Förlaget eller författaren – vem tjänar mest? Del 1: nuläget

av Mattias Boström den 01 september 2009

Vem tjänar egentligen mest på en bokutgivning? Är det författaren, förlaget eller någon annan?

Låt oss ta ett exempel. En normal roman i inbundet format har försäljningspriset (f-priset) 140 kr från förlaget, vilket ger ett riktpris på över 300 kr ute i bokhandeln, men det priset tas nästan aldrig ut. Istället hamnar det på kanske 219 kr i vanlig bokhandel och ned till 179 kr hos nätbokhandlarna och varuhusen.

Jag är inte bra på bokhandelsekonomi så jag vet inte hur god affär återförsäljarna egentligen gör. Många bokhandlare har ju uppenbarligen lönsamhetsproblem. Kan någon insatt bokhandelsperson förklara?

Det ska tilläggas att förlaget inte får ut 140 kr. Återförsäljarna har i snitt 15-20% i rabatt – låt oss säga 17% för att ha en siffra i våra uträkningar – och då räknar jag även in det s.k. marknadsföringsbidraget som en rabatt.

Författaren får en royalty på f-priset 140 kr, traditionellt sett runt 27%. Men det finns saker som minskar royaltyn (t ex lägre royaltysatser vid bokklubbsförsäljning). Låt oss därför säga att författaren i snitt har 23% i royalty. (Författararvodena som anges här nedan är bruttobeloppet, före avdragna egenavgifter och skatt.)

Detta innebär att de 219 kronorna – som boken kostar i bokhandeln – fördelas på följande sätt (siffrorna är avrundade): författaren 32 kr, förlaget 84 kr, återförsäljaren 91 kr (24 kr i rabatter och 67 kr i påslag) och moms 12 kr.

Förlaget har förstås en del omkostnader. Vi tittar närmare på deras 84 kr.

Romanen i exemplet är en debutbok. En upplaga på 3 000 exemplar låter därför vettigt. Låt oss säga att boken kostar 17 kr/ex att trycka. 51 000 kr betalas till tryckeriet. Det är inte så lätt att skapa intresse för debutanter genom just annonser och köpta kampanjer, så vi nöjer oss med att lägga 30 000 kr i marknadsföring. Istället jobbar vi i första hand med att få recensioner och PR för boken. Vi trycker upp förhandsexemplar och skickar ut recensionsböcker. 10 000 kr för detta.

Men innan vi har kommit så långt behövs ett bokomslag, en brytning (layout) av inlagan, författarfoto och korrekturläsning. De flesta av dessa tjänster köper förlaget in från frilansare. 38 000 kr totalt för detta låter kanske mycket, men det är marknadsmässiga priser.

Lägg till detta förlagets arbete med just denna bok. Alltså inte några overheadkostnader, utan bara de timmar som förläggaren, redaktören, säljarna, marknads- och PR-personerna lägger ned på just denna debutantroman. Minst hundra timmar handlar det om totalt och med en snittlön på låt oss säga 25 000 kr så innebär detta arbete 20 000 kr (inkl soc avg).

Observera att jag tar i ganska lågt när det gäller förlagets omkostnader – jag vill bara ge ett exempel som bygger på lägsta tänkbara grundsatsning.

Vi räknar dessutom med att förlaget betalar i snitt 5% av bokens försäljningsvärde i distributionskostnad.

Förlagets 84 kr har därmed delats upp på medarbetarlöner/frilansare 21 kr, tryckeriet 18 kr, distribution 6 kr, PR/marknadsföring 14 kr och kvarvarande till förlaget 25 kr.

(Att tryckerikostnaden/ex ökar – från 17 till 18 kr – beror på att vi maximalt kan sälja 2 800 ex av upplagan på 3 000 ex, resten används som friexemplar till bl a författaren och recensenter.)

I detta exempel får alltså författaren totalt 90 160 kr och förlaget 69 432 kr. Hade däremot bara 2 000 ex sålts av upplagan på 3 000 ex så hade författaren fått 64 400 kr och förlaget 6 880 kr. Går man lägre än 2 000 sålda ex innebär utgivningen ganska snabbt en ren förlust för förlaget. Författaren är alltid skyddad genom det s.k. garantihonoraret som uppgår till 50% av författarens totala royalty för förstaupplagan och som betalas ut i förskott.

