Mattias Boström

Den 5 mars 2009 började jag twittra för Piratförlaget via twitterkontot @piratforlaget.

Vi ville hitta ett sätt att kommunicera med läsare och andra på ett öppet och direkt sätt. Jag hade själv haft mycket forumkontakt med användarna på skrivarsajten Kapitel 1 (som Piratförlaget deläger) och märkte att det fanns en stor nyfikenhet för vad som händer inom förlagets väggar. Kunskap som lätt kunde förmedlas – och som samtidigt stärkte kännedomen om förlaget.

Den kommunikation vi tänkte oss skulle innebära både en enklare typ av frågelåda/kundtjänst och ett sätt för oss att skapa PR kring de böcker vi ger ut. Vi hade funderat en del på att skapa en Facebook-sida, men kände just då att det blev ett lite för stumt kommunikationssätt.

Efter att Svensk Bokhandels chefredaktör Lasse Winkler hade skrivit en reserapport från en konferens i New York, där han berättade om hur den amerikanska förlagsbranschen började få stor nytta av Twitter, så tittade jag närmare på denna kommunikationsform.

Jag ska vara ärlig och säga att jag hade väldigt lite koll på Twitter för ett år sedan. Jag hade läst om mikrobloggar och förstått att det man skrev i sina meddelanden skulle sägas på max 140 tecken. Men att man kunde få särskilt mycket vettigt sagt var jag inte helt övertygad om.

Och lika ärligt ska jag säga att strategin kring vårt twittrande inte var jättetydlig till en början, utan snarare byggde på att testa och se vart det ledde.

Vi bestämde oss i alla fall för att prova på Twitter. Det fanns ursprungligen en tanke om att flera på förlaget skulle kunna twittra genom piratforlaget-kontot, men så blev det aldrig. För säkerhets skull registrerade jag dock även ett mer personligt konto, @mattiasb.

Det första twittrandet

Min första månads meddelanden (tweets) handlade mest om envägskommunikation. Det var PR-skapande info och länkar och inte så mycket annat. En del kortare konversationer, mestadels i samband med att jag hittade på små tävlingar och lottade ut böcker. En del av PR-tweetsen skickades vidare (det som kallas retweet – eller RT som det förkortas) av twittrare som följde piratforlaget-kontot. Men det var fortfarande ett ganska begränsat antal som utgjorde followerskaran, runt hundra personer efter en månad. I början av juni hade det vuxit till 300. Det magiska tusenstrecket passerades strax före julen 2009. I dagsläget har jag ca 1 200 followers, vilket jag är vansinnigt nöjd med och på något sätt bevisar det förhoppningsvis att jag inte är helt fel ute med mitt twittrande.

Followersiffror ska man dock ta med en nypa salt. En del av de som börjat följa piratforlaget-kontot kanske inte själva är aktiva på Twitter längre. Och många andra missar förstås mina tweets i flödet av meddelanden från hundratals andra twittrare som de följer. Samtidigt är det självklart bra med många followers – alltid är det någon som ser det jag skriver.

Lite personligare

Under sommaren 2009 började jag lära mig mer och mer hur man ska twittra för att få större genomslag. Att bara skicka ut PR-skapande tweets och länkar till recensioner etc gav twittrandet en väldigt corporate känsla. Visserligen blev jag mer personlig i de fall när det övergick till konversationer mellan mig och specifika twittrare, men jag höll mig mestadels till ämnen som kunde kopplas till Piratförlaget eller bokmarknaden i allmänhet.

Sakta men säkert provade jag att skriva lite fler personliga tweets. Ingenting som egentligen hade med mitt privatliv att göra, men mina tweets började mer och mer präglas av mina intressen, min smak och inte minst min humor. Hela tiden på en nivå där den angivna avsändaren (Piratförlaget) skulle kunna stå för meddelandet om det skulle lösryckas ur sitt sammanhang. Än så länge tror jag att min enda tweet som har lösryckts och publicerats på annat håll är en liten humoristisk kommentar till Språktidningens twitterkonto som de sedan tryckte i numret därefter.

