Det finns bara en sak som behövs för att göra 2012 till ett ännu bättre år än vad 2011 var. Och då måste jag ärligt talat säga att jag ändå är jäkligt nöjd med 2011. Men en enda förändring i mitt liv kommer göra att jag enkelt når de mål jag har satt upp för mig själv.
Jag ska sluta söka ögonblicklig bekräftelse.
Så enkelt är det. Kan jag bara klara av det så är resten fixat.
2011 var för mig ett år fyllt av jakt på ögonblicklig bekräftelse. Precis som 2010 och 2009, men kanske inte så mycket innan dess. Och det är förstås det underbara nätet som ställer till det för mig, nätet som jag älskar så mycket. Nätet som jag älskar alltför mycket. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt på att kolla Facebook bara för att se om någon kommenterat, gillat, skickat meddelande eller vänförfrågat. Och på Twitter för att kolla mentions, retweets och direktmeddelanden. Och kollat mejlen – av alla möjliga anledningar. Och checkat statistiken för någon av mina olika sajter, men mest på mattiasbostrom.se och sherlockholmes.se, och myst lite extra när jag sett att någon googlat mitt namn och hittat till mina sajter. Och gått in på Twingly för att söka på mitt namn, ifall att någon blogg har nämnt mig, eller på Eniro Nyhetssök för att göra motsvarande sak när det gäller vanliga pressen – det kan ju hända att min Google Alert på mitt eget namn skulle kunna ha missat något. Och så har jag förstås bara allmängooglat mig själv och bläddrat igenom sida upp och sida ner med länkar jag sett hundratals gånger tidigare.
Det där sistnämnda pekar lite grand på problemet. Hade det varit så att det ständigt hade dykt upp nya grejer – nya meddelanden, nya länkar, nya kommentarer – så hade det kanske kunnat ses som en bra personlig omvärldsbekakning eller åtminstone en vettig social kontakt. Men nu är det bara ett tragiskt sökande efter ögonblicklig bekräftelse. Ibland tar detta så mycket tid att jag inte ens hinner skapa de saker som faktiskt skulle kunna alstra äkta bekräftelse.
Jag har haft ett fantastiskt 2011. Ståuppkarriären går fint – andraplatsen i BungyComedy och enmansshowen i höstas var höjdpunkter. Det har varit mycket roligt kring Sherlock Holmes tack vare BBC-serien och Hollywooduppföljaren. Jag och min kompis Per Olaisen har kommit ut med en bok – ”Bisarra böcker” – som jag är oerhört stolt över.
Men ändå. Det där är ju grejerna som jag förstås vill att alla ska notera. Men vid sidan om sådana saker har jag förr om åren alltid gjort en mängd grejer som har riktat sig till nästan ingen eller till bara ett fåtal eller bara mig själv. Skrivit Sherlock Holmes-artiklar, forskat om märkligt obskyra ämnen – och till och med läst romaner. Istället lägger jag nu minut efter minut som totalt blir timme efter timme som sammanslaget blir dagar och veckor på att göra, tja, ingenting.
Visst ska jag ha kontakt via de sociala medierna. Visst ska jag svara på kommentarer och mejl, men kanske inte nödvändigtvis inom några få minuter. Men vänligen, Mattias Boström, sluta söka ögonblicklig bekräftelse och satsa otroligt mycket högre än så!
Jag kan ju börja med att ge blanka fan i att kolla statistiken – var femte minut – för att se hur många som läser det här inlägget.
Gott nytt år på er alla! Det kommer bli ett underbart 2012.
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 7 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Hej där! Ville bara ge dig lite ögonblicklig respons :) Nej skämt åsido. Jag tycker det var starkt av dig att skriva detta i din blogg. Jag känner igen mig i mycket av vad du skriver och jag är övertygad om att många många andra också gör det. Jag har också bestämt mit för överlag, att lägga mindre tid på det som faktiskt inte ger mig så mycket och mer tid på det, precis som du skriver, som skapar verkliga resultat. Skål för 2012!
:-). Ja, det är klart att man känner i gen sig. Och även jag har funderat över var all tid tar vägen. Kommer att följa ditt exempel och sluta lägga tid på en massa onödiga saker som inte för framåt. Gott Nytt År på dig!
Riktigt bra inlägg!
Jag tror jag att jag under arbetstid kommer fortsätta vara relativt kvick men jag privat kommer försöka trappa ner, något jag redan börjat med under andra halvan av 2011.
”Du hinner kolla sen”…. det gör man faktiskt.
Gott slut och gott nytt!
Du är bra Mattias! Riktigt bra. Och jag gillade särskilt en mening – som peakade hela resonemanget i mina ögon. Nämligen: ” — jag ska satsa otroligt mycket högre än så.” Gör det, Mattias – och lita på att vi som fått nys om dig kommer att ha lite koll, och lystra när det så dyker upp nåt nytt. Be cool boy. :)
Du Mattias – det var sannerligen det bästa nyårslöfte jag hört om i den moderna världen;-) Jag ska omedelbart ta till mig och sen lägga min dyrbara tid (även om jag inte alls har så mycket att kolla som du) på något uppfriskande. Gå en promenad t ex – kanske stöter jag på någon som vill ha en levande pratstund!
Tack Eva, Ingrid, Petter, Kristina och Madeleine för era kommentarer! Ibland tror man att man är ensam i världen om att känna på ett visst sätt. Och man skäms för att man inte är smartare än så. Det är då det är så skönt att blogga av sig det där skämmiga. Och få höra att andra känner igen sig. Tack snälla! Kom ihåg, det är minst lika starkt att kommentera och erkänna att man känner igen sig.
Idag har jag ägnat dagen åt att sortera grejer i mitt arbetsrum här hemma. Plockat ned gamla avslutade bokprojekt i lådor och samlat ihop och fått ordning på de saker som ska utgöra mina närmaste projekt. Jag har några få gånger kollat mejl, twitter, Facebook, statistik under dagen. Men jag har gjort det på iPaden och bara lagt ungefär en minut på det varje gång. Först nu slog jag på datorn. Hade jag haft datorn på under hela dagen så hade jag säkert inte fått gjort alls så mycket här i arbetsrummet. Här ser visserligen ut som kaos just nu. Men det gjorde det tidigare också – det är bara ett annat, nytt kaos nu. Och det här kaoset kommer förhoppningsvis att förändras varje dag närmaste tiden och hela tiden händer det något. Bara en sådan sak som att jag sparat en stor hög med tidningar där det funnits artiklar om mig – och idag har jag äntligen bläddrat igenom dessa (tillbaka till 2004) och klippt ut själva artiklarna. Nu ligger urklippen i en ny hög och bidrar till kaoset.
Notera dock: det får gärna vara kaos i mitt arbetsrum, men jag vill att kaoset hela tiden ska förändra sig. Det är när fel saker blir liggande på fel ställen i evighet som man resignerar och istället bara sätter sig vid datorn och kollar mejlen, twitter, facebook, statistiken. Och när man har gjort det så gör man det en gång till. Varv efter varv.
Instämmer, bra skrivet. Det där med bekräftelse är något vi alla behöver då och då i olika doser, men, jag ska inte sticka under stol med att jag tycker om den ögonblickliga bekräftelsen, för exempel i bloggsammanhang. Det är trevligt att få all slags respons och lära sig något nytt om sig själv.