Ännu ett bevis varför mina mål bara bör vara innehållsmässiga

av Mattias Boström den 26 december 2011

Det finns en anledning till att alla mina delmål i tillvaron är innehållsmässiga. För så fort delmålen inbegriper andra faktorer som jag inte har kontroll över så är de inte längre några säkert realiserbara mål – de är bara önskedrömmar. Jag kan ha som mål att skriva en bok, men jag kan inte ha som mål att den ska sälja ett visst antal exemplar. Själva skapandet är målet, resten är bara en förhoppning. Jag hade i höstas som mål att skriva en show och det gjorde jag. Och visst hade jag förhoppningar om att många skulle se den, men det ingick inte i själva målet. Just nu har jag som mål att till i maj ha tagit fram 20 minuter riktigt starkt supportkomikermaterial. Att jag sedan kommer få framträda med det är bara en förhoppning.

När jag i våras blev tillfrågad av produktionsbolaget Filt att delta i det nya radioprogrammet Detektiverna så blev jag så jäkla glad och stolt. Jag älskar att medverka i radio och inte minst i P1, där pratet kan få bre ut sig. Och roligast av allt: Jessika Gedin som programledare! Jag träffade Jessika första gången i slutet på 90-talet och har sprungit ihop med henne då och då genom åren. På senare år har vi dessutom pratat allt mer om vårt gemensamma intresse för Sherlock Holmes.

Programmet Detektiverna är ett mysigt pratprogram där det lättsamma tävlingsmomentet egentligen inte är så viktigt. Och det var riktigt kul att spela in det i Filts lokaler i Gamla stan i midsommarveckan. Serien sändes under sensommaren, men eftersom premiäravsnittet senarelades en vecka pga de tragiska händelserna i Norge, så blev hela serien förskjuten och avslutningsprogrammet rymdes inte längre i tablån. Det var det programmet där jag tävlade mot Annina Rabe. Det gjorde mig inte så mycket – programmet skulle istället komma att sändas på bästa sändningstid i julhelgen: på annandagen direkt efter Vinterpratarna.

Det var min förhoppning att programmet skulle sändas i P1 kl 14.30 idag. Och mycket riktigt. Hallåmannen påannonserade programmet med deltagarna Annina Rabe och Mattias Boström. Och visst var det programserien Detektiverna som lyssnarna kunde höra. Men någon råkade göra fel i programkontrollen och istället sändes näst sista avsnittet som redan hade sänts i september. Förvisso ett bra avsnitt.

Men jag styr inte över det. Mina mål i livet uppfylls ändå – trots sådana mänskliga faktorer. Jag förstår att man inte avbryter pågående program när man upptäcker missen – det ruckar ju på hela tablån. Man kan lika gärna sända det gamla programmet i repris. Vad spelar det för roll, huvudsaken är att man fyller sändningsutrymmet. Det är som om vi förlagsbranschen sätter korrekt omslag på en bok, men låter innehållet vara författarens förra bok.

Ja, jag blev förstås sur och jäkligt besviken idag. När jag och mina kompisar Martin och Trampe skrev boken ”Nu har det banne mig gått för långt! Arga brev till radionämnden” så hade vi roligt åt alla de upprörda lyssnare som hängde upp sig på småsaker och sedan satte sig för att författa långa skrivelser till radionämnden om Stig Järrels halssmycke, om karatesparkar mot knäckebröd eller om minsta avvikelse mot tablån… Plötsligt har jag förståelse för alla dessa arga kvinnor och (oftast) män.

Det här sura och besvikna går förstås snart över. Och det var fortfarande kul att spela in programmet och det går hur bra som helst att lyssna på det på nätet (tack och lov för poddradion – där gjordes inga fel).

Innehållsmässigt blev det bra. Resten rår jag jag inte över.

{ 1 kommentar… läs det nedan ellerlägg till en }

Madeleine Blomberg januari 1, 2012 kl. 16:22

Tack för detta – du är ju klok du! Jag tänker lyssna – det ska bli jättekul! Men det får vänta tills imorgon när alla familjemedlemmar har rest tillbaka till sina egna hem och jag har lite lugn efter stormen. Den här sidan tänker jag följa – jag samlar gärna på kloka ord och tankar!

Lämna en kommentar

{ 1 trackback }

Föregående post:

Nästa post: