Min närvaro på Twitter är ständigt under utveckling. I början av året skrev jag ett inlägg om hur det är att twittra för ett företag. Mycket har hänt sedan dess. Jag har blivit alltmer involverad i olika projekt inom sociala medier-sammanhang och har mestadels använt twitterkontot @piratforlaget som avsändare för tweets om dessa saker. De som följer mig på Twitter vet att jag företagstwittrar ganska personligt. Att jag twittrar om olika engagemang utanför förlaget har inte varit något större problem.

Men i takt med att mina sociala medier-engagemang ökar blir det allt mer nödvändigt att öka tydligheten vem som egentligen är avsändare. De 140 tecknen räcker inte alltid för att skapa sådan tydlighet i enskilda tweets.

Jag kommer fortsätta att twittra personligt pÃ¥ kontot @piratforlaget – det är min övertygelse att ett litet företag kan skapa fler ambassadörer för verksamheten och produkterna om man visar att företaget bestÃ¥r av människor. PÃ¥ kontot @piratforlaget kommer det även i fortsättningen – förutom de förlagskopplade tweetsen – bli en hel del tweets om bokbranschfrÃ¥gor och sociala medier, personliga tankar om det ena och det andra, och förstÃ¥s en och annan göteborgsinspirerad ordvits. AlltsÃ¥ ingen större skillnad mot tidigare.

När det gäller mina andra privata projekt, både ideella och affärsmässiga (om man nu kan kalla böckerna jag skriver för särskilt affärsmässiga), så kommer jag primärt att använda kontot @mattiasb för att twittra om dessa saker. Jag har sedan tidigare använt detta konto när det gäller mina egna böcker som kommer ut på andra förlag, men jag kommer nu låta det omfatta även en hel del andra sidoprojekt. Det är även på detta konto som jag mestadels kommer sköta mer privata kontakter och samtal.

Det här kommer förstÃ¥s inte att hÃ¥lla till hundra procent – och behöver kanske inte heller göra det. Men jag gör ett försök. Den tydlighet som jag inte alltid kan fÃ¥ fram i själva tweeten kan jag istället fÃ¥ genom att välja avsändaradressen. I mÃ¥nga fall kommer jag retweeta mina @mattiasb-tweets frÃ¥n @piratforlaget – och vice versa. Men dÃ¥ blir det i alla fall tydligare vem som är ursprungsavsändaren – företaget eller jag som privatperson.

Den som vill kontakta mig på Twitter, eller omnämna mig i en tweet, behöver inte fundera så mycket på ovanstående. Det där kommer lösa sig efterhand. I själva verket kommer nog det mesta att bli enklare framöver.

UPPDATERING 2010-07-01: Dagens Media har efter önskemål från Brian Clifton redigerat sin artikel och tagit bort de citat som jag ifrågasätter i detta blogginlägg.

Idag läste jag en intervju med Brian Clifton i Dagens Media. Clifton har tidigare varit Googles europachef för webbanalys, men bor nu i Sverige och är bland annat konsult på sökmarknadsföringsbolaget Search Integration.

Clifton säger en lÃ¥ng rad bra saker, speciellt om att företag – eller annonsörer, som han benämner dem – inte bör använda sociala medier som ren marknadsförings- eller säljkanal.

Men sedan kommer det märkliga: ”Brian Clifton tycker att mÃ¥nga annonsörer felaktigt använder Twitter som ett chatforum och berättar vad de gör och hur de mÃ¥r. Det fungerar för kändisar och bland vänner, men inte för annonsörer utan resulterar bara i en massa onödigt brus.”

Jag håller inte med Clifton om detta. Men det kan förstås vara en smaksak, och det beror väldigt mycket på hur stort företaget är och om Twitterkontot är tänkt att representera hela företaget eller bara en anställd eller en avdelning. Ett litet företag har alla chanser i världen att twittra personligt, medan ett riktigt stort företag kanske ska fundera på om Twitterkontona istället borde brytas ned mer avdelningsvis för att kunna bli mer personliga i sin karaktär.

Sedan är jag även trött pÃ¥ fördomen om Twitter som ett chatforum där man berättar vad man gör och hur man mÃ¥r. Jag gissar att @brianclifton inte är alltför aktiv pÃ¥ Twitter – nÃ¥got som totalsumman 179 tweets frÃ¥n honom sedan juni 2009 ocksÃ¥ skvallrar om. Själv har jag skrivit ungefär 10 000 tweets under samma period, fullt medveten om att var och en av mina följare bara rÃ¥kar se en brÃ¥kdel av dem. Varje tweet spelar väldigt liten roll, det är det totala flödet som har nÃ¥gon betydelse.

Artikeln fortsätter: ”Själv använder han Twitter som ett masskommunikationsmedium för att dela kunskap.
– Använd Twitter för att stötta din sajt eller blogg. Berätta om att innehÃ¥llet finns pÃ¥ Twitter och hänvisa vidare. Säkerställ att du har kampanjparametrar i länken innan du kortar ner den för Twitter. DÃ¥ kan du se vilka besökare som kommer frÃ¥n en viss tweet, säger Brian Clifton.”

Visst, Clifton får gärna agera på det sättet. Hans kunskaper måste dock vara riktigt bra och nyttiga för att jag ska orka följa honom. Jag bygger gärna relationer med människor och vill då även att de ska framstå som människor, även om de jobbar på ett företag.

Senare i intervjun betonar Clifton det viktiga i att ”odla ambassadörer”. Och det är nu jag ställer mig frÃ¥gan: hur sjutton ska företaget lyckas med det? Om företaget inte har en personlig ton i sociala medier, hur ska man dÃ¥ odla ambassadörer?

Jag twittrar för Piratförlaget – och jag gör det med Twitternamnet @piratforlaget – sÃ¥ skillnaden mellan mig och företaget blir ibland luddig. Samtidigt är det för mina följare väldigt lätt att uttyda vad som är mina egna tankar och vad som är förlagets. Till en början var jag väldigt strikt i mina tweets och agerade precis som Clifton förordar. Mitt twittrande handlade om företaget eller om bokbranschen. Ingenting var personligt, utom möjligen nÃ¥got enstaka svar jag skrev till andra. Följaktligen: väldigt fÃ¥ följde mig och det var tunnsÃ¥tt med svar och retweets. Det känns ofta onaturligt att gilla ett företag.

Sedan började jag testa med lite mer personliga tweets, faktiskt var det ungefär vid midsommartid förra Ã¥ret. Inga privata detaljer, utan bara en mer personlig touch, samt ibland ämnen som inte hade med bokvärlden att göra. Det som Clifton kallar för ”onödigt brus”. Ganska snart upptäckte jag att andra twittrare började visa större intresse för mig, ja helt enkelt respektera mig pÃ¥ ett annat sätt. Jag hade gÃ¥tt ifrÃ¥n att vara ett anonymt företagskonto pÃ¥ Twitter till att bli en person som man faktiskt kunde ha en relation till.

För det är ju pÃ¥ det viset. Människor kan skapa relationer med andra människor. Men det är ursvÃ¥rt att fÃ¥ en människa att skapa en relation med ett företag. Det är tvÃ¥ pusselbitar som svÃ¥rligen passar ihop. Visst kan vi ha ett förhÃ¥llningssätt till ett företag och dess produkter, men vi blir sällan kompisar med ett företag. Däremot kan vi bli kompis med nÃ¥gon som jobbar pÃ¥ ett företag. Men den relationen bygger pÃ¥ att vi kan umgÃ¥s pÃ¥ samma nivÃ¥ – människa och människa emellan.

Om man ska ”odla ambassadörer”, som Clifton föreslÃ¥r, sÃ¥ mÃ¥ste man ned pÃ¥ den personliga nivÃ¥n. Det finns ett fÃ¥tal företag som klarar av att fÃ¥ trogna fans bara genom de produkter de lanserar. Just Cliftons tidigare arbetsgivare Google är ett bra exempel pÃ¥ detta. Men den stora massan av företag i världen har inte en chans att odla ambassadörer om de inte är personliga i sin kommunikation i sociala medier.