För den som är ny follower till mig kan det kanske verka förvirrande att ett företag sänder ut personliga tweets, men den som följt mig ett tag kan förmodligen lätt skilja på när jag skriver företagsmässiga saker och när jag twittrar mer personligt. För att ytterligare markera att det är en blandning av företag och person bytte jag under sommaren namnet på kontot från Piratförlaget till PiratförlagetMattias. Adressen @piratforlaget lät jag dock vara oförändrad.

En oväntad upptäckt

Att mina tweets blev personligare berodde till stor del på att jag på olika sätt började lära känna många av dem som följde mig och som jag själv följde.

Jag följer ungefär hälften av dem som följer mig. Att jag inte följer alla beror rent praktiskt på att jag då inte skulle ha en chans att hinna med att se några enskilda meddelanden i ett ständigt uppdaterande flöde av andras tweets. Och jag är verkligen intresserad av vad andra skriver. Ofta ger det mig uppslag till egna tweets – för att inte tala om hur det ger mig kunskap och utvecklar mig som person.

När jag nu blandade in alltmer humor och icke-förlags-relaterade ämnen i mitt twittrande märkte jag plötsligt att jag blev mycket mer retweetad. Dels av de som blivit lite närmare twittervänner, dels av andra som jag inte hade haft någon twitterkontakt med. När jag gick från att vara företag till att vara en person så blev jag sedd som en mer seriös twittrare. Mitt babblande om ovidkommande saker fick mig att framstå som någon man kunde vara kompis med, ha lite twitterskoj med. Samtidigt försökte jag göra mina PR-skapande tweets lite mer personliga så att de snarare kunde ses som tips än ren PR.

Jag försöker förstås aldrig lura någon. Självklart vill jag fortfarande att twittrandet ska skapa goodwill för förlaget, att mina followers ska uppmärksamma de böcker och författare jag twittrar om och att mina followers i sin tur ska sprida budskapet om dessa böcker och författare vidare. Men i och med att jag blandar in så mycket av mig själv i twittrandet så blir det ändå inte den där corporate-känslan på helheten. 

Ett stort experiment

Mitt sätt att företagstwittra passar definitivt inte alla företag. Jag har jobbat för Piratförlaget under ganska lång tid (nio år) och vet precis var gränserna går. Jag har en chef som gärna låter mig vara Piratförlagets röst på Twitter. Och just detta kan vara en stor övergång för många företag, att det inte alltid är ledningen eller t ex informationsavdelningen som är den som ska vara företagets röst på Twitter eller i andra sociala medier. Men det kräver förstås att personen har en fingertoppskänsla för vad som kan sägas i företagets namn. Att t ex blanda in humor är ett effektivt medel i sociala medier, men humorn måste vara den rätta om man är företagstwittrare. Aldrig personpåhopp. Aldrig något grovt. Istället ganska oskyldig humor. I mitt fall en del ordvitsande. Sedan kan det förstås hända att jag småretar eller busar lite med twitterbekanta som jag känner väl, på en nivå som ändå är okej på Twitter och som närmast liknar ett kamratligt umgänge.

På så sätt är mitt twittrande ett stort experiment för att se hur långt man kan gå i att blanda ihop företag och person. Eftersom Twitter i grund och botten handlar om att föra dialog med andra, så är det ingen idé att använda det som megafon utan mycket viktigare att vara personlig och inte minst mänsklig. Jag vill visa att Piratförlaget inte bara är ett företag, utan faktiskt består av människor - och att det är människor som inte har något emot att föra en dialog med läsarna. För utan läsarna är vi förstås ingenting.

Jag twittrar på alla möjliga av dygnets tider, jag skriver lika mycket om tv-program och Sherlock Holmes som jag skriver om bokmarknad, eböcker eller Piratförlaget utgivning. Jag rekommenderar inte alla andra företag att rakt av twittra på det här sättet – istället ska man utforma sitt twittrande på ett sätt som passar just ens eget företag.

Olika sätt att nå ut till många

Jag nämnde tidigare att man inte ska stirra sig blind på antalet followers man har. Mycket viktigare är att väga in hur mycket tvåvägskommunikation twittrandet leder till, hur många tweets som blir retweetade och vad man helt enkelt får för rykte på Twitter och därmed även på nätet i övrigt. Hanterar man dessa saker rätt kommer antalet followers att öka på ett naturligt sätt.

Något man ska låta bli helt och hållet är att börja följa andra om ens enda syfte är att få dem att följa en tillbaka. Det finns en del spammande utländska företag som håller på med sådant och det betraktas som ytterst oseriöst. Om man som företag börjar följa någon så gör man det antingen för att man är intresserad av vad de skriver eller för att man har som policy att följa tillbaka alla sina followers.

Här nedan är några av mina sätt att nå ut till många på bästa tänkbara vis: 

• Försöka ha en så personlig ton som möjligt på de 140 tecknen (dock utan att blanda in mitt privatliv och aldrig lämna ut någon annan privatperson)
• Så gott som alltid svara på de meddelanden som skickas till mig
• Retweeta bra och kul information från andra twittrare – väldigt mycket av Twitter handlar om att sprida info vidare – och det uppskattas både av dem som blir retweetade och förhoppningsvis även av mina followers
• Att när jag skriver originaltweets (dvs de tweets som går ut till alla mina followers) alltid försöka göra dem så pass intressanta eller kul att de är värda att retweeta. Av den anledningen skriver jag nästan aldrig originaltweets som är längre än 120 tecken – exakt uträknat så att andra ska kunna retweeta min tweet utan att behöva redigera den.
• Att twittra då och då även utanför kontorstid – speciellt om det gäller att svara på enkla frågor eller kommentera något dagsaktuellt som gäller ens bransch eller företag. Själv twittrar jag väldigt mycket utanför kontorstid – och framåt kvällarna brukar jag inte vara så strikt företagsrelaterad i det jag skriver om.
• Att inte bara ha koll på tweets direkt riktade till ens twitteradress utan även ha omvärldsbevakning på Twitter. Detta görs enkelt via t ex sökning på företagsnamnet på search.twitter.com (se till så att språkbegränsningen är inställd på Any Language eller Swedish) eller ännu hellre via en sökning i någon av twitterapplikationerna, t ex Tweetdeck. Härigenom ser man vad som skrivs om ens företag och har möjlighet att, alltid mycket vänligt, kommentera eller svara på frågor. Men man ska göra det med måtta, folk ska aldrig känna sig övervakade, utan det ska ske vid väl valda tillfällen och ur rent serviceperspektiv.
• Något som är uppskattat och inte alltför knepigt att genomföra är att anordna små tävlingar eller utlottningar av (helst) företagskopplade priser. En del företag kräver att de tävlande ska retweeta tävlingstweeten för att få vara med och tävla – och därigenom sprida företagets twitteradress och eventuell länk till företagssajt. Jag har själv ännu inte gjort på det sättet, jag har tyckt att det känts som precis över min personliga spamgräns. Jag tycker inte att retweets ska användas på det sättet och dessutom vill jag inte ha ett Twitter som spammas sönder av företagstvingade tweets.
• Ett mer diffust sätt är att delta i olika twittersamarbeten och gärna vara initiativtagare till dem. I mitt fall var jag med och lade grunden till hashtaggarna #bocker och #bokmassan (dvs Bokmässan) – inga märkligheter förstås, men det visar att Piratförlaget vill vara en twitterfaktor att räkna med när det gäller bokbranschen, samtidigt som det har gett mig en hel del bra kontakter. Jag var vidare en av arrangörerna av en s k tweetup (twittrarträff) i Stockholm i höstas. Och jag var med och skapade Twitters #rimstuga inför julen 2009 och uppetwittrarkvällen #uppetwit den 23 dec 2009. Företeelser som spred sig på svenska Twitter och där jag genom personlig aktivitet fick nya twitterkontakter.

Det bästa med Twitter

Företagstwittrande kan ske på en mängd olika sätt och fördelarna blir därefter. Man kan använda Twitter som en ren kundtjänst eller man kan göra det mer eller mindre personligt. Man kan dela upp twittrandet mellan ett antal konton för olika avdelningar inom företaget eller begränsa sig till ett enda som får representera hela företaget. Och man kan vara en ensam twittrare för företaget eller vara flera som delar på ett och samma Twitterkonto. Gör man det sistnämnda är det ofta (om man inte har kontot bara som kundtjänst) bra att avsluta tweeten med sina initialer eller liknande, så att ens followers kan skilja på dem som talar i andra änden.

När man företagstwittrar på det sätt jag gör kan man dela in fördelarna med Twitter i två kategorier: det som är bra för mig personligen och det som är bra för företaget. Dessa kategorier går förstås ofta in i varandra, men här är några exempel. Först det som berör mig personligen:

• Genom att följa drygt 500 andra twittrare och ha en flitig kommunikation med många av dem har jag under det senaste halvåret snabbt kunnat bygga upp ett riktigt bra kontaktnät, främst i sociala medier-världen, eftersom de flesta jag valt att följa befinner sig där.
• Twitter har blivit min ryggrad i sociala medier, där jag hela tiden kopplar ihop det med min aktivitet i bloggar och andra nätsammanhang och där jag efterhand knyter kontakt med många av mina twittervänner även på Facebook.
• Genom mitt twittrande har jag fått ett helt gäng nya vänner, som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat annars. Ofta är det dessutom helt oväntade möten, där vi har vitt skilda värderingar i olika frågor, men där Twitter förenar oss i tanken att samtalet rörande dessa frågor är det som kommer utveckla oss.
• Jag är ständigt uppdaterad med kunskap jag behöver i mitt nätstrategiska arbete och det jag inte vet får jag snabbt svar på när jag frågar mina followers.

För Piratförlagets del är förstås goodwill och PR för enskilda böcker och författare en oerhörd fördel med Twitter. Men det finns även andra goda skäl att företagstwittra:

• I de fall jag i en tweet länkar till exempelvis en nyhetsartikel på vår sajt eller till någon av författares bloggar så får det ögonblickligen en trafikgenererande effekt. Och är det en spännande nyhet så kommer den förmodligen att retweetas vidare.
• Även om jag inte når så stor del av Sveriges befolkning via mitt twittrande så är det en väldigt intressant del av befolkningen. Många av nätets främsta opinionsbildare (många journalister och välbesökta bloggare) finns på Twitter och om de börjar följa mig eller på annat sätt tar del av vad jag twittrar om så kan jag nå ut med mitt budskap till långt många fler ifall dessa opinionsbildare väljer att ta upp frågor som rör just mitt företag. Dessutom vet de om att jag bara finns en tweet bort ifall de behöver veta något rörande Piratförlaget eller annat bokbranschrelaterat. Och jag har ju vant dem med att jag är snabb på att svara.

Framtiden

Twittrandet tar en hel del tid för mig, ibland uppåt två timmar om dagen effektiv tid (utspritt under både arbetstid och fritid). Det är inte säkert att jag i all framtid har möjlighet att lägga så mycket tid på twittrandet. Och i dagsläget är Piratförlagets twittrande helt och hållet kopplat till mig. Så att företagstwittra på det sätt jag gör är kanske ett risktagande om man ser till kontinuiteten. Det är ju jag personligen som driver det här experimentet att göra företagstwittrandet så oerhört personligt. Å andra sidan är det kanske så som företag får betrakta sitt arbete med sociala medier och i synnerhet Twitter – det krävs någon som är väldigt engagerad i sitt twittrande.

Samtidigt kan jag inte se en framtid utan Twitter för min del. Det är, som jag nämnde tidigare, en ryggrad i min nätaktivitet och en ständig källa till vidareutveckling.

Twitter kommer aldrig bli folkligt på samma sätt som Facebook har blivit. Tröskeln är för hög och det tar jämfört med Facebook lite längre tid att hitta nyttan och glädjen i det. Men de som väl ger sig in i twittrandet på allvar blir ofta väldigt engagerade i det och kan inte vara utan det. Speciellt eftersom nyttan och glädjen för dessa personer vida överstiger vad de kan få ut av Facebook eller via andra nätvägar. På det sättet blir Twitter som en länkande faktor mellan människor, företag och organisationer – vi vet att vi genom vårt twittrande delar en sorts grundläggande syn på sociala medier och av den enkla anledningen gillar vi varandra lite extra mycket, oavsett om vi egentligen har med varandra att göra. Klimatet på Twitter liknar få andra platser på nätet – vänskapligare kommunikation får man leta efter. Allt detta sammantaget gör att jag själv vill finnas i den svenska Twittervärlden och det är också skälet till att jag tänker fortsätta se till att Piratförlaget är en naturlig del av densamma och därtill ett omtyckt företag inom sociala medier.

Titta även på det avsnitt av JMW Talkshow där jag pratar om mitt företagstwittrande.

Facebook

På fredagskvällen var jag på en twittrarträff efter jobbet, en s k tweetup. Tjugo personer kom till Underbara bar på Söder i Stockholm och hade en trevlig afterworkkväll tillsammans. Få av oss hade träffat, eller ens varit i kontakt med, mer än någon enstaka av de andra på riktigt förut, men det kändes inte som något större hinder. Vi hittade lätt saker att prata om ändå.

Uppkomsten till det hela var några meddelanden mellan mig och Christina Olsson tidigare i veckan. Hon befann sig just då på en tillställning där ett antal andra twittrare var närvarande och detta meddelades flitigt via Twitter. Samtidigt satt jag på pendeln på väg hem och var oerhört avundsjuk på att inte jag också fick träffa de där människorna, vars meddelanden jag så ofta läser och som jag då och då har twittrande kontakt med.

Följden blev att vi kom överens om att snabbt dra ihop intresserade twittrare för en afterwork. Christina (med stöd från några andra twittrare) höll i trådarna, med överenskommelsen att allt som gick snett skulle skyllas på mig. Också en typ av arbetsfördelning. Meddelanden skickades ut till våra followers och spriddes – med hashtaggen #9okt – sedan vidare av andra för att täcka in så många bubblor som möjligt på svensktalande delen av Twitter: sociala medie-bubblan, teknikbubblan etc. Bubblorna existerar förstås inte på något egentligt, strukturellt sätt, det är bara ett sätt att lätt kunna kategorisera i ungefär vilka kretsar twittrare följer varandra.

Liknande tweetups har arrangerats i Stockholm i bortåt ett år, men det var det ingen av oss arrangerande som hade koll på. När vi nästa gång drar ihop ett gäng twittrare på liknande sätt så ska vi dock samköra det med tweetmeetup.com.

Twitter har förändrat min syn på sociala kontakter och ytterligare förstärkt den känsla jag fått från Facebook och diverse forum där jag varit inblandad. Det krävs ganska lite kontakt via nätet för att snabbt inse vilka personer jag vill utveckla kontakten med. Och de är bra många fler än jag tidigare trott. Nätkonverserandet lockar i många fall till vidare samtal – och där blir det personliga mötet ett utmärkt komplement, som att snabbt mata in en hel megabyte i ett twitterinlägg istället för att nöja sig med 140 tecken.

Efter mötet återgår man till den kortare konversationsformen via nätet, men nu med en förstärkt bakgrundsbild. Hela tiden är det nätkontakten som är den grundläggande umgängesformen och som gör att verkliga möten flyter på extremt enkelt – vi vet redan en hel del om varandra tack vare twitterinlägg och besök på varandras bloggar eller motsvarande. Känner man inte personen via Twitter e.dyl. sedan tidigare är det ändå ganska enkelt att få igång en dialog, eftersom man ofta delar viss grundläggande syn på hur nätet kan användas för att göra tillvaron smidigare och på något sätt mer töjbar.

Bloggaren Newyn beskriver flera andra aspekter på detta i sitt inlägg På gränsen till verkligheten. Missa inte heller Nattens bibliotek som skriver om själva tweetupen.

Allt detta skriver jag egentligen bara som ett svepskäl för att jag lovat att publicera listan på vilka som var närvarande så att de lättare har möjlighet att börja följa varandra. Närvarande var sålunda (in order of appearance):
@piratforlaget
@KymriskaDraken
@SkyndaTjej
@christinaolsson
@popfabriken
@BiaSparrow
@nattensbiblio
@fisken
@DangerousDolly
@wirhed
@MacDanne
@selanna
@newyns
@burre83
@dth
@wuzzp
@soderquist
@ficklampa
@moonhouse
@mathiaskarlsson

Bakom alla dessa mer eller mindre märkliga nätalias dolde sig roliga, trevliga, normala människor som allesammans var kul att snacka med. Och som – åtminstone efter en stund – inte tyckte att det var alls särskilt konstigt att befinna sig på en afterwork med folk som man aldrig träffat förut. Twittervärlden må verka lite obegriplig på ytan, men den innebär en prestigelös gemenskap för den som vill ta steget in i den.

Tack alla sköna tweetup-twittrare för en trevlig fredagskväll! Hoppas vi ses snart igen!

Facebook

Ja, jag är medveten om att jag är lite tidigt ute. Jag har faktiskt inte börjat tänka i julbanor och jag har inte ännu tokstressat med julklappsinköp.

Istället har jag helt enkelt tagit julen som en förevändning för att fråga runt på Twitter vad folk helst av allt önskar sig i julklapp från förlagsbranschen. Det är möjligt att jag inte kommer kunna leverera det i ett vackert inslaget paket just på självaste julafton, men jag är ändå väldigt nyfiken på allas önskemål.

Jag tänker fortsätta att fråga folk via Twitter och jag är även tacksam för alla kommentarer som kan ges direkt här på bloggen. Resultatet tänkte jag använda som någon sorts inofficiell prioritetslista och som underlag för diskussion och utvecklingsarbete inom branschen. Kanske som en liten idébank, öppen för alla att plocka godbitarna ur.

Listan uppdaterar jag i nya inlägg vartefter den fylls på.

Här är några av de första önskemålen:

1. @nollpunkt önskar sig: En sökmotor för ALLA böcker från ALLA förlag så att inte Adlibris/Bokus blir de facto svensk standard för boksök.
Kommentar:
@petrajankov påpekar: Finns ju iofs Bokrondellen, men den kostar pengar att använda men har ALLT.

2. @Korlingsord önskar sig: En piratbok på nätet – utskickad gratis på själva julafton – med ett stort jultomtehjärta på…

3. @QueenOfelia önskar sig: ett större nordiskt litteraturutbyte!

4. @jimmyasklund önskar sig: färre deckare, och fler lyriksamlingar i pocket vore den bästa julklappen.

Jag hoppas nu att ni vill hjälpa mig med fler julklappsönskningar riktade till förlagsbranschen. Och som sagt, även om vi inte kan göra realitet av önskemålen redan i höst, så tror jag säkert att det kommer finnas ett antal guldkorn här som vi borde gå vidare med.

