Jag tror inte att jag längre vet hur man gör när man bor på hotell. Christina och jag firade vår femåriga bröllopsdag igår och gick på teater och bodde sedan över på Hotel Diplomat i Stockholm. Vi bodde där även på vår bröllopsnatt för fem år sedan, så det kändes fint på något sätt. Rummet var förstås bra och man sover superskönt i deras sängar. Vår plan var att strunta i frukost och bara ha en jättelång sovmorgon. Utcheckningen var ju inte förrän klockan tolv. Att hänga ut stör-ej-skylten slog mig inte ens – vi skulle ju ändå checka ut. Den skylten använder jag bara när jag bor flera nätter i sträck på hotell och vill observera städerskan på att jag önskar sova länge en förmiddag. Och när jag ska checka ut så ska rummet ändå inte städas förrän jag lämnat hotellet.
Så när Christina skakade liv i mig vid niotiden imorse för att någon knackade på dörren så fattade jag ingenting. Jag släpade mig upp till dörren och öppnade en glipa.
”När tänker ni checka ut?” frågade kvinnan, personalenligt klädd i svart kjol och vit blus.
”Öhh…” Jag var nog inte helt vaken – hade vi missat utcheckningstiden? ”Det är väl klockan tolv…?”
Kvinnan bläddrade i några papper. ”Ja, det är klockan tolv.”
”Okej…”, sa jag och drog långsamt igen dörren.
Vad jag egentligen skulle ha sagt var förstås: ”Varför vill du veta det?” Kanske med några inskjutna svordomar för att ytterligare markera att jag inte var helt nöjd med att bli väckt ur en dröm som jag inte längre mindes, men det kändes som om den hade varit underhållande. Mer underhållande än det oproffsiga beteendet av städerskan. Hade det varit mitt under en flera dagar lång hotellvistelse hade jag inte reagerat, men jag ska verkligen inte behöva sätta upp stör-ej-skylten inför utcheckningsdagen. Kanske på ett budgethotell, men absolut inte på Hotel Diplomat.
Jag var skitsur. Och kunde definitivt inte somna om.
När vi till slut checkade ut framåt tolvtiden så fick jag förstås standardfrågan om allt var bra. Så jag passade på att spy lite galla på händelsen. Receptionisten bad om ursäkt för det inträffade och frågade om vi hade hängt ut stör-ej-skylten. Nej, det hade vi inte, eftersom det var på utcheckningsdagen och dessutom lördag, en dag då man vanligtvis inte har någon brådska att komma upp ur sängen. Med denna ursäkt ansågs alltså saken vara ur världen. Och jag bedömdes väl var bara ytterligare en gnällig kund.
Jag hatar att vara gnällig. Jag skriver aldrig några sura blogginlägg. Jag accepterar alltid saker i livet och flyter med, ganska obekymrad om inte allt går som det är tänkt. Livet är ju så kul ändå. Och det var säkert inte städerskans fel – hon är bara stressad att få allting gjort. I dessa kostnadsbesparingarnas tider. Och vad ska egentligen receptionisten säga annat än be om ursäkt. Att ge oss någon procents avdrag på priset eller på annat sätt ersätta oss hade hon säkert inte befogenhet till. Så allt är förstås mitt eget fel.
Tydligen vet jag inte längre hur man gör när bor på hotell. Tydligen är det stör-ej-skylten som styr allt – sunt förnuft är inte gångbart. Tydligen har effektiviseringen gått så långt att man gör allt för att få gästerna att checka ut tidigare. Och helst inte komma tillbaka alls.
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 5 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Du har rätt, och rätt att gnälla. Mer gnäll leder till ett bättre samhälle
Städpersonalen får betalt per rum/uppgift de utför. Därefter får de gå hem (eller göra något annat). Det ligger alltså i deras intresse att köra ut er. Städpersonalen deltar desssutom inte i de otaliga utbildningar i service övrig personal genomgår.
Fritte: Tack! Det ligger inte alls för mig att gnälla offentligt. Åtminstone har det inte gjort det förut. Men vi kanske ser de första tecknen på en förgubbning av Mattias.
Gunnar: Jag förstår vad du säger. Men jag tycker att det är helt åt fanders. Det är precis sådana här småsaker som får mig att explodera. En dålig totalupplevelse kan jag acceptera, men när småsaker förstör en i övrigt bra upplevelse så känns det bara jävligt onödigt.
Jag förstår ärligt talat inte vilka regler du hänvisar till om att man inte skulle behöva hänga ut stör ej-skylten samma dag man checkar ut, men väl de dagar man stannar kvar. Alla hotell jag har varit på fungerar så som du upplevde det, dvs hänger jag inte ut skylten så kommer städerskan att knacka nån gång efter 9-tiden när de tror att man har begett sig iväg. Men alla har vi våra hangups antar jag. :)
Fredrik: Jag måste ha haft extrem tur i så fall genom alla år. Jag har nog gått och trott att det fanns någon sorts kommunikation så att städpersonalen visste när olika gäster hade checkat ut. Men visst, jag ska självklart ändra mitt beteende.