För egen del vill jag hellre ha tjugo ambassadörer för Piratförlaget än tvÃ¥tusen personer som ser vÃ¥ra annonser. Tjugo personer som talar gott om Piratförlaget inför sina vänner och som gärna tipsar om vÃ¥ra böcker och författare – det är tjugo personer som andra litar pÃ¥ och som i slutänden faktiskt kommer generera merförsäljning för oss. TvÃ¥tusen personer som ser vÃ¥ra annonser, ja det är mer osäkert hur mÃ¥nga köp det faktiskt lockar till.

Att vara personlig för ett företag pÃ¥ Twitter är en ständig balansgÃ¥ng. Det gäller att kombinera babbel och företagsrelaterade ämnen pÃ¥ ett vettigt sätt. Men utan allt ”onödigt brus” hade jag inte framstÃ¥tt som en person som man kunde vara kompis med. Och därmed blir även Piratförlaget nÃ¥gon som man faktiskt kan vara kompis med.

Tidigare blogginlägg i ämnet: Att twittra för ett företag

Jag har en favoritscen i ”Smoke” (en underbar film med manus av Paul Auster). Harvey Keitel spelar Auggie, innehavare av en tobaksaffär, och William Hurt är en halvt misslyckad författare som bor i grannskapet. Varje morgon klockan Ã¥tta fotograferar Auggie gatukorsningen utanför butiken.

Jag kom att tänka pÃ¥ detta när jag hittade sajten Twitmunin. Det är den första sajt som jag har sett som ger trendbevakning begränsad till svenska Twittermeddelanden – det som pÃ¥ engelska kallas för trending topics. BÃ¥de enskilda ord och hashtags bevakas. Jag vet inte exakt hur urvalet sker (dvs hur den letar upp vilka tweets som är svenska). Och det verkar inte krävas så mÃ¥nga förekomster av ett ord för att det ska dyka upp bland trenderna. Populäraste ordet respektive hashtagen visas fram i ett defaultflöde till höger pÃ¥ skärmen, men det räcker att klicka pÃ¥ nÃ¥gon annan av trenderna för att se det flödet.

Sedan jag hittade till sajten i torsdags har jag flera gÃ¥nger gÃ¥tt in bara för att kolla vad vi svenska twittrare pratar om just för tillfället. De vanliga mediernas nyhetsflöden läcker förstÃ¥s in även här. Speciellt när det sker nÃ¥got som förenar hela landet, det syns extra tydligt i trenderna – dÃ¥ kan det bli mÃ¥nga ord som har med samma händelse att göra. Men lika mycket bestÃ¥r trenderna av tillfälliga diskussioner som blossar upp. Eller sÃ¥ twittrar mÃ¥nga om att det börjat regna. Eller sÃ¥ Ã¥terkommer alla frÃ¥n lunchen. Den typen av vardagliga aktiviteter är minst lika vanliga i ordtrenderna. Det händer en hel del i dessa ordtrender under loppet av en dag. En enskild tweet som retweetas mycket kan fÃ¥ ett specifikt ord att direkt Ã¥ka in pÃ¥ trendtoppen.

På hashtagsidan ändrar sig inte lika mycket under dagarna. Det är oftast de stora ämnena som många pratar om, plus att aktuella konferenser o.dyl. inom sociala medier-världen märks här.

Jag funderar lite pÃ¥ hur det skulle se ut om jag gjorde en skärmdump av Twitmunin varje morgon klockan Ã¥tta, pÃ¥ samma sätt som Auggie fotograferar samma motiv om och om igen. Förmodligen skulle en hel del vara sig likt frÃ¥n dag till dag – vissa ämnen blir vi helt enkelt aldrig trötta pÃ¥ att prata om. Ofta saker kopplade till vÃ¥r vardag och vÃ¥ra dagliga rutiner. Men ändÃ¥ skulle detaljerna göra skärmdumparna helt olika varandra.

Här är en skärmdump på ordtrenderna kl 15.00 idag:

VM-matchen mellan Tyskland och Serbien satte spår i trenderna. Ju större och fetare ordet är, desto högre på trendlistan. Vi kan även notera att det är regnigt väder och att det inte är alltför långt efter lunchen. Och alla huvudorden kring kronprinsessans bröllop finns förstås med, men det var ännu bara vid tretiden på fredagen och ingenting kunde mäta sig med fotbollsmatchen.

En halvtimme senare såg ordtrenderna ut så här:

Fortfarande är det fotbollen som dominerar. Men en hel del andra ord har bytts ut.

Ytterligare en dryg timme senare började det regna kraftigt i Stockholm och åskan hördes. Inom några minuter (kl 16.50) hade det gett utslag hos Twitmunin:

 

Man ser även att t ex lunchen inte längre var något som diskuterades.

Och slutligen passade jag på att göra en skärmdump mitt under festkonserten på fredagskvällen (kl 21.30):

 

England var visserligen igång i VM i fotboll, men det överskuggas nu nästan helt av festligheterna inför bröllopet. Det högst trendande ordet är brollopet, vilket ju egentligen är hashtagen inför bröllopet. Även vm10 är en hashtag som används så flitigt att den dyker upp som topptrendande ord.

Det ska bli intressant att se vilka användningsområden som kan finnas för den här typen av statistik. Jag har ännu bara använt det som ett sätt att snabbt sammanfatta Twitterläget, speciellt när jag varit borta från flödet i några timmar. Men jag anar att nyttan inte slutar där.

Sitter på tåget från Stockholm ner mot Lund. Jag har alltid gillat att åka tåg, uppskattar det mycket mer än att flyga. Vissa långsträckor är förstås smidigare med flyg, men just Stockholm-Lund gillar jag att färdas via tåg. Bara en sådan sak som att det är obruten tid, inte upphackad av incheckningar och gudvetvad. 

Och numera har tÃ¥gresorna blivit ännu roligare – till och med sÃ¥ mycket att jag längtar efter dem. Fyra timmar för mig själv. AlltsÃ¥ oanade möjligheter att vara social.

Jag sitter förstås här och sköter jobbmejlen mellan varven. Och mina andra mejlkonton. Jag uppdaterar min Facebookstatus för att eventuellt få lite impulser inför min programpunkt på konferensen imorgon. Och jag twittrar på som en galning, både inför konferensen och en massa allmänt babbel med vänner jag både känner och ännu inte känner. Babblet består av allt: 80-talsmusiksturnén Forever Young 2010, hur jag stavar fel till mitt eget namn, ordvitsar, Sweden Social Media Camp, skånska gästarbetarmimare, en ballongartist på Centralen, bokrean, ljudbokspocket. Allt i en salig blandning och där det ena leder till det andra. Man vet aldrig vart konversationen tar vägen. Det enda man vet är att Twitter leder till nya vänskaper och förstärkta band.

Och just nu sitter jag här i mitt tÃ¥gsäte och bloggar, mest för att tala om att man kan följa onsdagens konferens lajv pÃ¥ nätet. Konferensen – som arrangeras i Malmö - heter Moving Images och temat i Ã¥r är realtid. Jag är inbjuden att prata en stund om hur det stÃ¥r till med realtid i bokbranschen. Utnyttjar vi pÃ¥ förlagen över huvud taget möjligheten att pÃ¥ webben göra nÃ¥got realtidskopplat med vÃ¥ra böcker och författare?

Moving Images sänder hela dagen via Bambuser – gÃ¥ in via länken. Mitt snack börjar nog ganska exakt kl 09.45. Det gÃ¥r även att se i efterhand.

Strax efteråt, vid tiotiden, lägger jag ut ett blogginlägg med några av mina tankar om realtid i bokbranschen.

Uppdatering 2010-06-17: Jag har gjort en uppdaterad deltagarlista.

Ikväll släpptes 250 biljetter till Sweden Social Web Camp eller SSWC som det förkortas. Detta läger för sociala medier- och webbfolk arrangeras på Tjärö i Blekinge skärgård 13-15 augusti. Rusningen efter biljetter var enorm och detta första släpp var slutsålt inom en timme. Fler biljetter lär släppas snart.

Eftersom jag är så oerhört nyfiken på vilka som kommer dit så kunde jag inte vänta på att arrangörerna släpper den officiella deltagarlistan. Så jag letade upp alla glädjetjutande tweets från de som fått tag på biljett. Jag fick ihop drygt 60% av de 250 personerna.

Här är listan – alltsÃ¥ inte fullständig – kommentera gärna om du vill komplettera med fler namn eller rätta nÃ¥got som jag missuppfattat (se även uppdateringen längst ned):

@_TechGirl
@agaton
@AlexLundborg
@andreasbrandell
@andreaskarman
@andreaskrohn
@animalinse
@anjagatu
@anna_t
@annika
@AnnikaLindstedt
@aselundblad
@axelnilsson
@Beastankar
@bitcomplex
@bjornfalkevik
@bjornjeffery
@brynte
@bstark
@Caldeia
@Carnebro
@cecilia_odman
@chronix
@cissidahl
@danielorn
@dannyboysthlm
@davidbismark
@davidnilsson
@deeped
@DetNya
@elineriksson
@emanuel
@emilbjorklund
@EmilJansson
@EmilStenstrom
@ennazus
@erkstam
@estarck
@filip_larsson
@fizk
@fohlin
@forsgren
@freddegradde
@Fritjof
@gamsun
@gitta
@golrup
@gunnarbark
@gustavsvensson
@hampusbrynolf
@hans_g
@hbruce
@heidiupdate
@hejg
@HermanOlsson
@horte
@idyllen
@ingemarsdotter
@inselhai
@iPillan
@jacksoncage
@jakob
@jnystromdesign
@JoakimGreen
@jocap
@joelfalck
@johlun
@jonasl
@jonkpirateboy
@jooohan
@JosephineLing
@jossibaloo
@kallenilver
@karinadelskold
@karinhoegh
@karinmedk
@kazarnowicz
@kingasanden
@kinnajonsson
@Kixet
@klura
@lenaside
@liffeman
@lillbra
@LindaConstenius
@lokkomotion
@lolitaloco
@Lollalo
@lonroth
@macsolve
@mamilldo
@maria_s
@mariageorgieva
@mariahagglof
@mariasoderberg
@martinkallstrom
@martinsvalin
@mathiasj
@mattiasostmar
@MattiasTyrberg
@michellerea
@MikaelaWaxin
@mikumaria
@miriamolsson
@morpac
@mptre
@msson
@mymlan
@naversten
@ni1s
@Niklas_Jonson
@nofont
@nollpunkt
@Noterar
@notonmyshift
@Okkido
@PaulaMarttila
@pellet
@peppelorum
@perkovich
@pernillan
@persand
@perwinroth
@petergulich
@piratforlaget РYippi! Jag fick tag p̴ biljett! :-)
@pmnordkvist
@popfabriken
@ptz0n
@reginanorrstig
@RonnieRitter
@sahlena
@salmiak
@sandrina
@sarajohannesson
@scarymarys
@scherling
@selanna
@selig
@sofiasunnerlof
@spenatmamman
@stellan
@TBjorkgren
@tdhse
@tesas
@TheJennie
@thomaslindqvist
@tjompa
@tobiassjosten
@tomaswennstrom
@Tyskungen
@ullemon
@vampyrse
@vesa
@videren
@xpatrikh
@zackrisson
@ziggamon

Uppdatering – ännu fler som kommer:

@bakke
@bisonblog
@bjomi
@britstakston
@doktorspinn
@erik_kall
@evakronfalt
@frick
@gabylita
@golrup
@grafstrom
@janneelvelid
@jocke
@jonneyhigh
@journalistlisah
@katarina61
@kesomackan
@markuso
@matdahl
@mickegunnarsson
@nicke
@nygren
@pelles
@peteresse
@rickmacone
@securitydj
@steffaniemuller
@tageogren
@tobiaskarlsson
@windyjonas

(Själv finns jag med pÃ¥ listan som @piratforlaget – följ mig gärna pÃ¥ det kontot och pÃ¥ mitt andra konto @mattiasb)

De som känner mig vet att jag dÃ¥ och dÃ¥ slänger ur mig en ordvits. Inget konstigt med det, det är en del av mitt sätt att konversera. Visserligen försöker jag undvika de allra enklaste ordskämten – lite finess har ingen dött av – och ibland inser till och med jag att jag bör svälja en given vits i vissa sammanhang.

Eyjafjallajökulls utbrott, askmolnet och den inställda flygtrafiken var förstås en föredömlig källa till humor. Jag som är en flitig twittrare såg varje dag mängder av roliga kommentarer som anspelade på den rådande situationen. Det är en perfekt sak att skämta om. Mängder av människor är drabbade, så humorn fungerar som en lättande ventil. Samtidigt är situationen inte så allvarlig att någon tar illa upp om man skämtar om den.

Även vid katastrofer med dödsoffer förekommer förstÃ¥s humor; det verkar vara nÃ¥got ytterst mänskligt att behöva skämta i vÃ¥ra svÃ¥raste stunder. Men det är alltid tusen gÃ¥nger vanskligare att träffa rätt med sÃ¥dan humor. Jag är själv en fegis pÃ¥ den fronten – även om jag har nÃ¥got fyndigt redo sÃ¥ struntar jag i att vidareförmedla det. Det gäller även humor som kan ses som personangrepp, om det sÃ¥ gäller offentliga personer. Ibland kan förstÃ¥s även jag undslippa mig nÃ¥gon sÃ¥dan liten vits, men huvudsakligen är min humor av det snälla slaget.

Min humor formades redan när jag gick i grundskolan. Även om mina skämt är betydligt snitsigare nu, så bygger de på samma grund som då. Mycket är rent ordvrängande, att ge dubbeltydiga ord en oväntad betydelse eller, som i vulkanfallet, att få in aktuella nyckelord i ett annat sammanhang, ibland i lite förvrängd form. Andra skämt bygger på kontraster eller andra oväntade effekter och har egentligen ganska lite med ordvitsande att göra. Längdmässigt handlar det dock oftast om skämt som är max två meningar långa, men i standardfallet bara en enda mening.

På den tiden, då jag gick på mellanstadiet och däromkring, gillade jag sådana nöjesprofiler som Povel Ramel, Casinogänget och Bosse Parnevik. När jag tittar tillbaka i gamla skrivhäften från den skoltiden så finns det många korta humorberättelser i dem. Jag var aldrig någon klassens clown, men jag försökte nog använda humor som ett vapen. Jag var alldeles för duktig i skolan för mitt eget bästa och behövde något för att mildra den bilden av mig själv.

Tyvärr var nog inte vapnet så effektivt. Jag var förmodligen inte så bra på tajming och på tok för mesig och orutinerad för att ta tillräcklig plats. Åtminstone minns jag inte att jag var den som återkommande drog ned några skrattsalvor.

Men jag byggde vidare på min starkaste humorsida, ordvitsen. Jag har funderat på varför jag fastnade så mycket för just den genren. Som barn var jag allmänt fascinerad av ord och språk. Och jag älskade att tillsammans med farmor och farfar lösa Bertil Geijers svåra korsord i Svenska Dagbladet på fredagar och lördagar. Det var ordvrängeri på högsta nivå.

