Curtis Armstrong – den enda internationella nördikon jag känner

av Mattias Boström den 25 maj 2010

Idag firas Geek Pride Day, en dag för alla oss som stolt släpper fram vår inre geek eller nörd. Flera andra bloggare har uppmärksammat denna stora begivenhet, bl a Julia SkottBokstävlarna, Ett hem utan böcker och Bokbabbel.

Traditionen med firandet av denna internationella nörddag sträcker sig tydligen bara några år tillbaka i tiden, närmare bestämt 2006, och högtidlighåller årsdagen av premiären av första Stjärnornas krig-filmen 1977. Dessutom råkar det sammanfalla med stora handduksdagen (firas av liftaren-till-galaxen-fans). Även Terry Pratchett-anhängare har en högtidsdag den 25 maj.

Jag har aldrig varit film- eller sf/fantasy-nörd, men som jag tidigare har bloggat om framstår jag nog som nörd inom en del andra områden. Inte minst inom ämnet Sherlock Holmes. Vilket är en lysande övergång när jag nu vill passa på att hylla den enda internationella nördikon jag känner: Curtis Armstrong.

Curtis är amerikansk skådespelare (fyller 57 senare i år). Så sent som här om kvällen råkade jag få syn på honom i ett avsnitt av CSI, där han spelade Clint Pudder, en man som spenderade kolossalt med pengar på att få sniffa på kvinnors trosor. Curtis spelade i mitt tycke trovärdigt, men det kommer kanske an på de riktiga trossniffarkonnässörerna att bedöma. Han brukar annars dyka upp här och där i lite olika biroller, ofta castad pga sin längd (1,65) och stundom för sitt hyfsat ungdomliga utseende. Bland annat minns jag honom som Sal, the pig boy, i den ganska okända science-fiction-tv-serien The Chronicle, där hans rollfigur var hälften människa, hälften gris.

Minnesgoda tittare känner även igen honom från Bruce Willis-serien Par i brott. Men internationell nördikon blev han tack vare genombrottsrollen som Booger (se bild till vänster) i Revenge of the Nerds (1984) och dess tre uppföljare Revenge of the Nerds II: Nerds in Paradise (1987), Revenge of the Nerds III: The Next Generation (1992) och Revenge of the Nerds IV: Nerds in Love (1994). Han var alltså drygt trettio när han började spela in dessa filmer och hade fyllt fyrtio när de var framme vid fjärde filmen. Det är måhända inga cineastiska mästerverk, men absolut klassiker i sin genre. Och jag älskar när real-life-nörden Toby i filmen American Splendor ska köra ända till en annan delstat för att se premiären av Revenge of the Nerds.

För några år sedan blev jag invald i världens främsta Sherlock Holmes-sällskap, The Baker Street Irregulars, med säte i USA. Jag vet, det låter kanske nördigt, och ja det är det väl. Å andra sidan har två av USA:s presidenter varit medlemmar (Franklin D Roosevelt och Harry S Truman), så det är fullt socialt accepterat. Och en annan av medlemmarna är förstås föremålet för detta lilla hyllningsinlägg – Curtis Armstrong. Så numera har jag äran att umgås med honom på årsträffarna i New York som varje år hålls strax efter nyår, någon gång i trakten av Sherlock Holmes födelsedag den 6 januari. Här intill har jag fotograferat Curtis bredvid Peter E Blau, en av USA:s främsta sherlockianer, under en smokingmiddag.

Jag tycker att han passar bra i skägg. Kanske gör det också att han blir mindre igenkänd – tydligen går det fortfarande knappt en dag utan att någon känner igen honom som Booger. Något som han dock inte har det minsta emot. För vem vill inte bli igenkänd som en nörd?

{ 6 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Julia maj 25, 2010 kl. 20:41

Han är nästan alltid sjukt bra. Hälsa honom det. =)

(Chronicle får mig alltid att tänka på Rockystrippen där de pratar om Dark Angel och Chronicle. Först är det katten, sen är det grisen.)

Mattias B maj 25, 2010 kl. 20:50

Julia: Jag ska absolut hälsa honom från hans svenska fan! Rockystrippen har jag missat. Däremot tyckte jag tv-serien var rätt underhållande. Curtis blev förvånad när jag kände till den – tydligen hade den väldigt låga tittarsiffror och blev snabbt nedlagd.

Martina maj 26, 2010 kl. 13:53

Yay! Pig boy! =)

Det var trist att The Chronicle blev nedlagd, jag gillade konceptet på den. Den finns inte ens att köpa på dvd så om man vill se den nu så får man räkna med att leta rätt länge… och ibland förgäves.

Mattias B maj 26, 2010 kl. 14:27

Martina: Inte ens på DVD? Med tanke på hur mycket som hamnar på DVD… Inte konstigt att Curtis tittade förvånat på mig när jag sa att jag hade följt den tv-serien. I Sverige gick den sent om kvällarna, minns inte vilken kanal.

Martina maj 26, 2010 kl. 19:50

Nej, inte ens på dvd. Jag letade förtvivlat efter den för inte så länge sen…

Tror att den gick på kanal 5. Eller kanske 4:an.

Mattias B maj 26, 2010 kl. 23:37

Martina: Den gick nog på fyran. För det var nog för ganska många år sedan och då hade vi bara ettan, tvåan, fyran och YLE på tv:n där vi bodde då.

Lämna en kommentar

{ 1 trackback }

Föregående post:

Nästa post: