum att anlita, de är oerhört eftertraktade. Det finns visserligen många coacher, men de flesta tar ändå rätt mycket betalt, så nu svider det på bankkontot igen.

Sådärja, nu ska väl boken sälja ändå. Allting är perfekt och den ligger där på storabokhandelssajten.com. I och för sig, borde jag göra lite reklam för boken? Så att läsarna hittar till just den bland de flera hundra tusen böcker på svenska som finns på sajten. Okej, hur gör jag då… Jag skriver lite om den på min blogg och i andra sociala medier jag deltar i. Bravo, jag tror banne mig att jag lyckades få tio exemplar sålda den vägen. Hoppas att ryktet sprider sig. Den kanske kommer att omnämnas på någon av de stora recensionssajterna? Förhoppningsvis kommer nättidningarna att skriva om den?

Jag önskar att jag kunde få lite hjälp – jag är ju bra på att skriva romaner, inte att hitta rätt bland alla möjligheter som står till buds på nätet. Som tur är finns det förstås konsulter inom sociala media som jag kan anlita. Tillbaka till bankkontot igen. Det är inte billigt att vara författare. Men visst, visst, om det bara är det som ligger mellan mig och framgången så är det väl värt det.

Jag har nu anlitat en korrläsare, en författarcoach och en konsult inom sociala media. Men hur gör de där författarna som ständigt lyckas hamna på förstasidan på storabokhandelssajten.com och som ingår i diverse säljkampanjer? Aha, de har tydligen hjälp av en förhandlare som fixar och trixar så att själva försäljningen ska bli så maximerad som möjligt. Och som i sin tur jobbar med en ekonom som ser till att alla försäljningspengar hamnar i författarens ficka. Dvs utöver arvodena till förhandlaren och ekonomen.

För mig som författare i Framtiden är det väldigt skönt att alla de här personerna finns, även om samordningen dem emellan kunde ha varit bättre. Jag tycker att jag ägnar mer tid åt att få de anlitade konsulterna att samarbeta än tid åt det som jag egentligen är bra på, nämligen att skriva. Ja, man önskar ibland att det fanns företag som kunde erbjuda en samlad tjänst istället. Med korrläsning, coachning (sådant som förläggare och redaktörer gjorde förr), kunskap om sociala media (tidigare gick det under beteckningen PR och marknadsföring), försäljningskunniga förhandlare och ekonomfolk. Att anlita ett sådant företag blir förstås inte billigt, jag måste ju själv lägga ut alla pengarna innan jag ens vet om min bok kommer att bli en framgång.

Det är i sådana lägen jag önskar att det fanns företag som kunde jobba på exakt samma sätt som ovanstående, men som samtidigt är beredda att ta den ekonomiska risken. Självklart skulle de få ta en del av den eventuella vinsten, det är inte mer än rättvist. Jag har ju sett hur mycket det faktiskt kostar att förvandla mitt manus till en riktigt bra och lättsåld bok.

Men om företaget ska ta den ekonomiska risken så lär de välja sina klienter med omsorg. De kommer inte att anta alla som skrivit ett manus, utan bara sådana som de tror i förlängningen kan generera tillräckligt mycket pengar för att täcka upp för de risker som de tar totalt.

Simsalabim! Där nutidens förlagsbransch förut fanns finns nu bara en vit kanin i en hatt. Men där borta, under skynket som det står Framtiden på - ”se här, gott folk, inga speglar, inga dolda mekanismer!” - som genom trolleri, där finns Framtidens förlagsbransch! Nu i en ny kostym, men visst känner ni igen den? 

Och precis som när jag var liten pojke så har jag just presenterat hur hela tricket gick till. Så trollkarl blir jag nog aldrig. Behövs inte heller, eftersom jag tror att jag kommer stanna i förlagsbranschen i många decennier framåt.

Facebook

Att sia om framtiden är nödvändigt. Inte för att vi tvunget har rätt i våra gissningar, utan för att diskussionen som initieras oftast tar oss ett steg vidare. Ett gott samtal föder alltid nya tankar och idéer och det finns inget så främjande för kreativiteten som att faktiskt tvingas formulera i ord vad man egentligen tycker och tror. Ett bra exempel på detta är den serie inlägg som gjorts av olika bloggare under den senaste veckan med bokens framtid som gemensamt tema.

Det började i en röd liten stuga mitt under pågående Hultsfredsfestival. Media Mötesplats Malmö arrangerade ett seminarium med bortåt tjugo kunniga människor från musik- och mediebranschen. En bloggstafett tog sedan vid och först ut var Johanna Ögren på Bokhora. Hennes inlägg All books ever written blev ett utmärkt avstamp för den kommande diskussionen och hennes frågor pekade på ett antal kärnpunkter i utvecklingen. Vad händer egentligen med bokbranschen när all världens litteratur blir tillgänglig i våra datorer? Vilka möjligheter uppstår? Vad innebär det för de människor som på ett eller annat sätt livnär sig på böcker?

Frågorna är förstås många. Att sia i vår tid är lika mycket att ställa frågor som att komma med kvalificerade gissningar. För i motsats till Nostradamus siar man idag sällan ensam. I skrivande stund finns det 86 kommentarer till Johannas inlägg och det är riktigt hög kvalitet på de flesta av dem. Antalet personer med insikt och klokskap är glädjande stort.

Stafettpinnen från Hultsfred har därefter tagits över av musikforskaren Daniel Johansson som i inlägget Impulsekonomin och det hudomslutna jaget skriver mycket initierat om framtida affärsmodeller, tillgänglighet och förändrad syn på integriteten. Grundläggande aspekter som förändrar vår syn på mediekonsumtion och som kommer ligga till grund för en förändrad bokbransch. Inte en raserad bransch, bara en totalt förändrad.

Bloggstafetten har sedan fortsatt med professor Bo Reimer som diskuterar hur framtidens begränsningar i tillgänglighet kan te sig på copyrightområdet och hur detta måste anpassas för att inte hindra kreativt skapande. 

Och nu senast har stafetten gått vidare till Sofia Mirjamsdotter – dvs bloggaren Mymlan – som i inlägget Upphovsrätten är inte en naturlag tar ner teorierna på ett mer handgripligt plan och frågar sig om författare kommer kunna försörja sig på bokskrivande i framtiden. I min roll som förlagsperson och med daglig kontakt med författare var nog Sofias inlägg det som hittills har rört om i min hjärna mest. Jag vet ju att många fildelningsvänner kritiserar upphovsrätten med liknande termer, nästan lite slentrianmässigt och jag blir mest trött av att höra det, men i det här inlägget anar jag att framtiden faktiskt kommer att skilja sig från hur saker och ting ser ut idag. Jag är inte beredd att genast acceptera det, jag är på intet sätt omvänd. Men jag kan inte helt blunda för den eventuella utvecklingen. Jag inser att framtiden inte är som samtiden. Och det beror inte på något så simpelt som att vi inte vill betala för oss, utan snarare på en förskjutning i hela vår syn på samhället och oss själva. Vi kan i nuläget gilla det eller ogilla det, men vi kommer som grupp att gradvis förändras. Vad som mitt i allt detta händer med just författare och bokbransch återstår att se. Jag tänker självklart försvara den bransch jag jobbar i med näbbar och klor – jag har jobbat tillräckligt länge i förlagsbranschen för att ha sett de goda sidor som utgör dess inneboende kraft - men det måste ske på ett sätt som tar hänsyn till just den förändring som kan tänkas ske.

Så långt inläggen i själva bloggstafetten. Flera andra kunniga bloggare har också kommenterat diskussionen. Daniel Åberg har skrivit ett antal inlägg på sin egen blogg – bl a om hur morgondagens eböcker kan komma att te sig. Även Jonas Mosskin, bisonblog, Isobel Hadley-Kamptz, Jenny Eklund, En annan sida och E-boksidan skriver om utvecklingen av eböcker och läsplattor. Josefine Hådell funderar på hur vi kommer att koppla av i framtiden, om detta går att göra med läsplattor på samma sätt vi kan göra med pappersböcker. Och Joakim Jardenberg bevakar den pågående diskussionen med uppdaterade rapporter och har även ställt frågan vem som egentligen tjänar pengar på upphovsrätten.

Och det har säkert hunnit tillkomma fler som kommenterat den pågående diskussionen. Det som är spännande är att samtalet är så stort – om vartannat framtidsteoretiskt och nästa-vecka-praktiskt. Och för min egen del att jag lär mig så enormt mycket. Jag har visserligen jobbat i förlagsbranschen i femton år, men ingen människa kan veta allt - alla har vi våra specialkompetenser och begränsningar. Jag sörplar därför i mig alla tänkvärda åsikter och kunskaper. Jag hoppas att jag är ganska flexibel och öppen i denna diskussion. Det jag tror mig veta idag behöver inte nödvändigtvis vara en sanning imorgon. Men jag känner att jag bara kommer att stå och stampa om jag inte aktivt deltar i samtalet. Därför tänker jag närmaste tiden dela med mig av mina tankar om alltifrån eboksutvecklingen till bokförlagens existensberättigande. Ni behöver inte gilla mina tankar, men kommentera dem gärna. Jag är beredd att rucka på mina åsikter om jag får bra motargument. Det ska bli spännande att se vad vi kommer fram till. Det förlag jag jobbar för, Piratförlaget, är på många sätt en mycket flexibel organisation med snabba beslutsvägar och jag har inget emot att implementera goda idéer där. Det jag skriver här på bloggen är visserligen inga officiella uttalanden från Piratförlaget, men såsom en del av förlaget (och som dess eboksanvarige) är jag också rent praktiskt en del av dess utveckling mot framtiden.

I nästa inlägg ska jag börja sia om framtiden. Hur kommer den att se ut när det gäller böcker, läsande och bokbransch? Vad kommer att bli – som mr Jim säger i gamla Canon-reklamen – ”som vanligt i framtiden”?

Facebook

Vanligtvis brukar sommartid innebära stiltje på bokbranschfronten. Ja, förutom det där obligatoriska författarbråket som någon nyhetsuttorkad kvällstidning blåser upp, förstås.

Men den här sommaren är annorlunda. En väldigt intressant och viktig diskussion om bokens framtid har dragits igång på nätet. Såväl inlägg som kommentarer är välformulerade och kloka, och jag lär mig vansinnigt mycket. I nästa inlägg ska jag länka ordentligt till alla vettiga saker som sagt.

Nu vill jag även själv ta steget in i diskussionen. Med en femtonårig erfarenhet från förlagsbranschen – och genom åren ur ganska olika perspektiv – så hoppas jag att jag kommer kunna tillföra något. Jag vill inte påstå att jag är den mest påläste i varenda detaljfråga, men jag vill gärna använda mig av ett sunt-förnuft-perspektiv och se hur man från förlagshåll faktiskt kan gå tillväga för att både överleva och utveckla sig.

För att kunna göra dessa inlägg kände jag att den här bloggen behövde delvis nytt utseende – tidigare har den varit helt inriktad på sådant jag sysslat med på min fritid, en liten privat skrythylla. Jag kommer dock fortsätta att försöka ha en avslappnad attityd. Visserligen tar jag böcker och läsning på allvar, men jag behöver inte vara allvarlig hela tiden för det. Mina bokblickar är lika lekfulla som de är seriösa.

Mina inlägg är öppningar för diskussioner. Det är inte säkert att jag har rätt i allt jag säger. Eller rättare sagt, jag har förmodligen käpprätt fel i många av mina gissningar om framtidens bokmarknad. Men det spelar inte så stor roll i inledningsskedet, för det är i den efterföljande diskussionen som jag tror att vi kommer någonstans och kan lära av varandra.

Facebook