Ungefär så här ser ekonomin ut för en stor andel av de böcker som ges ut i Sverige idag. Men varför ger sig i så fall bokförlagen in i detta, när de redan på förhand vet att ett utgivningsprojekt kanske inte kommer att gå med någon nämnvärd vinst? Jo, det handlar om bygga författarskap – att tro starkt på kvaliteten hos författaren och den framtida efterfrågan på hans eller hennes böcker.

Genom att inledningsvis ta stora risker i ett antal författares karriärer hoppas man att något eller flera av författarskapen ska nå upp till upplagor på åtminstone 10 000 exemplar. Med det traditionella royaltysystemet tjänar förlaget då mer pengar än författaren och kan återhämta sina tidigare eventuella förluster. Samtidigt ställs det förstås större krav på förlaget ju större upplagan blir, ifråga om utökade PR- och marknadsföringssatsningar som äter upp en del av den ökade vinsten.

(Piratförlagets modell skiljer sig från ovanstående genom att förlaget och författaren alltid tjänar lika mycket när man kommer upp i de större upplagorna. Vid små upplagor är det dock författaren som tjänar mer pengar än förlaget, även hos Piratförlaget.)

Förutom förhoppningen att ett författarskap ska växa är det många förlag som ger ut förlusttyngda projekt för att de är litterärt viktiga. Det är absolut försvarbart, inte minst ur goodwillhänseende, men inget förlag överlever enbart på detta, såvida man inte bygger sin verksamhet på olika litterära stödpengar.

Det är alltså detta resonemang som är grunden i förlagsekonomin. Att vara villig att ta många ekonomiska risker och förluster, men sedan tjäna pengar på de fåtal författare som verkligen säljer riktigt bra.

Den svenska förlagsmarknaden rymmer förstås mängder av undantag från ovanstående exempel, men grundprincipen är densamma för de flesta förlagen. I en kommande bloggpost ska jag visa vilken fördelning motsvarande ekonomiska uträkning skulle innebära på framtidens bokmarknad, där eböcker och nya försäljningskanaler förändrar såväl kostnadsläge som intäktsmöjligheter.

{ 26 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Joshua_Tree september 1, 2009 kl. 11:42

Intressant. Det är precis sånt här som behöver förklaras. Transparens igen. Jag såg ett mindre skivbolag (minns inte vilket) som med cirkeldiagram visade hur kundens pengar fördelades mellan olika parter. Jag tror på mer sånt framöver. Det är så lätt för oss som står utanför branschen att bara se det som ett slags parasiterande.

Leffe D september 1, 2009 kl. 18:28

Riktigt bra inlägg Mattias. Intressant och bra att det lyfts fram i ljuset

Frida september 1, 2009 kl. 18:29

Mycket intressant att ta del av! Alltid talande med siffror.

Jonas Mosskin september 1, 2009 kl. 19:16

Som vanligt intressant Mattias. Det här är ju egentligen inget nytt fast det nya är att du öppet redovisar det, vilket är bra. Det är enda sättet att på sikt få till stabila och förtroendeingivande avtal med författare och andra intressenter.

För mig är det stora pedagogiska problemet för ett förlag att på ett vettigt sätt ta betalt för redaktionellt arbete. Linda Skugge tyckte att folk borde skriva och inte redigera så mycket, men själv känner jag att redaktörandet och redigerandet borde utvecklas och bli bättre inte snabbare och slafsigare. För i grunden vill ju alla läsare, författare, förlag, kritiker etc. ha så bra böcker som möjligt. Bra böcker tar tid och kraft och det är svårt att visa på hur mycket det kostar och är värt. Jämför tex. med hur svårt det är att omsätta kvalitetsjournalistik och reportage i tydliga siffror + eller -.

Ahrvid Engholm september 1, 2009 kl. 21:11

”Förlaget har förstås en del omkostnader”, skriver du.
Men det har tydligen inte författaren? Författaren har betydligt större andel omkostnader. Mat, hyra m m är bara början.
Att räkna omkostnader för den ena parten men inte för den andra, är grunden för den hårt kritiserade hollywood-typen av beräkning (som landar på att t ex familjen Tolkien inte fått ett öre av supersuccén med LOTR-filmerna, ty ”omkostnader” har ätit upp allt).
Av visst intresse är också att det även är till författarens nackdel att räkna bort skatteeffekterna. Skatter på enskildas arbete tenderar att vara rejält mycket högre än företagsbeskattningen.
Men det är inte grundproblemet. Det är snarare hur ekonomin förändras när tryckkostnader bortfaller, när inte stora lastbilar måste köra ut cellulosa till centrala, dyra bokhandelslokaler, osv. Det bör enligt min mening betyda *rejält* mycket billigare böcker (i E-form alltså), men frågan är om förlagen i motsvarande mån kommer att dra ned på sina anspråk på hur mycket av kakan de skall ha?
När ordbehandling och Desktop Publishing kom, som förenklade och snabbade upp redigering och utgivning rejält, fick författarna ingen del av den rationaliseringen. Snarare fick de sämre villkor. I inlägget sägs att författare ”traditionellt” får 27% av F-priset, men faktum är att än mer traditionellt fanns fram till 90-talet det s k ramavtalet som gav författare 16 2/3% av ÅF-priset – och det blir mer.
Vad hände med vinsten från datorstöd i utgivningen? Författarna fick mindre.
Det inses lätt att datorer gav stora produktionsvinster – jag pratar dock inte om nätet här. Bara det att slippa skicka pappersmanus till en sättare som skriver in texten en gång till sparade multum. Själva redigeringen går förstås snabbare också. Vad innebär inte korrekturläsningsprogram? Skall vi tippa att det sparar iaf halva korrläsningsjobbet? Vad innebär inte datorstöd i förlagets administration? Framtagande av omslag förenklades via bildredigering. Osv. Allt detta fanns för 20 år sedan.
Men trots att förlagen kunde rationalisera och skära kostnader, fick författarna mindre.
Man kanske inte skall klaga alltför mycket (och Piratförlaget har en för författarna gynnsammare modell, det skall erkännas) men frågan är faktiskt komplicerad. Förlagen måste rikta in sig på att deras andel av kakan kommer att minska.

–Ahrvid

Kjell Åke Hansson september 1, 2009 kl. 23:30

Bra genomgång, Mattias.

Men om vi räknar att en bok tar ett år i anspråk av en författares tid, så tjänar han/hon i ditt exempel bara hälften så mycket det året som förlagets ekonom, vid sålda 5000 ex – och det kan ju upplevas som lite ohemult. Den skapande kraften värderas s.a.s. lägre än den administrerande.

Ahrvid har en poöng med att författaren också har omkostnader. Men då får väl författaren organisera sig så att omkostnaderna hanteras på bästa sätt, exempelvis i ett bolag.

Jag tror det är viktigt att minnas att nästan alla förlagets omkostnader finns även för en författare som ger ut boken själv – den ska även då tryckas, layoutas, marknadsföras etc etc etc. Det är förläggandet som kostar, inte nödvändigtvis förlagen som profiterar på enskilda författare.

Men visst fasen är frågan lika komplex som Baskervilles hund!