PÃ¥ 80-talet härskade fortfarande samma typ av sketchhumor som hade förekommit inom svensk underhÃ¥llning sedan Emil Norlanders dagar i början av seklet. Men i och med standupen och den ironiska generationen i slutet av 80-talet och början av 90-talet sÃ¥ förändrades humorscenen. Skämten blev mer explicita när det gällde det tabubelagda, det blev humor att utsätta oskyldiga personer för förnedring, populärkulturella referenser blev allt vanligare förekommande och sketchen formen bröts itu. Det var ingen direkt utveckling av den tidigare humorn, snarare en avveckling. Jag gillade vissa delar av det, t ex Nilecity, men hade extremt svÃ¥rt för humor där man gör sig lustig pÃ¥ nÃ¥gon annans bekostnad. Jag hade redan formats att gilla den äldre typen av humor och influerades alltmer av bl a Hasse&Tage och Galenskaparnas tidiga material. Min förkärlek för gÃ¥ngna tiders humor gör ocksÃ¥ att Grönköpings Veckoblad passar mig perfekt – sÃ¥ ni kan ju gissa hur glad jag blev när jag blev skribent för den tidningen för drygt ett Ã¥r sedan.

PÃ¥ 90-talet började jag att skriva studentspex i Lund. Vi var alltid en grupp skribenter som satt tillsammans och skrev. Vi diskuterade ständigt humorteori och hur man bör placera orden i en mening för att fÃ¥ ut största möjliga skratt. Det var enormt roligt och utvecklande att fÃ¥ sätta humorn i centrum, att lÃ¥ta skämten vara det som allt cirklar kring. Samtidigt blev det en kamp mellan manusförfattarna att inför varje ny scen vara den som snabbast kom pÃ¥ nÃ¥got riktigt roligt. För mig tog detta tänkande över även i andra sammanhang – fortfarande snurrar kugghjulen ständigt i min hjärna och bearbetar allt som sägs i min omgivning för att vara redo att leverera ett skämt. Latent humor, att använda när det passar in i situationen.

Vad är dÃ¥ vitsen? Varför ordvitsa och skämta över huvud taget? För egen del tror jag det handlar om ett stort bekräftelsebehov, en önskan om att märkas och bli uppskattad. Jag är förstÃ¥s bra pÃ¥ andra saker och fÃ¥r berömd för dem, men när det gäller humor är det lite speciellt. Kanske för att jag försökte använda den redan som barn, men inte hade sÃ¥ stor framgÃ¥ng. Kanske för att jag under spexÃ¥ren sällan var den kvickaste – konkurrensen var stenhÃ¥rd, det fanns sÃ¥ mÃ¥nga humorduktiga. Kanske för att jag helt enkelt är sÃ¥ road av en viss typ av humor själv och strävar efter att vara lika bra som de riktigt skickliga.

Med Twitter och Facebook har allt förändrats. Ordvitsandet och skämtandet är som gjort för den arenan. SÃ¥ fort jag kläckt nÃ¥got vitsigt kan jag sprida det till en stor grupp människor och fÃ¥ ögonblicklig respons. Jämfört med att förut ha dragit vitsen för nÃ¥gon enstaka person i min närhet, som kanske inte alls var upplagd för skämt just dÃ¥. Dvs om jag över huvud taget kom ihÃ¥g skämtet dÃ¥. Ordvitsar är sÃ¥ flyktiga – det gÃ¥r helt enkelt inte att lägga alla pÃ¥ minnet för framtida bruk. Ordvitsar handlar sÃ¥ väldigt mycket om att ständigt leta efter dubbeltydigheter i sprÃ¥ket och halva poängen är att leverera ordvitsen som ett ögonblickligt svar. Inte konstigt att kvick kan betyda bÃ¥de snabb och rolig.

Genom sociala medier har jag åter fått en arena för mina ordvitsar, på samma sätt som under mina spexskrivarår. Fast nu går det ännu mer att fästa skämten vid aktuella händelser, istället för att skriva mer allmängiltig humor som ska ingå i en föreställning som ska visas flera månader senare.

En twitterbekant skrev häromdagen att jag hade gett ordvitsen ett ansikte. Jag undrade då om det innebar att mitt utseende var ett skämt.

På den nivån är det.

Nyligen blev jag videointervjuad av Tomas Nihlén på sajten AlltOmSocialaMedier.se om Piratförlagets engagemang i sociala medier. Med tanke på att min förra bloggpost handlade mycket om detta så passar det ju utmärkt att Tomas lade upp videon just igår.

Jag har gjort en uträkning för att visa hur mÃ¥nga aktiva svenska twittrare det finns och kommit fram till att antalet är ungefär 20 000 – 25 000. Här berättar jag hur jag gick tillväga.

I januari i år presenterade Carat Insight en undersökning om twitteranvändandet i Sverige. Resultatet visade att 0,4% av Sveriges befolkning använder Twitter dagligen. 1% använder det någon gång i veckan. Dessutom kom de fram till att det är åldersgruppen 15-25 år som är de flitigaste användarna.

Jag vet inte exakt hur undersökningen har utförts, men jag antar att det har skett efter konstens alla regler. Ändå klingar den märklig i mina öron. Att det är den yngsta åldersgruppen som är vanligast på Twitter är inte alls min egen erfarenhet under det dryga år jag själv varit aktiv twittrare (vill du följa mig så finns jag på adressen piratforlaget). Visst finns det många svenska twittrare i den åldersgruppen, men det känns som om det finns minst lika många i åldersgruppen 26-35 år. Men kanske har jag lyckats missa en hel bubbla med unga twittrare.

0,4% av Sveriges befolkning innebär ungefär 37 000 personer. Så många skulle alltså twittra dagligen. Och drygt 90 000 skulle twittra några gånger varje vecka. I mina öron låter detta som ganska höga siffror. Så jag ville testa dem på ett annat sätt.

Min utgÃ¥ngspunkt var att svenska twittrare följer Ã¥tminstone nÃ¥gon av de twittrare i Sverige som har flest followers – det kändes som ett rimligt antagande. Antingen kändistwittrare eller andra twittrare som rönt stor uppmärksamhet och fÃ¥tt mÃ¥nga followers. Kändistwittrarna är ofta sÃ¥dana man börjar följa som helt ny twittrare, medan andra populära twittrare läggs till när man börjar lära känna twittervärlden lite mer.

För att hitta de mest följda svenska twittrarna gick jag igenom de hundra översta namnen pÃ¥ Twitter-index hos SIS-index och plockade ut de som huvudsakligen twittrar pÃ¥ svenska och som därmed har mestadels svenska followers. Detta kompletterade jag sedan med ett antal twittrare – huvudsakligen i kategorin kändistwittrare – frÃ¥n svenska listan pÃ¥ Twopcharts. Det resulterade i en lista med totalt 79 svenska twittrare, alla med stora followerskaror och representerande ett brett urval av olika ämnesbubblor inom twittersfären.

Jag behövde sedan få ut excellistor med uppgifter om dessa twittrares followers. Eftersom jag själv inte har några tekniska kunskaper om hur man gör det på API-vägen så fick jag gå mer handgripligt tillväga. Jag fick tips från twittrarna Receptomaten och johlun om sajten FriendOrFollow.com. Där laddade jag i måndags, den 12 april, ned followerlistorna jag behövde. Listorna var då sorterade i datumordning efter varje followers senaste tweet.

Vad är en aktiv twittrare? Jag bestämde mig för att ha en väldigt vid definition: man ska ha skrivit minst en tweet sedan 1 mars. Alltså gick jag in i respektive excellista och kopierade alla followers som senast twittrat från 1 mars och framåt. Listorna klistrade jag sedan in i ett gemensamt excelark (egentligen två ark, eftersom det verkade finnas en gräns för hur många rader man kunde infoga i ett enskilt ark). Sammanlagt kom jag upp i drygt 110 000 followers för dessa 79 svenska twittrare. Men listan innehöll förstås mängder med överlappningar, så jag lät Excel ta bort alla dubbletter. Då återstod drygt 27 000 namn.

Jag gick sedan igenom hela denna lista manuellt och sorterade bort alla twittrare bosatta utanför Sverige. En del utlandssvenskar lät jag dock vara kvar på listan. Totalt tog jag bort över 8 000 utländska followers (inklusive en hel del followers från Norge, Danmark och Finland). Det är intressant att det är så många icke svensktalande som följer dessa twittrare som huvudsakligen twittrar på svenska. Men alla som twittrar vet att det inte är helt ovanligt att utländska twittrare börjar följa en, troligen mest för att de vill att man ska följa dem tillbaka. Det är också vanligt att en utländsk twittrare börjar följa mig tillbaka om jag först börjar följa honom eller henne.

Till slut återstod 18 536 twittrare. Jag vet dock att det finns några felkällor:
1) På listan finns det fortfarande en del utländska twittrare, speciellt sådana som inte angett geografisk hemvist. Så det totala antalet twittrare blir lite för högt. Å andra sidan vet jag att jag har tagit bort en del utlandssvenskar när jag har sorterat bort utländska twitterkonton. Jag bedömer att dessa två saker tar ut varandra.
2) När jag har gjort stickprov på FriendOrFollow.com har jag sett att vissa uppgifter inte är helt uppdaterade. T ex har jag hittat twittrare som bevisligen har twittrat nyligen, men som hos FriendOrFollow.com står listade med senaste tweets i februari. Jag bedömer felkällan vara max ca 10%, vilket ger den nya totalsiffran 20 389 twittrare.
3) Och slutligen finns det förstås svenska twittrare som inte följer någon av de 79 twittrarna i undersökningen, men av de stickprov jag gjort tillhör det inte vanligheterna. Även här bedömer jag felkällan vara max ca 10%, vilket höjer totalsiffran till 22 428.

Detta skulle alltså innebära att det finns någonstans mellan 20 000 och 25 000 svenska twittrare som skrivit minst en tweet sedan 1 mars. Det verkar fullt rimligt. Och även om felkällorna skulle vara långt mycket större än vad jag bedömt dem vara, så visar det i alla fall ungefär hur stort det aktiva twitteranvändandet är i Sverige just nu.

Carat Insights undersökning visar på lÃ¥ngt högre siffror, ca 90 000 personer som twittrar nÃ¥gra gÃ¥nger i veckan, trots att det är en mycket snävare definition än jag har valt. Om jag hade begränsat mig till de som skrev en tweet just under veckan före den 12 april sÃ¥ hade totalsiffran snarare stannat pÃ¥ max 10 000 – 15 000. Om jag Ã¥ andra sidan hade räknat in alla svenskar som nÃ¥gonsin registrerat sig pÃ¥ Twitter sÃ¥ hade totalsiffran förstÃ¥s skjutit i höjden.

Vad innebär dÃ¥ dessa siffror? Framför allt kan vi konstatera att Twitter inte är en särskilt vanlig kommunikationsform i Sverige, Ã¥tminstone inte om man jämför med Facebook. Tröskeln är ganska hög för att man ska uppskatta Twitter, det tar ofta nÃ¥gra mÃ¥nader innan man ser den riktiga nyttan – men då framstÃ¥r den Ã¥ andra sidan ofta som rejäl. 

Inom vissa yrkesgrupper är Twitter mycket vanligt. Och om man ser till nätets stora opinionsbildare – t ex bloggare med mÃ¥nga läsare – sÃ¥ är väldigt mÃ¥nga av dem även aktiva pÃ¥ Twitter. För mÃ¥nga av dessa personer utgör Twitter ryggraden i kommunikationen dem emellan. Twitter är det som knyter ihop dem, trots att deras intressen mÃ¥ vara olika, men deras minsta gemensamma nämnare är att de ser stora möjligheter i nätanvändande.

För egen del är Twitter min huvudsakliga kunskapskälla, det är där jag utvecklas och ställs inför oväntade och inspirerande möten. Och för Piratförlagets del är det en plats där vi kan ha ett samtal om bÃ¥de vÃ¥r utgivning och bokbranschens utveckling i stort. Ifall vi kommunicerar pÃ¥ ett bra och personligt sätt (det sistnämnda är mycket viktigt!) – att vi helt enkelt bygger mänskliga relationer – sÃ¥ kan vi i slutändan skapa en mängd goda ambassadörer för vÃ¥rt företag. Och det sker mitt bland nätets mÃ¥nga opinionsbildare. Därför är Twitter en sÃ¥ oerhört viktigt kommunikationsform för oss som företag, även om det totala antalet twittrare är lÃ¥gt.

Kommentera gärna – jag är speciellt nyfiken pÃ¥ att höra om jag har gjort nÃ¥gra felaktiga antaganden. Och diskutera gärna saken med mig pÃ¥ Twitter, där jag nÃ¥s pÃ¥ adressen piratforlaget.

Jag är en ganska splittrad person. Splittrad på så sätt att jag håller på med en mängd projekt av ganska skiftande karaktär. För att skapa lite överblick tänkte jag därför bara i korthet berätta vad jag sysselsatt mig med sedan årsskiftet och vad som närmast är på gång.

Ã…ret började starkt med Sherlock Holmes. Premiären pÃ¥ filmen ”Sherlock Holmes” gjorde att aktiviteten pÃ¥ min sajt SherlockHolmes.se blev extra hög. Symptomatiskt nog tog det lite grand musten ur mig pÃ¥ den fronten och där har jag nu inte uppdaterat pÃ¥ över en mÃ¥nad.

Jag samarbetade även lite med Agent X9 i samband med att de publicerade en Sherlock Holmes-serie i fem avsnitt. Jag skrev en allmän Holmes-artikel till dem och i ett kommande nummer publicerar de en förkortad version av min bloggpost om Holmes-filmen.

Och när ändå Holmes var så pass i ropet så intervjuade Anna Sahlén på Umeåregionens bibliotek mig om mitt intresse för detektiven.

Mycket mer än så har jag inte hunnit med på Sherlock Holmes-fronten. Jag håller på med två längre artiklar till amerikanska tidskriften The Baker Street Journal, men båda kräver mycket research och ingen av dem lär bli klar före sommaren.

Samma dag som Melodifestivalen drog igång sin första deltävling så hade jag lite twitterkontakt med twittraren @7direkt och vi kom överens om att på Twitter slå ett slag för gamla svenska, stofila schlagers istället. Han föreslog att vi skulle göra det under parollen The Real Melodifestival. Det fick mig att tänka ett steg längre. Sagt och gjort, under lördagseftermiddagen letade jag upp åtta gamla klatschiga svenska låtar på YouTube, registrerade Wordpress-bloggen The Real Melodifestival och körde igång en omröstning som varade fram till kl 21.30 samma kväll. De två bäst placerade bidragen gick direkt till final och ytterligare två till Andra Chansen. Ja, ni känner nog igen konceptet.

För att sprida budskapet om tävlingen så twittrade och facebookade jag flitigt om den under kvällen. Dagen därpå skapade jag en fansida för tävlingen på Facebook. Det blev en synnerligen livaktig fansida, med mängder av synpunkter på urvalet av låtar och uppmuntrande hejarop på artister som Ulla Billquist, Carli Tornehave och Sigge Fürst. I dagsläget har fansidan för The Real Melodifestival drygt 400 fans och det har varit jättekul att se detta oväntade intresse för den stofila svenska sångskatten. Och samtidigt blev det intressant att se hur man kunde få så snabb spridning på något delvis ganska smalt genom att koppla ihop Twitter (meddelanden märkta med hashtag #therealmel2010), Facebook och en blogg och hela tiden länka fram och tillbaka och därigenom generera trafik till de olika delarna. 

Efter fyra deltävlingar, en hel vecka med Andra Chansen och en stenhÃ¥rd final sÃ¥ stod Povel Ramel & co som vinnare med ”Var är tvÃ¥len?”. Just nu har jag inga planer för vad som ska hända med The Real Melodifestival i framtiden.

Lärdomarna från Facebooksidan för The Real Melodifestival gjorde att jag drog igång även Piratförlagets fansida på Facebook. Det blev en mycket positiv erfarenhet. Jag har länge varit skeptisk till hur ett företag kan agera på Facebook utan att det känns alltför påträngande för privatpersoner. Men det visade sig att det faktiskt går att ha en riktigt bra dialog om både våra böcker och författare via sidan. Än så länge är den ännu bara i sin linda, så det ska bli spännande att se hur vi kan hitta vägar att utveckla den. Fast jag tror benhårt på att det viktigaste är att kommunicera, inte att göra den till någon ren reklam- eller informationsplats. Facebooksidan har i dagsläget ca 300 fans. Jag har ännu inte velat köra några större kampanjer för att locka in folk att bli fans, utan ser hellre att det växer organiskt. Men kanske kan vi hitta sätt att få den att växa utan att det känns för reklamigt eller integritetsstörande.

Mitt twittrande för Piratförlaget fyllde den 5 mars ett år. Under dessa tolv månader har jag skrivit ca 9 000 tweets. Jag passerade häromdagen 1 500 followers. Det är spännande att twittra för ett företag (se min tidigare bloggpost i ämnet) och att ha kommunikation med så många. Samtidigt innebär det ökade antalet followers ett allt större ansvar. Fast jag försöker hela tiden tänka att det ska vara personligt utformat och innehålla en lagom blandning av förlagsrelaterat, bokbranschrelaterat och inte minst en massa babbel. Jag kan konstatera att Twitter har blivit ryggraden i min kommunikation och personliga utveckling, samtidigt som det har ökat Piratförlagets nätnärvaro.

PÃ¥ Piratförlaget jobbar jag numera ganska mycket med eboksfrÃ¥gor. Jag fantiserade lite om utvecklingen pÃ¥ det omrÃ¥det när jag gjorde gästbloggarpremiär pÃ¥ Same Same But Different med bloggposten Eböcker – en evig följetong. Det ledde till en mängd intressanta kommentarer och flera bra inlägg av andra bloggare. Det är kul att fÃ¥ sätta igÃ¥ng fantasin hos andra.

Följetongstexten ledde till att Ny Teknik gjorde en intervju med mig. Dessutom omnämndes jag i en artikel i Veckans Affärer om sociala medier som karriärverktyg. Även Postens småföretagartidning Du & Co har gjort en intervju med mig, men den är ännu inte publicerad. Paul Ronge har intervjuat mig inför en kommande bok - ser fram emot att läsa boken i sin helhet. Jag har blivit intervjuad för ytterligare en bok inom sociala medier, men jag är osäker på om den är officiell ännu, så det får jag återkomma till. Och så var jag en av de intervjuade i Svensk Bokhandel för ett tag sedan när det handlade om bokförlagens närvaro på nätet. När Apple släppte nyheten om iPad uttalade jag mig i några tidningar och deltog även i Sweet Sunday Web Crunch.

På tal om sociala medier så är just det ämnet för en kort guidebok som förläggaren Kristoffer Lind på bokförlaget Lind & Co bett mig skriva. Jag sätter igång med det nu och den kommer ut inom ett halvår. Mycket av materialet har jag redan skrivit i andra sammanhang, men det ska förstås fixas till för att passa sammanhanget. Tanken är att boken ska funka som inspiration för exempelvis småföretagare som undrar hur de ska förhålla sig till sociala medier och vilken nytta det kan utgöra i verksamheten. Självklart blir mycket baserat på egna erfarenheter från Piratförlaget.

Innan den boken hinner komma ut så utger Kristoffer ytterligare två böcker av mig, men då på sitt förlag Känguru. Den ena är en sudokubok - min första nya sudokubok sedan jag gjorde tio stycken i rask takt under hösten 2005 och våren 2006.

PÃ¥ Känguru kommer ocksÃ¥ den nya boken av Martin Kristenson, Fredrik af Trampe och mig. För tre Ã¥r sedan utkom vi med ”Sveriges sämsta skivomslag”. Även om den blev en framgÃ¥ng, speciellt PR-mässigt, sÃ¥ har vi inte varit särskilt intresserade att skriva en uppföljare inom samma ämne. Men för ett Ã¥r sedan kom Martin med idén att vi skulle titta närmare pÃ¥ radionämndens anmälningar genom Ã¥ren – han och Trampe hade insett hur mÃ¥nga godbitar där fanns. SÃ¥ den 6 maj utkommer vÃ¥r bok ”Nu har det banne mig gÃ¥tt för lÃ¥ngt! Arga brev till radionämnden”, med illustrationer av Johan Wanloo. Förmodligen en smalare bok än skivomslagsboken – dock inte till tjockleken (ca 230 sidor). I samband med detta har vi skapat en fansida pÃ¥ Facebook och en blogg med extramaterial som inte fick plats i boken.

Att jag inte kommer ut med böckerna pÃ¥ Piratförlaget beror delvis pÃ¥ att vi inte har den typen av utgivning, men främst pÃ¥ att det inte hade känts bra att jobba med egna böcker pÃ¥ förlaget – det är alltid svÃ¥rt att sitta pÃ¥ tvÃ¥ stolar. Dessutom samarbetar jag gärna med Piratförlagets förlagsvänner. Jag har till exempel skrivit en gästkrönika till Langenskiölds nya katalog och skriver just nu pÃ¥ ett efterord till en bok pÃ¥ ett annat förlag.

Och så har jag fått ett nytt pressfoto på Piratförlaget. Urnöjd! Fotografen Peter Knutson är verkligen duktig.

Jag hoppas att jag inte har missat nÃ¥got i denna sammanfattning av Ã¥rets första kvartal. Självklart bestÃ¥r mitt liv av mer än projekt – men det sparar vi till ett annat tillfälle.

Den 5 mars 2009 började jag twittra för Piratförlaget via twitterkontot @piratforlaget.

Vi ville hitta ett sätt att kommunicera med läsare och andra pÃ¥ ett öppet och direkt sätt. Jag hade själv haft mycket forumkontakt med användarna pÃ¥ skrivarsajten Kapitel 1 (som Piratförlaget deläger) och märkte att det fanns en stor nyfikenhet för vad som händer inom förlagets väggar. Kunskap som lätt kunde förmedlas – och som samtidigt stärkte kännedomen om förlaget.

Den kommunikation vi tänkte oss skulle innebära både en enklare typ av frågelåda/kundtjänst och ett sätt för oss att skapa PR kring de böcker vi ger ut. Vi hade funderat en del på att skapa en Facebook-sida, men kände just då att det blev ett lite för stumt kommunikationssätt.

Efter att Svensk Bokhandels chefredaktör Lasse Winkler hade skrivit en reserapport från en konferens i New York, där han berättade om hur den amerikanska förlagsbranschen började få stor nytta av Twitter, så tittade jag närmare på denna kommunikationsform.

Jag ska vara ärlig och säga att jag hade väldigt lite koll på Twitter för ett år sedan. Jag hade läst om mikrobloggar och förstått att det man skrev i sina meddelanden skulle sägas på max 140 tecken. Men att man kunde få särskilt mycket vettigt sagt var jag inte helt övertygad om.

Och lika ärligt ska jag säga att strategin kring vårt twittrande inte var jättetydlig till en början, utan snarare byggde på att testa och se vart det ledde.

Vi bestämde oss i alla fall för att prova på Twitter. Det fanns ursprungligen en tanke om att flera på förlaget skulle kunna twittra genom piratforlaget-kontot, men så blev det aldrig. För säkerhets skull registrerade jag dock även ett mer personligt konto, @mattiasb.

Det första twittrandet

Min första mÃ¥nads meddelanden (tweets) handlade mest om envägskommunikation. Det var PR-skapande info och länkar och inte sÃ¥ mycket annat. En del kortare konversationer, mestadels i samband med att jag hittade pÃ¥ smÃ¥ tävlingar och lottade ut böcker. En del av PR-tweetsen skickades vidare (det som kallas retweet – eller RT som det förkortas) av twittrare som följde piratforlaget-kontot. Men det var fortfarande ett ganska begränsat antal som utgjorde followerskaran, runt hundra personer efter en mÃ¥nad. I början av juni hade det vuxit till 300. Det magiska tusenstrecket passerades strax före julen 2009. I dagsläget har jag ca 1 200 followers, vilket jag är vansinnigt nöjd med och pÃ¥ nÃ¥got sätt bevisar det förhoppningsvis att jag inte är helt fel ute med mitt twittrande.

Followersiffror ska man dock ta med en nypa salt. En del av de som börjat följa piratforlaget-kontot kanske inte själva är aktiva pÃ¥ Twitter längre. Och mÃ¥nga andra missar förstÃ¥s mina tweets i flödet av meddelanden frÃ¥n hundratals andra twittrare som de följer. Samtidigt är det självklart bra med mÃ¥nga followers – alltid är det nÃ¥gon som ser det jag skriver.

Lite personligare

Under sommaren 2009 började jag lära mig mer och mer hur man ska twittra för att få större genomslag. Att bara skicka ut PR-skapande tweets och länkar till recensioner etc gav twittrandet en väldigt corporate känsla. Visserligen blev jag mer personlig i de fall när det övergick till konversationer mellan mig och specifika twittrare, men jag höll mig mestadels till ämnen som kunde kopplas till Piratförlaget eller bokmarknaden i allmänhet.

Sakta men säkert provade jag att skriva lite fler personliga tweets. Ingenting som egentligen hade med mitt privatliv att göra, men mina tweets började mer och mer präglas av mina intressen, min smak och inte minst min humor. Hela tiden på en nivå där den angivna avsändaren (Piratförlaget) skulle kunna stå för meddelandet om det skulle lösryckas ur sitt sammanhang. Än så länge tror jag att min enda tweet som har lösryckts och publicerats på annat håll är en liten humoristisk kommentar till Språktidningens twitterkonto som de sedan tryckte i numret därefter.

För den som är ny follower till mig kan det kanske verka förvirrande att ett företag sänder ut personliga tweets, men den som följt mig ett tag kan förmodligen lätt skilja på när jag skriver företagsmässiga saker och när jag twittrar mer personligt. För att ytterligare markera att det är en blandning av företag och person bytte jag under sommaren namnet på kontot från Piratförlaget till PiratförlagetMattias. Adressen @piratforlaget lät jag dock vara oförändrad.

En oväntad upptäckt

Att mina tweets blev personligare berodde till stor del på att jag på olika sätt började lära känna många av dem som följde mig och som jag själv följde.

Jag följer ungefär hälften av dem som följer mig. Att jag inte följer alla beror rent praktiskt pÃ¥ att jag dÃ¥ inte skulle ha en chans att hinna med att se nÃ¥gra enskilda meddelanden i ett ständigt uppdaterande flöde av andras tweets. Och jag är verkligen intresserad av vad andra skriver. Ofta ger det mig uppslag till egna tweets – för att inte tala om hur det ger mig kunskap och utvecklar mig som person.

När jag nu blandade in alltmer humor och icke-förlags-relaterade ämnen i mitt twittrande märkte jag plötsligt att jag blev mycket mer retweetad. Dels av de som blivit lite närmare twittervänner, dels av andra som jag inte hade haft någon twitterkontakt med. När jag gick från att vara företag till att vara en person så blev jag sedd som en mer seriös twittrare. Mitt babblande om ovidkommande saker fick mig att framstå som någon man kunde vara kompis med, ha lite twitterskoj med. Samtidigt försökte jag göra mina PR-skapande tweets lite mer personliga så att de snarare kunde ses som tips än ren PR.

Jag försöker förstås aldrig lura någon. Självklart vill jag fortfarande att twittrandet ska skapa goodwill för förlaget, att mina followers ska uppmärksamma de böcker och författare jag twittrar om och att mina followers i sin tur ska sprida budskapet om dessa böcker och författare vidare. Men i och med att jag blandar in så mycket av mig själv i twittrandet så blir det ändå inte den där corporate-känslan på helheten. 

Ett stort experiment

Mitt sätt att företagstwittra passar definitivt inte alla företag. Jag har jobbat för Piratförlaget under ganska lång tid (nio år) och vet precis var gränserna går. Jag har en chef som gärna låter mig vara Piratförlagets röst på Twitter. Och just detta kan vara en stor övergång för många företag, att det inte alltid är ledningen eller t ex informationsavdelningen som är den som ska vara företagets röst på Twitter eller i andra sociala medier. Men det kräver förstås att personen har en fingertoppskänsla för vad som kan sägas i företagets namn. Att t ex blanda in humor är ett effektivt medel i sociala medier, men humorn måste vara den rätta om man är företagstwittrare. Aldrig personpåhopp. Aldrig något grovt. Istället ganska oskyldig humor. I mitt fall en del ordvitsande. Sedan kan det förstås hända att jag småretar eller busar lite med twitterbekanta som jag känner väl, på en nivå som ändå är okej på Twitter och som närmast liknar ett kamratligt umgänge.

På så sätt är mitt twittrande ett stort experiment för att se hur långt man kan gå i att blanda ihop företag och person. Eftersom Twitter i grund och botten handlar om att föra dialog med andra, så är det ingen idé att använda det som megafon utan mycket viktigare att vara personlig och inte minst mänsklig. Jag vill visa att Piratförlaget inte bara är ett företag, utan faktiskt består av människor - och att det är människor som inte har något emot att föra en dialog med läsarna. För utan läsarna är vi förstås ingenting.

Jag twittrar pÃ¥ alla möjliga av dygnets tider, jag skriver lika mycket om tv-program och Sherlock Holmes som jag skriver om bokmarknad, eböcker eller Piratförlaget utgivning. Jag rekommenderar inte alla andra företag att rakt av twittra pÃ¥ det här sättet – istället ska man utforma sitt twittrande pÃ¥ ett sätt som passar just ens eget företag.

Olika sätt att nå ut till många

Jag nämnde tidigare att man inte ska stirra sig blind på antalet followers man har. Mycket viktigare är att väga in hur mycket tvåvägskommunikation twittrandet leder till, hur många tweets som blir retweetade och vad man helt enkelt får för rykte på Twitter och därmed även på nätet i övrigt. Hanterar man dessa saker rätt kommer antalet followers att öka på ett naturligt sätt.

Något man ska låta bli helt och hållet är att börja följa andra om ens enda syfte är att få dem att följa en tillbaka. Det finns en del spammande utländska företag som håller på med sådant och det betraktas som ytterst oseriöst. Om man som företag börjar följa någon så gör man det antingen för att man är intresserad av vad de skriver eller för att man har som policy att följa tillbaka alla sina followers.

Här nedan är några av mina sätt att nå ut till många på bästa tänkbara vis: 

• Försöka ha en så personlig ton som möjligt pÃ¥ de 140 tecknen (dock utan att blanda in mitt privatliv och aldrig lämna ut nÃ¥gon annan privatperson)
• SÃ¥ gott som alltid svara pÃ¥ de meddelanden som skickas till mig
• Retweeta bra och kul information frÃ¥n andra twittrare – väldigt mycket av Twitter handlar om att sprida info vidare – och det uppskattas bÃ¥de av dem som blir retweetade och förhoppningsvis även av mina followers
• Att när jag skriver originaltweets (dvs de tweets som gÃ¥r ut till alla mina followers) alltid försöka göra dem sÃ¥ pass intressanta eller kul att de är värda att retweeta. Av den anledningen skriver jag nästan aldrig originaltweets som är längre än 120 tecken – exakt uträknat sÃ¥ att andra ska kunna retweeta min tweet utan att behöva redigera den.
• Att twittra dÃ¥ och dÃ¥ även utanför kontorstid – speciellt om det gäller att svara pÃ¥ enkla frÃ¥gor eller kommentera nÃ¥got dagsaktuellt som gäller ens bransch eller företag. Själv twittrar jag väldigt mycket utanför kontorstid – och framÃ¥t kvällarna brukar jag inte vara sÃ¥ strikt företagsrelaterad i det jag skriver om.
• Att inte bara ha koll pÃ¥ tweets direkt riktade till ens twitteradress utan även ha omvärldsbevakning pÃ¥ Twitter. Detta görs enkelt via t ex sökning pÃ¥ företagsnamnet pÃ¥ search.twitter.com (se till sÃ¥ att sprÃ¥kbegränsningen är inställd pÃ¥ Any Language eller Swedish) eller ännu hellre via en sökning i nÃ¥gon av twitterapplikationerna, t ex Tweetdeck. Härigenom ser man vad som skrivs om ens företag och har möjlighet att, alltid mycket vänligt, kommentera eller svara pÃ¥ frÃ¥gor. Men man ska göra det med mÃ¥tta, folk ska aldrig känna sig övervakade, utan det ska ske vid väl valda tillfällen och ur rent serviceperspektiv.
• NÃ¥got som är uppskattat och inte alltför knepigt att genomföra är att anordna smÃ¥ tävlingar eller utlottningar av (helst) företagskopplade priser. En del företag kräver att de tävlande ska retweeta tävlingstweeten för att fÃ¥ vara med och tävla – och därigenom sprida företagets twitteradress och eventuell länk till företagssajt. Jag har själv ännu inte gjort pÃ¥ det sättet, jag har tyckt att det känts som precis över min personliga spamgräns. Jag tycker inte att retweets ska användas pÃ¥ det sättet och dessutom vill jag inte ha ett Twitter som spammas sönder av företagstvingade tweets.
• Ett mer diffust sätt är att delta i olika twittersamarbeten och gärna vara initiativtagare till dem. I mitt fall var jag med och lade grunden till hashtaggarna #bocker och #bokmassan (dvs Bokmässan) – inga märkligheter förstÃ¥s, men det visar att Piratförlaget vill vara en twitterfaktor att räkna med när det gäller bokbranschen, samtidigt som det har gett mig en hel del bra kontakter. Jag var vidare en av arrangörerna av en s k tweetup (twittrarträff) i Stockholm i höstas. Och jag var med och skapade Twitters #rimstuga inför julen 2009 och uppetwittrarkvällen #uppetwit den 23 dec 2009. Företeelser som spred sig pÃ¥ svenska Twitter och där jag genom personlig aktivitet fick nya twitterkontakter.

Det bästa med Twitter

Företagstwittrande kan ske på en mängd olika sätt och fördelarna blir därefter. Man kan använda Twitter som en ren kundtjänst eller man kan göra det mer eller mindre personligt. Man kan dela upp twittrandet mellan ett antal konton för olika avdelningar inom företaget eller begränsa sig till ett enda som får representera hela företaget. Och man kan vara en ensam twittrare för företaget eller vara flera som delar på ett och samma Twitterkonto. Gör man det sistnämnda är det ofta (om man inte har kontot bara som kundtjänst) bra att avsluta tweeten med sina initialer eller liknande, så att ens followers kan skilja på dem som talar i andra änden.

När man företagstwittrar på det sätt jag gör kan man dela in fördelarna med Twitter i två kategorier: det som är bra för mig personligen och det som är bra för företaget. Dessa kategorier går förstås ofta in i varandra, men här är några exempel. Först det som berör mig personligen:

• Genom att följa drygt 500 andra twittrare och ha en flitig kommunikation med mÃ¥nga av dem har jag under det senaste halvÃ¥ret snabbt kunnat bygga upp ett riktigt bra kontaktnät, främst i sociala medier-världen, eftersom de flesta jag valt att följa befinner sig där.
• Twitter har blivit min ryggrad i sociala medier, där jag hela tiden kopplar ihop det med min aktivitet i bloggar och andra nätsammanhang och där jag efterhand knyter kontakt med mÃ¥nga av mina twittervänner även pÃ¥ Facebook.
• Genom mitt twittrande har jag fÃ¥tt ett helt gäng nya vänner, som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat annars. Ofta är det dessutom helt oväntade möten, där vi har vitt skilda värderingar i olika frÃ¥gor, men där Twitter förenar oss i tanken att samtalet rörande dessa frÃ¥gor är det som kommer utveckla oss.
• Jag är ständigt uppdaterad med kunskap jag behöver i mitt nätstrategiska arbete och det jag inte vet fÃ¥r jag snabbt svar pÃ¥ när jag frÃ¥gar mina followers.

För Piratförlagets del är förstås goodwill och PR för enskilda böcker och författare en oerhörd fördel med Twitter. Men det finns även andra goda skäl att företagstwittra:

• I de fall jag i en tweet länkar till exempelvis en nyhetsartikel pÃ¥ vÃ¥r sajt eller till nÃ¥gon av författares bloggar sÃ¥ fÃ¥r det ögonblickligen en trafikgenererande effekt. Och är det en spännande nyhet sÃ¥ kommer den förmodligen att retweetas vidare.
• Även om jag inte nÃ¥r sÃ¥ stor del av Sveriges befolkning via mitt twittrande sÃ¥ är det en väldigt intressant del av befolkningen. MÃ¥nga av nätets främsta opinionsbildare (mÃ¥nga journalister och välbesökta bloggare) finns pÃ¥ Twitter och om de börjar följa mig eller pÃ¥ annat sätt tar del av vad jag twittrar om sÃ¥ kan jag nÃ¥ ut med mitt budskap till lÃ¥ngt mÃ¥nga fler ifall dessa opinionsbildare väljer att ta upp frÃ¥gor som rör just mitt företag. Dessutom vet de om att jag bara finns en tweet bort ifall de behöver veta nÃ¥got rörande Piratförlaget eller annat bokbranschrelaterat. Och jag har ju vant dem med att jag är snabb pÃ¥ att svara.

Framtiden

Twittrandet tar en hel del tid för mig, ibland uppÃ¥t tvÃ¥ timmar om dagen effektiv tid (utspritt under bÃ¥de arbetstid och fritid). Det är inte säkert att jag i all framtid har möjlighet att lägga sÃ¥ mycket tid pÃ¥ twittrandet. Och i dagsläget är Piratförlagets twittrande helt och hÃ¥llet kopplat till mig. SÃ¥ att företagstwittra pÃ¥ det sätt jag gör är kanske ett risktagande om man ser till kontinuiteten. Det är ju jag personligen som driver det här experimentet att göra företagstwittrandet sÃ¥ oerhört personligt. Ã… andra sidan är det kanske sÃ¥ som företag fÃ¥r betrakta sitt arbete med sociala medier och i synnerhet Twitter – det krävs nÃ¥gon som är väldigt engagerad i sitt twittrande.

Samtidigt kan jag inte se en framtid utan Twitter för min del. Det är, som jag nämnde tidigare, en ryggrad i min nätaktivitet och en ständig källa till vidareutveckling.

Twitter kommer aldrig bli folkligt pÃ¥ samma sätt som Facebook har blivit. Tröskeln är för hög och det tar jämfört med Facebook lite längre tid att hitta nyttan och glädjen i det. Men de som väl ger sig in i twittrandet pÃ¥ allvar blir ofta väldigt engagerade i det och kan inte vara utan det. Speciellt eftersom nyttan och glädjen för dessa personer vida överstiger vad de kan fÃ¥ ut av Facebook eller via andra nätvägar. PÃ¥ det sättet blir Twitter som en länkande faktor mellan människor, företag och organisationer – vi vet att vi genom vÃ¥rt twittrande delar en sorts grundläggande syn pÃ¥ sociala medier och av den enkla anledningen gillar vi varandra lite extra mycket, oavsett om vi egentligen har med varandra att göra. Klimatet pÃ¥ Twitter liknar fÃ¥ andra platser pÃ¥ nätet – vänskapligare kommunikation fÃ¥r man leta efter. Allt detta sammantaget gör att jag själv vill finnas i den svenska Twittervärlden och det är ocksÃ¥ skälet till att jag tänker fortsätta se till att Piratförlaget är en naturlig del av densamma och därtill ett omtyckt företag inom sociala medier.

Titta även på det avsnitt av JMW Talkshow där jag pratar om mitt företagstwittrande.