Idag publiceras mitt inlägg i artikelserien Mediesommar hos Second Opinion. Eftersom jag inte är så hemma på det mediekritiska planet skriver jag istället om mitt förhållande till tidningar av äldre datum.

Krönikan heter Tid(ning)sresenären och handlar om hur jag helst förflyttar mig i tiden. I det här fallet exakt 100 år tillbaka i tiden, till Kalmar i början av juli 1910.

Och jag är förstås Kungliga Biblioteket evigt tacksam för deras påbörjade projekt med att digitalisera svenska dagstidningar. Tack vare dem blev det så oerhört mycket enklare att skriva den här artikeln.

Jag är en ganska splittrad person. Splittrad på så sätt att jag håller på med en mängd projekt av ganska skiftande karaktär. För att skapa lite överblick tänkte jag därför bara i korthet berätta vad jag sysselsatt mig med sedan årsskiftet och vad som närmast är på gång.

Året började starkt med Sherlock Holmes. Premiären på filmen ”Sherlock Holmes” gjorde att aktiviteten på min sajt SherlockHolmes.se blev extra hög. Symptomatiskt nog tog det lite grand musten ur mig på den fronten och där har jag nu inte uppdaterat på över en månad.

Jag samarbetade även lite med Agent X9 i samband med att de publicerade en Sherlock Holmes-serie i fem avsnitt. Jag skrev en allmän Holmes-artikel till dem och i ett kommande nummer publicerar de en förkortad version av min bloggpost om Holmes-filmen.

Och när ändå Holmes var så pass i ropet så intervjuade Anna Sahlén på Umeåregionens bibliotek mig om mitt intresse för detektiven.

Mycket mer än så har jag inte hunnit med på Sherlock Holmes-fronten. Jag håller på med två längre artiklar till amerikanska tidskriften The Baker Street Journal, men båda kräver mycket research och ingen av dem lär bli klar före sommaren.

Samma dag som Melodifestivalen drog igång sin första deltävling så hade jag lite twitterkontakt med twittraren @7direkt och vi kom överens om att på Twitter slå ett slag för gamla svenska, stofila schlagers istället. Han föreslog att vi skulle göra det under parollen The Real Melodifestival. Det fick mig att tänka ett steg längre. Sagt och gjort, under lördagseftermiddagen letade jag upp åtta gamla klatschiga svenska låtar på YouTube, registrerade Wordpress-bloggen The Real Melodifestival och körde igång en omröstning som varade fram till kl 21.30 samma kväll. De två bäst placerade bidragen gick direkt till final och ytterligare två till Andra Chansen. Ja, ni känner nog igen konceptet.

För att sprida budskapet om tävlingen så twittrade och facebookade jag flitigt om den under kvällen. Dagen därpå skapade jag en fansida för tävlingen på Facebook. Det blev en synnerligen livaktig fansida, med mängder av synpunkter på urvalet av låtar och uppmuntrande hejarop på artister som Ulla Billquist, Carli Tornehave och Sigge Fürst. I dagsläget har fansidan för The Real Melodifestival drygt 400 fans och det har varit jättekul att se detta oväntade intresse för den stofila svenska sångskatten. Och samtidigt blev det intressant att se hur man kunde få så snabb spridning på något delvis ganska smalt genom att koppla ihop Twitter (meddelanden märkta med hashtag #therealmel2010), Facebook och en blogg och hela tiden länka fram och tillbaka och därigenom generera trafik till de olika delarna. 

Efter fyra deltävlingar, en hel vecka med Andra Chansen och en stenhård final så stod Povel Ramel & co som vinnare med ”Var är tvålen?”. Just nu har jag inga planer för vad som ska hända med The Real Melodifestival i framtiden.