Mattias B september 2, 2009 kl. 0:28

Ahrvid: De omkostnader jag nämner är bara sådana som uppstår i och med att förlaget antar boken för utgivning. Om jag även skulle räkna in alla andra kostnader förlaget har, dvs förlagets motsvarigheter till författarens ”mat, hyra m m”, så skulle det inte bli några pengar kvar av förlagets förtjänst på en slutsåld upplaga på 3 000 exemplar, utan tvärtom en förlust. Det är därför bokförlag måste ha några riktigt säljande böcker för att få det hela att gå runt.
Det är alltså inte försörjningsmöjligheterna jag tar upp. Din liknelse med Hollywoods beräkningsmetoder är inte applicerbar här.
Vad som händer i framtiden kommer bli ämnet för min nästa bloggpost om förlagsekonomi, så det berör jag inte här.
Du nämner hur tidigare tekniska framsteg gjort det enklare för förlaget – och billigare – och att det borde ha gjort att författarna därmed skulle ha fått en större del av kakan än de fått. Jag har själv inte varit med i branschen under de äldre teknikskiftena. Men det skulle vara superintressant att räkna på detta och se hur kostnaderna och tidsåtgången förändrats. Jag tar det nämligen inte för självklart att modernt arbete med datorstöd alltid blir billigare än dåtidens mer manuella arbetsgång. Men det här är bara spekulationer – tills jag eller någon annan tittat närmare på det.

Kjell Åke: Som jag skriver i svaret till Ahrvid här ovan tar jag i exemplet inte alls upp försörjningsmöjligheterna. Att vara författare är ett risktagande, det finns ingen fast månadslön. Säljer man få exemplar lönar det sig inte alls, säljer man många exemplar tjänar man mer än ”förlagets ekonom”.

Jonas: Du har helt rätt i att ingenting i bloggposten är några nyheter och det är inte ens några hemligheter. Man kan som privatperson fråga vilket förlag som helst och förlaget skulle inte ha någon anledning att hålla inne med just dessa siffror. Det är allmän branschkunskap. Och det är enormt viktigt att förlagen är tydliga med detta även inför författarna. Samarbetet mellan förlag och författare bygger på så mycket mer än bara ett kontrakt – förtroendet, förståelsen och vänskapen är precis lika viktiga. Jag tycker att det är ett jättespännande resonemang du för kring det redaktionella arbetet. Alla som har varit i närheten av förlagsarbete vet hur mycket det redaktionella arbetet betyder för de utgivna böckerna – för vissa titlar är det i högre grad, andra i mindre. Samtidigt är det enormt viktigt för förlaget att lyfta fram författaren som självständigt varumärke, det ska inte märkas att det finns en stab människor runt omkring författaren. Därmed osynliggör man medvetet det redaktionella arbetet. Krocken mellan att visa och dölja är tydlig.

Joshua_Tree, Leffe och Frida: Det gläder mig att ni uppskattar mitt försök att berätta om sådant som är vardagskunskap hos förlagen, men som vi är kassa på att sedan sprida vidare. Med tanke på hur enormt många fler besökare det här inlägget fick jämfört med vad jag brukar ha, så är det tydligt att jag ska fortsätta på den inslagna linjen.

anitha östlund september 2, 2009 kl. 12:08

Mycket intressant. Själv står jag precis i starten med att ge ut min bok själv och har därför allt på mina egna axlar.
Vill även tacka för er underbara sajt Kapitel1 där jag naturligvis är med. Det är tack vare den som jag idag skriver mer än jag någonsin gjort och helt tänk om angående min jobbkarriär.
Jag lägger din blogg till min favoritlista.
Ha det gott!

