Ojdå, jag håller nog på att bli standup-komiker

av Mattias Boström den 06 december 2010

Det har gått hela två månader sedan jag senast bloggade. Inlägget den 2 oktober publicerades med anledning av Martin Ljungs död och handlade om humor som min ständiga ledsagare i livet.

Det kan mycket väl komma att visa sig att det var ett av de viktigaste blogginlägg jag någonsin har skrivit. Jag ska förklara varför.

Då för två månader sedan: Jag kände att jag på något sätt ville ägna mig mer åt humor, och helst inte bara i skriven form. Jag chattade med min kompis Karin Adelsköld om detta – några timmar efter att jag publicerat blogginlägget – och hon gav mig precis den välbehövliga puff som man sällan kan ge sig själv. Hon uppmanade mig att göra ett seriöst försök inom standup. Jag tvekade. I minst 30 sekunder. Sedan lyssnade jag – kanske för att Karin verkade mena det på allvar. Och så är hon ju en av Sveriges roligaste standup-komiker. Då ska man lyssna.

Jag har aldrig gillat standup-humor. Tills för två månader sedan hade jag aldrig besökt någon standup-klubb. Men jag har sällan varit rädd för att utmana mig själv. Och jag insåg snabbt att mina fördomar om standup hade cementerats av tv-tittande någon gång på 90-talet och inte alls tog hänsyn till den enorma humorbredd som finns ute på de svenska standup-scenerna. Jag har på något sätt gått och trott att all standup var av det råa och elaka slaget. Ja, jag vet, Johan Glans m fl har en helt annan stil. Men jag har inte riktigt tänkt på det.

Inom några dagar från blogginlägget hade jag anmält mig till en standup-kurs, beställt en trave litteratur i ämnet och gjort mitt första besök på en standup-klubb. Och det har sedan dess blivit ett flertal besök på några av Stockholms många rookieklubbar, dvs sådana där amatörer blandas med mer professionella som vill testa nyskrivna skämt. De ställen jag besökt är bl a Big Ben, El Mundo och Skrattarå Comedy Club – underbara ställen allihop.

Kursen skulle ha hållits under första veckan i november, men blev tyvärr inställd pga för få anmälda. Jag avböjde Folkuniversitetets erbjudande om att gå någon annan likvärdig kurs istället, t ex i drejning. Mitt i besvikelsen kom jag dock av en slump i kontakt med standup-komikern Martin Krantz som erbjöd sig att bli min privatlärare. Han har under senaste månaden hjälpt mig att komma loss i skrivandet av standup-material och sedan sålla bland idéerna och finslipa replikerna. Martin är fantastisk att samarbeta med. Hans humor passar mig och imponerar på mig. Och så är han så enormt generös och trevlig. 

Det är Karin och Martin som har framavlat mig till det standup-embryo jag just nu är. Båda har fungerat som ett stort stöd när jag har gett mig in på en av de största utmaningarna hittills i mitt liv. Jag har inga problem att skriva material, det är jag van vid sedan spexåren. Och jag älskar att stå på scenen, det är så pirrigt skönt. Men jag har en enorm respekt för standup-genren. Mer naken än så kan man knappast vara i sin humor.

Nu är det dags för mig att visa vad jag går för. Onsdagen den 15 december gör jag min debut som standup-komiker. Det blir ett litet uppträdande på 3-4 minuter. Låter kanske kort, men jag är lik förbaskat mer än en gnutta livrädd. Platsen för detta är Skrattarå Comedy Club på Walla Scen vid Valla torg i Årsta (söder om söder i Stockholm). Jag var där och kollade i förra veckan och blev genast förälskad i klubben. En liten teaterlokal med plats för kanske max femtio åskådare, skön avslappnad stämning – och hög skrattfaktor. Erik Keding, som driver klubben, gör ett storartat arbete. Jag ser verkligen fram emot att få uppträda där – och Erik har meddelat att han ser fram emot att få ta min standup-oskuld.

Vad händer därefter? Det kommer med all sannolikhet inte dröja särskilt länge innan jag får köra några minuter även på Big Ben och på El Mundo. Big Ben är den klubb jag har besökt allra flest gånger och Tomas Bonderud (som driver klubben) har varit väldigt schysst mot mig och bl a låtit mig vara med på en workshop för standup-komiker, trots att jag själv ännu inte kan titulera mig sådan. Och El Mundo gillade jag redan vid första ögonkastet. Publiken på dessa ställen passar nog min snälla humor ganska väl.

Vill du se mig uppträda? Om du kommer och tittar på min debut så får du ta det för vad det är – jag har absolut ingen aning om hur det kommer gå. Dock är det en hel hop med andra duktiga komiker som uppträder under kvällen – och de är klart sevärda: Sven Ahlström (konferencier), Evelyn Mok (som är jättekul på SVT Humor), Eric Löwenthal (som skulle varit min lärare på Folkuniversitetet om kursen blivit av), Malin Appeltoft, Teodor Olsson, Karl-Axel Björnberg, Jim Croon, Allan Persson och kvällens headliner Henrik Elmér (som har en härligt absurd humor och som jag skrattat åt på Norra Brunn).

Om du inte kommer på debuten så kommer det som sagt flera tillfällen till våren. Och då ska jag förhoppningsvis vara ännu mer varm i kläderna.

Till våren kommer jag även att delta i tävlingen Bungy Comedy, en standup-tävling för rena nybörjare. Men mer om det senare när jag vet mer. Ja, över huvud taget kommer det nog bli en hel del om standup här på bloggen framöver.

{ 5 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

@Receptomaten december 7, 2010 kl. 9:51

Wow, vilken rivstart i stå-upp!

Hoppas att någon filmar när du förlorar oskulden, dels för dig själv och för framtiden!

Lycka till & dreja lugnt!

Desirée december 7, 2010 kl. 10:12

Men vad trist att jag inte är i Stockholm, hade gärna vilja vara med när en ny strjärna föds ;)

LYCKA TILL!

Anton december 7, 2010 kl. 16:40

Kör hårt Mattias!

Emanuel december 11, 2010 kl. 22:31

Impad!

Mattias Boström december 25, 2010 kl. 20:23

Lite sent om sider tackar jag för alla peppande ord! Nu har jag landat efter några härligt snurriga veckor.

Lämna en kommentar

{ 2 trackbacks }

Föregående post:

Nästa post: