Fredagen den trettonde ska hädanefter bli en lyckodag. I brevlådan låg nya numret av Grönköpings Veckoblad, denna ypperliga månadsskrift som både trotsar tidens framfart och gisslar tidens tossigaste tendenser. Jag har gillat veckobladet ända sedan jag var ung, men det är först på senare år som jag verkligen börjat specialstudera Grönköpings persongalleri, språkbruk och nyhetsrapportering.
Alla skribenterna i veckobladet är anonyma. Men nu ska jag sensationellt nog avslöja identiteten på en av skribenterna i föreliggande utgåva. Jag vet att jag inte borde, men jag hoppas att det kan betraktas som ett rent amatörmisstag. Det hela gäller en notis på 31 ord på sidan 5.
Jag har länge velat få något publicerat i tidningen och gjorde faktiskt några försök förra året, som dock inte kom in. Men nu – hurra! – är 31 ord (202 tecken inkl blanksteg) i tidningen från samma tangentbord som detta blogginlägg.
Jag är stolt. Samt bockar av ytterligare en punkt på min lista över saker jag vill göra här i livet.
(Och ja, det går att klicka på bilden och förstora den, ifall någon nu vill försöka tjuvläsa notisen utan att ha köpt tidningen. Klicka här för att bli riktig prenumerant - gör gärna det! Och nej, det är inte tvåfärgstryck i tidningen även om det kan förefalla så på bilden – det är jag själv som har kladdat dit den röda ringen i datorn bara för att rikta era blickar på de 31 orden ifråga.)