Ahrvid Engholm september 2, 2009 kl. 13:33

Till Mattias:
Nja, om ett förlag konsekvent lyckas sälja slut på upplagor på 3000 ex av böcker är jag övertygad om att det går runt, och mer än det – inräknat alla kostnader. (Problemet är snarare att inte alla böcker säljer slut på en upplaga på 3000 ex.)
Jag tycker fortfarande inte att det är relevant att räkna netto för den ena parten och brutta för den andra. Men skit samma, för hur utgivningsekonomin ser ut nu är inte det intressanta. Det är hur det kommer att se ut i *framtiden* för E-böcker.
Min tumregel (= man får tolka den ungefärligt, och det kan finnas undantag) är att det ”naturliga” priset för en digital E-produkt bör vara 10% av motsvarande analoga fysiska produkt. Och det beror på att den fysiska produktionskostnaden försvinner, att distributionen blir praktiskt taget gratis, att mellanhänder bör försvinna och att faktum att priset sjunkar ökar antalet ex (och med fler ex bör pris/ex sjunka).
Om en fysisk bok idag kostar 300 kr bör en E-bok av samma titel kosta 30 kr – men då tumregeln är ungefärlig kan vi vara generösa och säga 50 kr. Det är också ungefär vad en fysisk pocketbok kostar, så en nyutgiven ”vanlig” upplaga kan då konkurrera med en återtryckt pocket.
Jag kan tänka mig att av det bör författaren få 30 kr, förlaget 20 kr. Om 3000 ex säljs blir det 90 000 till författaren, 60 000 till förlaget. Kan ett förlag ha råd att redigera en bok för 60 000 kr? Ja, det tror jag. Det bör vara ett par månadslöner, och så lång tidsåtgång behöver det inte vara. Det bör gå åt betydligt mindre tid, så det kan bli en vinst t o m.
Jag noterar att siffrorna kommer att ligga rätt nära dem du har i ditt exempel. (Men det förutsätter då att en massa overhead-kostnad går bort.)
Ett annat problem är att böcker konkurrerar med andra medier. Vi som är inne i bokvärlden i själ och hjärta kanske inte vill erkänna att en del föredrar dataspel, Facebook, dokusåpor på TV, MP3-musik, etc – men så är det. Så frågan är vad framtidens böcker skall göra för att åtminstone behålla sin andel av människors tid och uppmärksamhet?
Ett svar jag har är: noveller. Jag brukar tjata om det, men jag tror att noveller är en perfekt form för en upphackad, stressad tidsålder. Kortare verk man kan läsa i pausar, när man har tid. Men det kan finnas flera svar.
Men en del svar man försöker sig på är olyckliga. Tie-in-böcker med kändisar, de i alla fall sämre deckarna (jag gillar deckare, men det verkar finnas en överproduktion!), konspirationsromaner à la Dan Brown, oändliga fortsättningar på gamla framgångar, ja, jag vet inte allt. Vilken är 2000-talets vinnande litterära form och/eller genre?

–Ahrvid

Kjell Åke Hansson september 2, 2009 kl. 16:01

Mattias:

Det är just det där som jag tycker är en intressant syn på kulturskapande.

Dvs: den som skapar konstnärliga verk förutsätts vara ”risktagande”, medan den som administrerar samma verk inte alls behöver vara det.

Jag tror att den gamla konstnärsmyten spökar. Piratförlagets system med delad kaka är ett sätt att balansera bort konstnärsmyten, tycker jag.

Förlag är förvisso också riskatagande, men kan sprida sina risker på ett helt annat sätt än den enskilde författaren. Eller hur?

Ann september 3, 2009 kl. 15:08

Intressant siffersammanställning. Gissar att du tar in kostnader för försäljning (ren ”sitta ner med bokhandlare och banka in budskapet” utöver marknadsföring) och lager i distributionskostnaden? Undrar om inte tryckerierna är de som lever bäst på kalylen än så länge :-)

Magnus Carling september 4, 2009 kl. 19:42

Hej och tack för en utmärkt blogg!

Själv så tycker jag att det finns alldeles för många som svartmålar förlagen och pratar om profithunger. Som jag ser det så är det tur att förlagen finns, annars skulle vi aldrig få se några bra böcker ute på marknaden.

Sedan tycker jag att det finns en överkokt potatis, eller kanske en hel kastrull, i det faktum att deckare verkar vara det enda som gäller överallt. Det tycker jag är en viktigare debatt än att folk ska hålla på att skälla på förlagen tar ”för stor del” av kakan.

Lisa september 6, 2009 kl. 11:50

Ahrvid (kul att se dig här!): Jag vet inte vad du lever i för värld där 60 000 motsvarar ett par månadslöner ( snarare runt 3 veckor med moms, sociala avgifter, materialkostnader och kontor) och distributionen och marknadsföringen för en e-bok är försumbar. Att bygga upp ett attraktivt system för distribution är synnerligen kostsamt. Och att anlita t ex Amazon-liknande modeller är knappast gratis.