När listan har vuxit sig lite större tänkte jag omvandla den till en öppen omröstning för att se vilka av önskemålen som ni anser vara viktigast.

Följ mina twitterinlägg i ämnet på twitter.com/piratforlaget

Facebook

Twitter kommer måhända aldrig att bli riktigt folkligt, inte på det där sättet som Facebook är. Men med Twitters direktkommunikation får jag ofta långt mycket närmare kontakt med människor. Och för mig är Twitter det snabbaste sättet att få igång ett projekt, speciellt när jag inte vet vilka som vill vara med i samarbetet.

De senaste dagarna har det varit en del twittrande om Bokmässan i Göteborg 24-27 september – med hashtagen #bokmassan kan man hitta mycket av det som sagts. Vi har pratat om tweetups (när twittrare träffas på riktigt) och att det kommer twittras mycket därifrån. Och under de senaste timmarna ordnades en ny sajt - http://www.alltombokmassan.se – en sajt där vi ska samla allt om bokmässan som bloggas, twittras och skrivs i tidningarna. Både inför och efter mässan, men speciellt under själva mässdagarna. Vi flyttar helt enkelt ut mässans skoj och stoj på nätet. Vi vill att bokmässan ska bli en angelägenhet för många fler än de som kan komma till Göteborg, att fler får möjlighet att delta i de tusentals boksamtal som förs på mässgolvet och i seminarielokaler.

Och med hjälp av Twitter samlades snabbt ett gäng som vill vara med och fixa den här sajten. Författarcoachen Johanna Wistrand på Multimanus hittade på domännamnet. Kalle Magnusson på Bokens framtid styrde upp det hela och bokade och betalade domänen. Han och Dan Abelin ska ses i Malmö och planera praktiskt. Johan Thorén på Bokförlaget Thorén och Lindskog hänger kanske också med på det mötet.

Och redan har några anmält intresse att hjälpa till på ett eller annat sätt: Niclas Holmqvist, Andreas Johansson, Sjumilakliv på Pocketblogg och Petra Jankov Picha (som har bloggen En annan sida). Flera andra har dessutom deltagit i diskussionen om vad bloggen skulle heta och innehålla. Och alla andra som vill delta i projektet är hjärtligt välkomna!

Vad vi behöver göra närmast är följande:
* komma med förslag på vad sajten ska innehålla
* lösa det rent tekniskt och formmässigt
* planera så att innehållet hålls extremt uppdaterat speciellt under bokmässedagarna – och eftersom många av oss är upptagna med andra saker på mässan dessa dagar krävs det personer som inte befinner sig på mässan men som kan bevaka knuff.se, Eniro nyhetssök, twitter-flöden etc och se till så att länkar hamnar på sajten – såvida inte vi har smarta widgets och rss-flöden som fixar allt sånt
* redan nu börja sprida ut länk och information om sajten, så att den verkligen blir en sådan samlingspunkt som vi vill

Men ovanstående är bara mina egna första tankar. Nu vill jag höra vad ni andra tycker att vi ska använda sajten till. Kom gärna med vilda idéer. Jag tänker själv fortsätta slänga fram förslag i kommentarerna till det här inlägget.

Vi kan säkert fortsätta den här diskussionen på själva sajten när den är uppe, men låt oss börja här. Och alla andra som har önskemål om vad en sådan sajt borde innehålla, välkomna att kommentera! Det här ska bli skoj!

Facebook

Nu finns jag även på minibloggen Twitter: https://twitter.com/mattiasb

Jag har ärligt talat ganska luddig uppfattning om vad jag ska använda det till. Men jag tror att det kommer. Och jag tror att jag kan hitta andra personer med liknande intressen. Om det är någon läsare här som har lite tips för en Twitter-amatör, kommentera gärna här. Eller kanske ännu hellre, kontakta mig via Twitter.

Facebook