Lärdomarna från Facebooksidan för The Real Melodifestival gjorde att jag drog igång även Piratförlagets fansida på Facebook. Det blev en mycket positiv erfarenhet. Jag har länge varit skeptisk till hur ett företag kan agera på Facebook utan att det känns alltför påträngande för privatpersoner. Men det visade sig att det faktiskt går att ha en riktigt bra dialog om både våra böcker och författare via sidan. Än så länge är den ännu bara i sin linda, så det ska bli spännande att se hur vi kan hitta vägar att utveckla den. Fast jag tror benhårt på att det viktigaste är att kommunicera, inte att göra den till någon ren reklam- eller informationsplats. Facebooksidan har i dagsläget ca 300 fans. Jag har ännu inte velat köra några större kampanjer för att locka in folk att bli fans, utan ser hellre att det växer organiskt. Men kanske kan vi hitta sätt att få den att växa utan att det känns för reklamigt eller integritetsstörande.

Mitt twittrande för Piratförlaget fyllde den 5 mars ett år. Under dessa tolv månader har jag skrivit ca 9 000 tweets. Jag passerade häromdagen 1 500 followers. Det är spännande att twittra för ett företag (se min tidigare bloggpost i ämnet) och att ha kommunikation med så många. Samtidigt innebär det ökade antalet followers ett allt större ansvar. Fast jag försöker hela tiden tänka att det ska vara personligt utformat och innehålla en lagom blandning av förlagsrelaterat, bokbranschrelaterat och inte minst en massa babbel. Jag kan konstatera att Twitter har blivit ryggraden i min kommunikation och personliga utveckling, samtidigt som det har ökat Piratförlagets nätnärvaro.

På Piratförlaget jobbar jag numera ganska mycket med eboksfrågor. Jag fantiserade lite om utvecklingen på det området när jag gjorde gästbloggarpremiär på Same Same But Different med bloggposten Eböcker – en evig följetong. Det ledde till en mängd intressanta kommentarer och flera bra inlägg av andra bloggare. Det är kul att få sätta igång fantasin hos andra.

Följetongstexten ledde till att Ny Teknik gjorde en intervju med mig. Dessutom omnämndes jag i en artikel i Veckans Affärer om sociala medier som karriärverktyg. Även Postens småföretagartidning Du & Co har gjort en intervju med mig, men den är ännu inte publicerad. Paul Ronge har intervjuat mig inför en kommande bok - ser fram emot att läsa boken i sin helhet. Jag har blivit intervjuad för ytterligare en bok inom sociala medier, men jag är osäker på om den är officiell ännu, så det får jag återkomma till. Och så var jag en av de intervjuade i Svensk Bokhandel för ett tag sedan när det handlade om bokförlagens närvaro på nätet. När Apple släppte nyheten om iPad uttalade jag mig i några tidningar och deltog även i Sweet Sunday Web Crunch.

På tal om sociala medier så är just det ämnet för en kort guidebok som förläggaren Kristoffer Lind på bokförlaget Lind & Co bett mig skriva. Jag sätter igång med det nu och den kommer ut inom ett halvår. Mycket av materialet har jag redan skrivit i andra sammanhang, men det ska förstås fixas till för att passa sammanhanget. Tanken är att boken ska funka som inspiration för exempelvis småföretagare som undrar hur de ska förhålla sig till sociala medier och vilken nytta det kan utgöra i verksamheten. Självklart blir mycket baserat på egna erfarenheter från Piratförlaget.

Innan den boken hinner komma ut så utger Kristoffer ytterligare två böcker av mig, men då på sitt förlag Känguru. Den ena är en sudokubok - min första nya sudokubok sedan jag gjorde tio stycken i rask takt under hösten 2005 och våren 2006.

På Känguru kommer också den nya boken av Martin Kristenson, Fredrik af Trampe och mig. För tre år sedan utkom vi med ”Sveriges sämsta skivomslag”. Även om den blev en framgång, speciellt PR-mässigt, så har vi inte varit särskilt intresserade att skriva en uppföljare inom samma ämne. Men för ett år sedan kom Martin med idén att vi skulle titta närmare på radionämndens anmälningar genom åren – han och Trampe hade insett hur många godbitar där fanns. Så den 6 maj utkommer vår bok ”Nu har det banne mig gått för långt! Arga brev till radionämnden”, med illustrationer av Johan Wanloo. Förmodligen en smalare bok än skivomslagsboken – dock inte till tjockleken (ca 230 sidor). I samband med detta har vi skapat en fansida på Facebook och en blogg med extramaterial som inte fick plats i boken.