Mattias: Intressant diskussion jag tycker att Piratförlagets modell verkar vettigt. Dessutom: ”Samarbetet mellan förlag och författare bygger på så mycket mer än bara ett kontrakt – förtroendet, förståelsen och vänskapen är precis lika viktiga.” Bra att du insett det. Förläggare som frångår detta orsakar nämligen personliga och ekonomiska katastrofer i sin omgivning.

Lisa september 6, 2009 kl. 11:59

En sak till: För mig är det självklart att förläggare, ekonomer och andra i många lägen ska tjäna mer på boken än författaren. Det handlar helt enkelt om tillgång och efterfrågan (lyckligtvis uppmjukad av en hel del passion för branschen). Det är väldigt lätt att hitta folk som vill skriva romaner på sin fritid, svårare att hitta någon som gratis vill ägna sig åt dubbel italiensk bokföring och korrläsning. På samma sätt kräver jag mer betalt för tråkig receptredigering av andras arbete än när jag själv skriver artiklar med byline.

Mattias B september 6, 2009 kl. 17:01

Anitha: Lycka till med bokutgivningen! Det är inte lätt att vara egenutgivare, men enormt nyttigt och lärorikt. Jag har en del sådana erfarenheter från mitten av 90-talet, men jag kan tänka mig att möjligheterna att nå ut idag är större, främst tack vare sociala medier.

Ahrvid: I mitt exempel tog jag endast med grundkostnaderna som ett förlag har för ett bokprojekt. Det kommer till en mängd småkostnader utöver detta och mycket av arbetstiden på ett förlag ägnas åt att behandla utgivningen i sin helhet snarare än att det går att knytas ekonomiskt till ett visst projekt. Så de förlag som aldrig kommer upp i upplagor över 3 000 exemplar får det svårt, såvida de inte får litteraturstöd eller får medfinansiering från annat håll.
Jag håller inte med om ditt resonemang kring vinstfördelningen i framtiden. För så fort det finns någon förmedlare av e-böckerna mellan förlaget och läsaren, så vill ju den förmedlaren ha betalt. Och menar du verkligen att förlagets enda uppgift är att redigera boken? Om boken ska få någon ordentlig spridning behövs det nog en hel del marknadsföring och PR också. Men jag återkommer till dessa saker i en kommande bloggpost om förlagsekonomin i framtiden.

Kjell Åke: Risktagandet för författaren (och andra konstnärliga yrken) är ett intressant ämne – och förbaskat känsligt. Jag ska fundera på om det finns något bra sätt att diskutera det på. Jag är inte rädd för att ta upp känsliga ämnen, men jag ville hellre ta ned dem på en praktisk nivå än bara diskutera teoretiskt.

Ann: Distributionskostnaden innefattar lager och distribution. Försäljningskostnaderna klämde jag in i de hundra timmarna som förlagets anställda lägger ned på boken. Jag vet att det är mycket lågt räknat, men jag ville främst visa hur förlagens ekonomiska modell ser ut. Att det i själva verket är ännu värre för förlagens ekonomi vid försäljning av små upplagor är en helt annan sak.

Magnus: Allting går i vågor. Sedan ett antal år tillbaka har deckarens ställning varit stark. Och deckare i sig tycker jag inte är något problem, det finns väldigt många deckare som håller hög klass. Däremot tror jag att det inom alla genrer som hotas av överutgivning blir ett bakslag och de sämsta böckerna i genren rensas bort. Att ge ut en deckare är ingen genväg till framgång för ett förlag, bara om man ger ut en bra deckare.

Lisa: Jag håller med dig i kritiken mot Ahrvid. Visst, vi kan inte exakt veta hur framtiden kommer att se ut och det kommer förmodligen att finnas ett antal parallella metoder för bokförsäljning. Men att sudda ut samtliga mellanhänder är ofta mycket svårare än man tror.
Vad gäller fördelningen av pengarna mellan författare och förlag är inte det sista ordet sagt, det är ett område där en utveckling kommer att ske, men jag vet banne mig inte exakt vad som kommer att bli slutresultatet. Författaren är grunden för hela verksamheten, förlaget är förädlaren och förmedlaren.

Christian Larusson september 10, 2010 kl. 1:20

Kanon inlägg!

