Min sociala medier-kompis Johan Lange har under lång tid peppat mig att lägga ut YouTube-klipp från mitt ståuppande. Och jag har i och för sig velat göra det, men samtidigt varit rädd för att därmed bränna bra skämt. Tänk om personer i publiken inte skrattar bara för att de redan sett mina standardskämt på YouTube, vågar jag då verkligen lägga ut en massa grejer där? Huvuddelen av varje gig jag gör består ju av skämt som jag faktiskt brukar köra ganska ofta. Jag har bara ståuppat i ett halvår så jag har inte direkt någon skåpmat som jag inte längre använder, annars kunde det förstås vara en grej att lägga ut på nätet.
Nåväl, inspirerad av Johan kör jag nu igång ett experiment. Jag kommer fortsättningsvis lägga upp en hel massa stand up-klipp. Och det kommer absolut vara sådant som jag har med i min aktuella repertoar. Som experiment sett ska det bli väldigt intressant att se vad det här gör för min stand up-karriär. Kommer folk som har sett mina klipp känna sig lockade att se mig live, trots risken att de får höra en hel del av de där skämten även då? Kommer det i så fall att göra dem besvikna? Men om jag åtminstone ser till att köra en del nya grejer varje gång jag uppträder så kanske det kompenserar. Och finns det skämt som bara blir bättre av att publiken redan sett dem? Och framför allt: kommer klippen att göra att jag som komiker får en spridning långt bortom Stockholms rookieklubbar – och att det i sin tur skapar en större efterfrågan på min humor? Jag tar gärna genvägar, om de finns.
Ja, frågorna är många och jag kommer inte få svar på dem om jag inte testar. Om det går käpprätt åt helsike så går jag inte under – jag lever ju inte på det här. Ståuppandet är snarare ett njutningsmedel för mig. Och om folk kräver att jag kör annat material på scenen än vad som ligger på YouTube, ja då får jag helt enkelt försöka skriva mer och oftare. Jag har inga större problem med just den biten. Många av mina standardskämt kom till under några veckor i oktober/november i höstas. Så jag kan säkert sätta mig ned och på kort tid producera nytt igen.
Och ju mer jag lägger upp på YouTube, desto mindre kommer varje enskild individ förstås att orka titta på alltihop ändå. Så det känns lugnt på något sätt. Min strategi är klar vad gäller att locka publik: du tittar på några klipp, blir sugen på att se mig live, eventuellt kör jag några av de skämten, men jag kör också en massa annat som du antingen inte ännu sett bland klippen eller sådant som jag ännu inte lagt upp i min YouTube-kanal.
Utöver ovanstående bör jag tillägga att mitt bekräftelsebehov tillfredsställs riktigt mycket av att se YouTube-tittarsiffrorna stiga, sakta men säkert. Och just den biten är inte att förakta. Jag lovar, statistik kan vara vackert.
Detta bara som en inledning till det verkliga skälet för detta blogginlägg – att få visa mina senaste tre klipp. Inspelade på LE Comedy Club på Rickos i Jakobsberg lördagen 7 maj 2011.
Det första klippet är några skämt som jag har använt väldigt flitigt nu under våren och som fungerat som grund för mina uppträdanden. Det handlar om mina år på mellanstadiet och det är dessa skämt som förklarar för publiken vem jag är som person. När jag senare under giget skämtar om andra saker, så är det hela tiden med dessa saker som bakgrund. Klippet består av några oneliners för att snabbt få igång publiken. Nästan allt detta material använde jag även i BungyComedy-finalen. Titta gärna på det klippet också för att se hur jag agerar när det är 200 personer i publiken. Och är ni specialintresserade så kan ni jämföra med hur ungefär samma skämt såg ut när jag stand up-debuterade i december 2010. Det klippet ligger tills vidare dolt på YouTube, men ni kan ändå se det om ni klickar här.
Nästa klipp är intressant för att det var helt nyskrivet material, färdigställt bara några timmar före giget. Det är ett typiskt exempel på att jag gärna tar avstamp i barndomen för att skämta om något. Ämnet som sådant dök upp när jag nyligen satt i middagskonversation med goda vänner, och jag kände på mig att det fanns något skämt dolt i det här, så jag skrev upp en första utgångspunkt i min lilla skämtbok. Sedan satt jag under eftermiddagen före giget och bara skrev ned en massa tankar för hand och valde till slut ut tre vinklar som var kul. Ibland kommer vinkeln först och så får jag leta efter en punchline. Och ibland börjar jag med en punchline som jag vill använda och får då knåpa ihop en set-up som passar till det.
Nu har jag hunnit köra denna skämtrutin ytterligare en gång, på Big Ben igår ikväll, och jag har insett vad som behöver justeras. Mittenpartiet ska strykas, även om det finns två okej punchlines i den biten. Men det är inte lika starka punchlines som i första och sista tredjedelen och dessutom känns mittenpartiet aningen mer konstruerat.
Det sista klippet är ytterligare en grej som jag körde i BungyComedy. Ja, ärligt talat så kör jag den varje gång jag uppträder numera. Så om du kommer och tittar på mig så kommer du nog att få se den igen. Nyligen har jag dock börjat variera den lite från gång till gång, så den kommer säkert att förändras med tiden. Det här är min absoluta favorit i mitt eget material.
Läs mer om mina stand up-gig
Följ gärna min youtube-kanal
Från Holmes till Sherlock är en populärhistorisk berättelse om de män och kvinnor som skapade succén Sherlock Holmes - och höll framgången vid liv i över 125 år.
Boken utkommer på
{ 2 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Den med Björne som ljudboksinläsare var suveränt rolig! Snygg poäng! ;-)
En bok om dagen: Åh, vad roligt att du gillade den! Jag älskar verkligen att framföra just den biten.
{ 1 trackback }