Att jag inte kommer ut med böckerna på Piratförlaget beror delvis på att vi inte har den typen av utgivning, men främst på att det inte hade känts bra att jobba med egna böcker på förlaget – det är alltid svårt att sitta på två stolar. Dessutom samarbetar jag gärna med Piratförlagets förlagsvänner. Jag har till exempel skrivit en gästkrönika till Langenskiölds nya katalog och skriver just nu på ett efterord till en bok på ett annat förlag.

Och så har jag fått ett nytt pressfoto på Piratförlaget. Urnöjd! Fotografen Peter Knutson är verkligen duktig.

Jag hoppas att jag inte har missat något i denna sammanfattning av årets första kvartal. Självklart består mitt liv av mer än projekt – men det sparar vi till ett annat tillfälle.

Häromdagen fick jag möjlighet att gästblogga på Same Same But Different, den ypperligt intressanta kollektivbloggen ”om mötet mellan gamla medier och nya”.

Jag berättar i mitt inlägg om hur följetongen som berättelsetyp kan få en renässans i eboksform och faktiskt leda till en helt ny sorts skrivande. Roligast av allt är att se vad mina tankar ledde till – en lång rad superintressanta kommentarer och inlägg på andra bloggar. Det är det som är så spännande på nätet. En inledande idé kan snabbt inspirera andra och bli mixad med kompletterande tankar och i slutänden bli till något helt annat. Tack vare de oväntade mötena i de sociala medierna når man snabb utveckling i många riktningar.

Mitt ursprungsinlägg hittar du här: Eböcker – en evig följetong. Missa inte kommentarerna!

Därefter har följande bloggare spunnit vidare på tankarna:
HylteBok: E-bok i följetong, en “ny” affärsmodell?
Anna Ljungdahl: Läsandets framtid
Sölve Dahlgren: Följetonger – framtidens melodi för författare?
Daniel Åberg: Drömmen om en litterär Pixibok

Om det dyker upp fler inlägg på temat så uppdaterar jag listan här ovan. Jag håller tummarna att diskussionen fortsätter.

Idag gör jag min debut som gästbloggare på Per Olaisens utmärkta kriminallitteratursblogg Deckarbiten. Läs gärna mitt inlägg ”Vad har Sherlock Holmes att erbjuda läsare idag?”.

Så här skriver Per om nyordningen på bloggen: ”För några dagar sedan debuterade den förste gästbloggaren på Deckarbiten: Bertil Falk. Flera gästbloggare kommer att dyka upp här inom den närmaste tiden och sedan återkomma med ojämna mellanrum. Jag vågar lova intressanta och välskrivna inlägg om stort och smått.”

Jag tycker att det är utmärkt att Deckarbiten i ännu högre grad blir en samlingsplats för deckarintresserade. Att hålla igång en specialämnesblogg på egen hand är ett hästjobb, så jag tycker att det är klokt att använda sig av gästbloggare för att öka aktiviteten och infallsvinklarna.

Själv gästbloggade jag lite på The Baskerville Hall Clubs blogg för två år sen. Även då handlade det förstås om Sherlock Holmes, bl a om Peter Cook och Dudley Moore i den vedervärdiga filmversionen av Baskervilles hund från 1977. Men på Deckarbiten kommer jag nog att skriva även om en del andra ämnen. Det gäller bara att portionera ut texter på rätt ställen: på Deckarbiten, här i skrythyllan, på Svenska Panoptikon, i Holmes-bibliografin och på SherlockHolmes.se. Men var sak på sin rätta plats. Och när jag skriver något nytt så talar jag i alla fall om det här på skrythyllan.