Det kanske inte direkt är super aktuellt för mig att skicka ut ett manus till olika bokförlag just nu, MEN, jag är väldigt glad över att se den här informationen.
Vilket jag tackar för!
TACK!

Föresten, släpper min dikt-/novellbok nu inom en månad, kolla in min hemsida för mer information http://www.ChristianLarusson.n.nu (lite smygreklam)

Mattias Boström september 12, 2010 kl. 18:07

Christian: Tack! Kul att du gillade inlägget!

Peter juni 7, 2011 kl. 13:35

Hej,

Hittade detta blogginlägget när jag sökte på royalties för författare. du skriver att dessa ligger traditionellt sett på ca 27%. Vet du om det gäller även för faktaböcker eller är det annorlunda där?

Jag har blivit erbjuden avsevärt lägre för en faktabok som rör bildbehandling mm för fotografer.

Tack.

/Peter

Mattias Boström juni 7, 2011 kl. 15:56

Hej Peter,
Det brukar vara ganska mycket lägre royalty på böcker som t ex innehåller bilder eller där produktion/tryckning/inbindning på annat sätt är dyrare än för en vanlig ren textbok. Royalty på en fackbok kan därmed bli nästan lite vad som helst, beroende på andra omkostnader och även beroende på hur arbetsfördelningen är mellan förlaget och författaren.
Hälsningar,
Mattias

Lars Erik Larsson december 20, 2012 kl. 23:59

Bra förklarat av Mattias B.
Om en bok säljs i 3-4000 ex är det väl inte så dåligt,
det är väl hårt arbete som gäller för alla innan
det börjar blomstra.
Författare som säljer mindre har väl ofta ett annat
jobb på sidan om.

Björn Granberg april 16, 2013 kl. 19:40

Jag stämmer i kören här och hyllar ett bra inlägg av Mattias som flera mycket bra svar på det. Summa summarum är det väl bara att inse att den som ger sig in på att debutera som författare inte gör det för ekonomins skull. Det är tur att det finns andra drivkrafter att skapa!
Skriver själv en roman som snart är klar och jag är projektledare för en fackbok. De två har inget alls med varandra att göra.
btw: någon som kan tipsa om hur jag får kontakt med en duktig person som kan redigera en skönlitterär text? I så fall maila (mailen finns på min hemsida)

Stockholms Barn september 15, 2013 kl. 19:51

Hej

Har en fråga:
Jag har hamnat i konflikt med mitt förlag som är litet.
Boken har dragit in över 110 000:-
Kostnaderna påstår de är över 95 000:-
Av detta har jag inte fått något och nu vill de inte ge mig något.
Har du något råd? Boken trycktes i 3000 ex.

Mattias Boström november 18, 2013 kl. 12:06

Stockholms Barn: Ledsen att mitt svar dröjt. Det är svårt att ge något råd, förutom att kontraktet er emellan är det som styr. Möjligen kan du kontakta Sveriges Författarförbund för att undersöka om de har möjlighet att ge dig något råd.

Pia februari 14, 2014 kl. 0:15

Hej,
Gillar din sammanställning som gav en bra bild av hur bokpriset kan fördelas på olika aktörer.

En fråga bara: I ditt exempel får återförsäljaren 91 kr. Om det handlar om en lokal bokhandlare får de väl oftast också stå för fraktkostnad ut till sin butik? Hur kan det går runt för dem?

PS: Har en bok på väg ut inom kort. Kommer att ge ut den i egen regi. Intressant att se hur bokbranschen fungerar. DS.

Rebecka augusti 18, 2016 kl. 0:16

Så snygg du är på kortet! Lockigt hår fina ögon och fantastisk klädsel! You rock!

Karolina Larsson februari 23, 2020 kl. 15:39

Hej,
Tack för bra information! Jag undrar vad som är brukligt när ett utländskt förlag köper rätten av det svenska förlaget att översätta och ge ut boken i ett annat land?
Procentsatser och fördelning mellan förlag och författare o.s.v.
Med vänlig hälsning, Karolina

Lämna en kommentar

{ 9 trackbacks }

Föregående post:

Nästa post: