Jag befinner mig på konferensen Moving Images i Malmö och har tidigare under förmiddagen pratat om realtidsutvecklingen i bokbranschen. Jag gav smakprov på några idéer jag hade – och det finns fördjupat i mitt förra blogginlägg.

Direkt efter mitt snack drogs det igång en workshop där publiken under tjugo minuter fick spåna fram ännu fler idéer. Och med tanke på hur mycket smart folk det finns i den här publiken här känns detta väldigt spännande. Idéerna skrevs sedan upp på gigantiska pappersark i salen. Kvickt var jag sedan framme vid arken och fotograferade av rubbet.

Jag har nu bläddrat igenom de nästan hundra grupparbetesidéerna i kamerarullen på min iPhone och fångat upp många tankar som jag tänker ta med mig hem och jobba vidare med.

Här är bara ett axplock av publikens idéer, både om realtid och närliggande områden:

• Flera hade tankar om själva skrivprocessen. Finns det någon författare som skulle kunna tänka sig att skriva i realtid? T ex via Etherpad, där texten syns i samma stund som den skrivs. Går det att få en transparent skaparprocess, där läsaren får ännu större inblick i hur en bok växer fram? Läsaren kan redan i författarens skaparprocess bli delaktig och även få bidra med idéer.
• Ett Spotify för böcker (Bookify!) med bra delningsfunktioner och boktipsmöjligheter.
• Skapa hyperlänkar i digitala böcker till populärkulturella referenser, t ex musik, men även länka till Google Maps för att se platserna i boken.
• Vid läsning av en ebok kan du markera ett textstycke och dela med dig av detta citat via t ex Facebook.
• Faktaböcker med länkning till annan referenslitteratur kring begrepp och problemlösningar – möjlighet att ta del av andras erfarenheter med chat direkt inne i texten.
• Kan man i eboken lägga till ett kommentatorsspår från författaren (som på dvd-filmer)?

Det kom fram mängder av intressanta tankar. Plus att det gav en inblick i vad som just nu engagerar människor vad gäller utvecklingen av bokbranschen. Det här ska bli intressant att i lugn och ro gå igenom. Om jag förstod det rätt kommer Moving Images-arrangörerna även att lägga upp alla idéerna på sin sajt i efterhand.

Tack till alla i publiken som på detta sätt hjälper bokbranschen att utvecklas!

När Anders Mildner bad mig prata om realtidsutvecklingen i bokbranschen på konferensen Moving Images, så tackade jag förstås ja direkt. Anders är en av mina idoler inom sociala medier-världen och skriver om de nya kommunikationssätten och medierna på ett sådant sätt att jag alltid får en smärre aha-upplevelse när jag läser hans texter.

Jag var alltså mäkta stolt att bli tillfrågad. Det var först lite senare som jag insåg vad jag gett mig in på. Jag har pratat ganska mycket om bokbranschens utveckling det senaste året, speciellt vad gäller digitalisering och eböcker. Och inte minst har jag varit flitig inom olika sociala medier-sammanhang. Men realtidsutvecklingen i bokbranschen, den hade jag nog inte riktigt  funderat på. Kanske för att den är så ickeexisterande på den nuvarande bokmarknaden.

Jag började fundera på hur mycket realtid det egentligen går att stoppa in i bokbranschen. Och det var vid en första anblick inte särskilt mycket. Vilket oroade mig – jag hade ju ändå tackat ja till att prata inspirerande om ämnet.

Att skriva en bok innebär oftast en ensamtillvaro. Det krävs koncentration och utestängande av omvärlden – och är därmed svårt att koppla ihop med någon sorts kommunikation i sociala medier. Det finns i och för sig vissa författare som klarar av att hantera båda saker, och ibland samtidigt, men det beror mer på hur man är som person än det beror på själva sociala medierna. Den normala skrivprocessen rubbas inte så lätt av att realtidsutvecklingen går framåt.

Även att läsa en bok innebär en ensamtillvaro. Det är svårt att få flera personer att exakt samtidigt läsa samma bok och att göra det i samma bladvändartakt. Så realtid är inte alls lika applicerbart här som i andra underhållningssammanhang. Att se en film kan du göra tillsammans med andra nätvänner - och samtidigt förfäras eller skratta, t ex via Facebook och Twitter. Musik delar man numera lätt via Spotify. Visst kan jag även dela med mig av boktips, men det är skillnad på något som går att ta till sig på 3-4 minuter och något som tar många timmar att bara komma in i.

I normalfallen är det svårt att få in realtidsbegreppet i skrivandet och läsandet. Vad återstår? Jo, samtalet om böcker. Boktipsandet, recenserandet, möten mellan författare och läsare. Kan vi jobba med realtid där?

Bokbranschen borde t ex köra allt fler livesändningar på nätet från sina författarkvällar. Och genom Bambuser är det kanske inte ens nödvändigt att ha en närvarande publik – åhörarna som ställer frågor gör det istället via den inbyggda chatten i Bambuser.

Det lilla jag sett från presentationen av nya iPhone 4 visar att bildtelefonen nu slår igenom på bred front. Vi har visserligen haft Skype-samtal i flera år, men kvaliteten i iPhones videochattar verkar vara riktigt vass, plus att dess dubbelriktade kameror är som gjord för bildsamtal. Även detta borde vi kunna få in i mötet mellan författare och läsare. Speciellt med tanke på hur bokcirkelrörelsen växer i Sverige. Att erbjuda samtalsmöjligheter med författare blir så mycket enklare.

Ovanstående är ganska simpla saker. Jag kände dock på mig att Anders Mildner ville ha ut lite mer av min presentation. Något som är snäppet smartare. Okej, jag gör ett försök.

Går det att använda realtid för att affärsutveckla och tjäna pengar på det? Inom läromedelsbranschen kan det vara en väldigt viktig väg. Kan man köpa studielitteratur som abonnemangstjänst och inkludera lärarsupport i det? Finns det i så fall andra facklitterära genrer där motsvarande går att tillämpa? Är du beredd att betala mer för en bok om trädgårdsskötsel om du vet att det ingår ”support” – att du kan ta med dig din iPhone-kamera ut till trädgårdslandet och genom videochatten få tips i realtid av en expert? Boken blir i så fall en del av ett större, kombinerat tjänsteerbjudande.

Det skönlitterära författandet är som tidigare nämnt ett ensamjobb. Men kommer det ändå att dyka upp en typ av författare som drar ordentlig nytta av realtidswebben? T ex följetongsskribenter som arbetar in läsarnas idéer och önskemål i den fortlöpande historien. Följetonger av långkörartypen som läsaren prenumererar på och där ett nytt avsnitt skickas till läsplattan varje vecka och där man har en sajt för interaktionen med läsarna. Jag skrev för ett tag sedan ett blogginlägg om hur sådana följetonger skulle kunna fungera.

Och så kom jag till slut att tänka på ett sätt att göra även romaner till något rejält realtidskopplat. Jag nämnde tidigare att litteraturen – i motsats till andra underhållningsformer – är något som man konsumerar ensam. Det är först efter själva läsandet som vi samtalar med andra människor om innehållet i boken. Men ofta sker denna konversation i ganska svepande drag och handlar inte så mycket om specifika detaljer i boken.

När boken blir digital och hamnar i läsplattor öppnar sig möjligheterna att göra läsandet till en delad realtidsupplevelse. Trots att själva läsandet inte sker samtidigt.

Tänk dig att du i eboken kan placera en gilla-symbol var som helst på sidorna, det är bara att trycka med fingret på skärmen. Och om du vill lägga till en snabb kommentar så kan du lika lätt göra det. Inga konstigheter, för det ska inte störa läsningen för mycket. Det ska vara lika enkelt som att sätta ett utropstecken i marginalen. Efter avslutad läsning kan du lätt gå tillbaka till dina favoritställen och bläddra mellan dem.

Om du trycker på Facebook-alternativet på skärmen får du se vilka ställen i boken som dina vänner har gillat. Det kanske är samma som du – eller så är det helt andra saker. Om de har lämnat en kommentar så kan du lätt kommentera den kommentaren. Även om själva läsningen inte sker samtidigt kan ni ha en diskussion om en upplevelse som ni båda delat. Om det så har gått flera år emellan era båda läsningar. Realtid som egentligen är så långt från realtid man kan komma.

Om det bland kommentarerna dyker upp en spoiler alert måste du förstås bekräfta en extra gång för att öppna en sådan textruta. Ingen vill få spänningen förstörd under pågående läsning, men det kan vara intressant att diskutera saker i efterhand. Och självklart väljer man oftast att stänga av alla symboler och kommentarer under första läsningen av boken. Det är kanske först efter avslutad läsning – eller efter avslutat kapitel – som man bläddrar tillbaka och kollar vad kompisarna tyckte.

Är det ingen av dina Facebookvänner som har läst just den här boken? Eller vill du bara helt enkelt se fler reaktioner på boken? Prova i så fall att koppla på kommentarerna från ALLA (personer du inte känner) som har läst och placerat gilla-symboler eller kommentarer i texten.

Det kan förstås bli helt fullklottrat, men med lämpliga urvalsalternativ kan du välja att se vad som lämnats av personer i en viss ålder, man eller kvinna, från olika geografiska områden eller vad det nu kan vara.

Ur litteraturvetenskaplig synvinkel skulle det vara ett väldigt fascinerande sätt att studera läsvanor. Och självfallet är det även ett oerhört intressant instrument för förlag, författare och andra intressenter. Förutom att det förstås är ett kul sätt att dela bokupplevelser med ens vänner.

Plötsligt blir boken – in i minsta detalj – en upplevelse som vi kan dela på samma sätt som när vi facebookar eller twittrar om ett tv-program som flera ser samtidigt.

Det här tyckte jag var en ganska smart idé. Och unik. Tills jag senare samma dag fick en länk till nystartade ReadCloud. De är inne på ett liknande spår. Vilket dock gör att jag kan konstatera: realtidsutvecklingen har kommit till bokbranschen. Inte för att stanna, utan för att ständigt röra sig framåt.

Förr eller senare kommer eboken att slå igenom på bred front. Det räcker att vi kikar på USA för att se vartåt det barkar – där har försäljningen av eböcker redan passerat ljudboksförsäljningen i andel av bokmarknaden. Här i Sverige saknar vi fortfarande några pusselbitar, av vilka jag anser att 3G-uppkoppling i läsplattan är den allra viktigaste. När vi väl har sådan uppkoppling kan läsaren ytterst bekvämt köpa eböcker, förutsatt att återförsäljarnas butiker är smidigt upplagda och ebokspriserna är de rätta. Vi behöver även mer tilltalande läsplattor, men den utvecklingen går oerhört snabbt för tillfället och vi kommer få allt vi önskar inom något års tid.

När vi om några år väl har nått en eboksmarknad som står för kanske uppemot 10% av den totala svenska bokförsäljningen så kommer den förstås att utgöra en allt viktigare del av bokförlagens ekonomi. Vad vi då kommer få uppleva är en förändring i försäljningsmetoderna. Till gagn både för förlag och läsare.

Ett sätt att styra försäljningen är att laborera med priset. Traditionellt sett har bokförlagens prissättning utgått ifrån f-priset (dvs priset till återförsäljaren) minus rabatter. Några snabbt fixade, tillfälliga prisändringar har varit svåra att göra, eftersom det i slutändan varit bokhandlarna som har satt priset. Planerade prisnedsättningskampanjer har funkat, men innebär ofta en hel del planering.

När försäljningen sker på nätet eller direkt in i läsplattorna får topplistorna stor betydelse. De är skyltfönster och det som redan säljer mycket kommer sälja mer. Självklart vill varje förlag få in sina böcker på topplistan. Och när väl ens böcker på topplistan börjar dala så vill man förstås istället hålla dem kvar på listan.

Eftersom eböckernas prissättning i de flesta fall inte är kopplat till bokens f-pris kommer förlagen att kunna höja och sänka priser lite som de vill, utan att behöva blanda in någon annan part. Slutpriset till kund kommer automatiskt att beräknas och uppdateras i nätbutiken. Förlaget kan på det sättet ändra priset varje dag om de så vill.

Låt oss säga att ett förlag vill få upp en viss ebok på topplistan. Genom att tillfälligt sänka priset med 50% eller kanske ända upp till 75% kommer försäljningen att öka. Det förutsätter förstås att det redan är en efterfrågad ebok eller åtminstone finns en potentiell efterfrågan (och det finns förstås andra faktorer som avgör en varas priselasticitet). Dessutom måste läsarna få veta att prissänkningen ägt rum, vilket kräver att förlaget agerar smart i sociala medier. Är det tillfälliga erbjudandet bara tillräckligt lockande kommer eboken förmodligen snabbt att ta sig upp på topplistan. Och i det läget är det dags att sätta tillbaka priset till det ordinarie. Nu har boken hamnat i skyltfönstret.

Hur länge prisnedsättningen ska hålla på kan antingen definieras från början (t ex en 48-timmarskampanj) eller vara obestämt. Bäst är dock att ha en väl avgränsad kampanjperiod, eftersom kunden förmodligen har lättare att acceptera det än att priset utan förvarning återgår till ordinarie nivå.

Visserligen säljer förlaget en hel mängd böcker till ett underpris under lågpriskampanjen, men vinsten i att få upp boken på topplistan kan visa sig vara mycket större.

Som läsare är det förstås svårt att hålla koll på exakt vilka böcker som just för tillfället har ett toknedsatt pris. Det skapar behov för en nättjänst som förser kunden med den informationen. Ifall inte nätbokhandlarna själva ordnar med detta så kommer någon annan att skapa en prisjämförelsesajt, låt oss kalla den för dagensbokfynd.se, som dagligen kontrollerar vilka priser hos nätbokhandlarna som har ändrats mest sedan dagen innan. En topplista visar på det sättet vilka böcker som utgör dagens bokfynd.

Förlagen tjänar på det och prismedvetna läsare likaså. De förlag som inte använder sig av dylika metoder för att nå topplistan kommer inte ha en chans mot de förlag som dagligen ser över och justerar sina priser.

I söndags skrev Per Gedin en mycket intressant artikel i Svenska Dagbladet om det rådande läget i svensk förlagsbransch. Per Gedin, som tidigare bl a varit förläggare inom Bonniers, är här starkt kritisk mot den fartblindhet som speciellt de stora förlagshusen drabbats av, där vinstmaximering har slagit ut klassiskt litterärt förläggande. Där uthålligheten med icke lönsamma författarskap blir kortare och kortare för varje år. Där utgivningsbesluten flyttats från förläggarna till marknadsavdelningen.

Henrik Alexandersson har kommenterat Gedins artikel och pekar på att samtidigt som de stora förlagen stirrar på siffrorna så öppnar det möjligheter för författarna och de allra minsta förlagen att nå ut – genom print-on-demand-böcker och eböcker. Även jag tror att det kommer ske en markant ökning av den typen av utgivning. Dock tror jag inte att det blir guld och gröna skogar för alla som ger sig in på det – det kommer krävas massiva insatser i sociala medier för att på ett kostnadseffektivt sätt nå ut och synas, speciellt om det blir ett myller av litteratur för läsarna att välja mellan. Och de som inte behärskar sociala medier kommer att få svårt att lyckas på annat sätt, konkurrensen kommer blir stenhård.

Kjell Åke Hansson ser ljust på den litterära sidan av problemet – bra böcker blir alltid utgivna - men är orolig för den monopolsituation som skapas när förlagen äger distributörer och återförsäljare. Något som ytterligare förstärks av att Konkurrensverket just nu granskar Bonnierförlagens köp av distributören Pocketgrossisten. Det ska bli intressant att följa denna granskning och vad som kommer ske på pocketmarknaden de närmaste åren. Självklart finns det en oro att de mindre förlagens pocketutgivning kommer att gå samma öde till mötes som drabbat många mindre tidskrifter i och med att distributören Tidsam ägs av de stora tidskriftsutgivningarna, bl a Bonniers.

Även Sölve Dahlgren har kommenterat Gedins artikel och han visar viss förståelse för storförlagens marknadsorientering. För egen del är jag inte det minsta förvånad att de stora förlagen har valt den här vägen. Steg för steg effektiviseras alla led i kedjan, vilket är ett måste när man är ett stort förlag. En sparad krona för varje såld bok blir sammantaget en jäkla massa kronor när man är av den storleken. Alla kostnader som en enskild utgiven bok innebär måste multipliceras med flera hundra. I det läget är det nog väldigt lätt att glömma bort innehållet i böckerna, att bara titta på de övergripande siffrorna.

Mitt i allt detta håller de stora förlagen på att förlora sin identitet. Per Gedin noterar att exempelvis Bonnierägda Wahlström & Widstrand decimeras i både personalstyrka och betydelse.

Mer och mer handlar förlagsverksamheten om dessa förbaskade siffror. Storförlagen blir än mer opersonliga. Det övergripande varumärket är det viktigaste.

Det är i just den här situationen som de mindre förlagen har ett gyllene läge. Bli personliga! Samtala med läsarna – och skapa ambassadörer! Jag skrev nyligen om hur vi på Piratförlaget jobbar med sociala medier och hela tiden ökar vårt engagemang på nätet – genom att kliva ned från podiet och samtala med läsarna på samma nivå, människor emellan. När förlaget släpper fram sina anställda och låter dem representera förlaget, det är då man skapar förtroende för förlaget. Eller på Facebookspråk: man ”gillar” förlaget. Den lojaliteten går inte att köpas.

För de stora förlagen är det här så gott som en omöjlighet. Det krävs en oerhört modig ledning för att låta medarbetarna samtala med läsarna i företagets namn. Hierarkin riskerar att ruckas. Trots att det inte handlar om något konstigare än motsvarigheten till ett vanligt telefonsamtal eller småpratet på en mässa.

De stora förlagen får kämpa med andra medel. De kanske ger sig in på PR-kampanjer inom sociala medier eller liknande mer kortsiktiga lösningar. Men den kommunicerande sociala medier-arenan lämnar storförlagen helt fri för de mindre förlag som är villiga att inta den.

I takt med att intresset för eböcker ökar så diskuteras det också hur otillåten spridning kommer att påverka eboksmarknaden. Innebär digitaliseringen att förlagen och upphovsmännen tappar kontrollen på verken? Kommer eböckerna att mer eller mindre spridas fritt, som någon sorts allmängods på nätet? Och kommer i så fall någon vara beredd att betala för något som ändå kan letas upp gratis på nätet?

Svenska eboksföretaget Elib har nyligen gått över från att sälja kopieringsskyddade (DRM) eböcker till att låta dem vara vattenmärkta istället. Det innebär att kunden aldrig har något krångel med eboken – något som tyvärr alltför ofta var fallet med DRM-skyddade eböcker. Vattenmärkningen är en annan typ av skydd, där man kan spåra den ursprungliga köparen om det skulle behövas, men som inte innebär något negativt för den som köpt en ebok.

Jag tycker att det är perfekt att vi går mot att kunden/läsaren kan ha en hundraprocentigt enkel hantering av eboken. Det ska inte finnas fler hinder med en ebok än det finns att läsa en pappersbok.

Vad vi dock fortfarande måste sträva efter är enkelhet vid köpet. När man ser hur enkelt det är att köpa en låt i iTunes eller en app i iPhonen så blir man alldeles avundsjuk att vi inte har motsvarande butiker i bokbranschen. Ett köpklick och ett bekräftelseklick är allt vad som borde behövas (efter att man väl en gång har registrerat sig). Inga tekniska anvisningar ska finnas. Det ska vara busenkelt. Den största bokkonsumerande gruppen i Sverige är 50-plusare, i synnerhet kvinnor. Och med läsplattornas möjligheter att öka textstorleken för den som med åren fått lite sämre syn, så känns det som att det vore en perfekt målgrupp för eböcker. Speciellt när vi får in 3G i läsplattorna och slipper gå via USB-kablar.

Jag tror att eboksmarknaden formligen kommer att explodera med 3G-uppkopplade läsplattor. Vi ser motsvarande exempel i USA, där främst Kindle-plattan har gjort eboksläsandet till en jättemarknad. I USA säljs det numera fler eböcker än ljudböcker. I Sverige har längtan efter läsplattor varit stor, men när de väl kom hit för några månader sedan så var det många som dissade dem. De fungerar, men exteriör design och interaktionsdesign är ännu inte den bästa. Utvecklingen går dock hur fort som helst just nu och de läsplattor som kommer att introduceras under närmaste halvåret/året är av en helt annan kaliber. Självklart är det även konkurrensen med iPad som gör att läsplattetillverkarna måste förbättra sina produkter. Nu ska man visserligen inte jämföra dessa plattor alltför mycket, eftersom iPad är en bakgrundsbelyst medieplatta som tär lite väl mycket på synen vid flera timmars läsning, medan läsplattorna använder sig av e-ink-teknologi som tvärtom är mycket läsbehaglig.

Åter till ursprungsfrågan. Varför över huvud taget lägga pengar på att köpa eböcker om de ändå kommer finnas otillåtet spridda på nätet? Med tanke på att en hel generation lärt sig ett visst beteende när det gäller musik, film och spel – kommer de att ändra sig bara för att de blir äldre?

Jag har funderat mycket på det här. Och jag vill nu bara testa en teori på er – låt oss kalla den för bekvämlighetsteorin. Min utgångspunkt är att när man är ung, har mycket fritid och inte särskilt mycket pengar, så är man inte särskilt benägen att köpa produkter som ändå finns otillåtet spridda på nätet. Men när man blir äldre och definitivt har mycket mindre fritid och tjänar långt mycket mer pengar så träder en annan faktor in, bekvämligheten. Man är helt enkelt för lat för att leta reda på otillåtet spridda eböcker. Man vill vara säker på att det inte är några buggar eller virus i de filer man laddar ner. Om det då bara finns superenkla två-klicks-butiker och priset på eböckerna är tillräckligt lågt för att man inte ska orka bry sig att leta på annat ställe – ja, då kommer den bekväme bokkonsumenten att välja att köpa eböckerna.

Självklart är det inte svårt att hitta de otillåtet spridda eböckerna, det är ju bara att googla. Men kan bokbranschen bara skapa köpvägar som känns minst lika enkla – och som för köparen känns säkra – så kommer vi att dra köpare dit. Ännu tydligare blir det här när läsplattorna med 3G är direktuppkopplade mot eboksbutiker. Då blir det otroligt mycket enklare att köpa eboken i nätbutik än att kanske via USB-kabel plocka över boken från datorn.

Vi kan förstås även i fortsättningen på juridisk väg försöka stoppa otillåten spridning. Men jag tror mycket mer på en positiv hantering. För om vi skapar enkla köpmöjligheter och håller en låg prisprofil, så kommer de bekväma konsumenterna att välja denna väg att fylla sina läsplattor. Och det är de bekväma konsumenterna som är den stora köpmarknaden. Den yngre generationen har aldrig tillhört de stora bokköpargrupperna, och när de blir äldre så är det som sagt den mänskliga bekvämligheten som träder in.

Att det bara är den yngre generationen som laddar ner otillåtet spritt material är i och för sig en myt. Det sker i alla möjliga åldrar – och av alla möjliga skäl. Det finns säkert de som till och med gör det i ren protest, t ex mot att olika mellanhänder tjänar pengar på produkterna. Så det kommer alltid finnas skäl för vissa personer att inte använda sig av köpvägen. Men låt oss se till att det finns ett alternativ som ur konsumentens synvinkel upplevs som ännu bättre.

Häromdagen fick jag möjlighet att gästblogga på Same Same But Different, den ypperligt intressanta kollektivbloggen ”om mötet mellan gamla medier och nya”.

Jag berättar i mitt inlägg om hur följetongen som berättelsetyp kan få en renässans i eboksform och faktiskt leda till en helt ny sorts skrivande. Roligast av allt är att se vad mina tankar ledde till – en lång rad superintressanta kommentarer och inlägg på andra bloggar. Det är det som är så spännande på nätet. En inledande idé kan snabbt inspirera andra och bli mixad med kompletterande tankar och i slutänden bli till något helt annat. Tack vare de oväntade mötena i de sociala medierna når man snabb utveckling i många riktningar.

Mitt ursprungsinlägg hittar du här: Eböcker – en evig följetong. Missa inte kommentarerna!

Därefter har följande bloggare spunnit vidare på tankarna:
HylteBok: E-bok i följetong, en “ny” affärsmodell?
Anna Ljungdahl: Läsandets framtid
Sölve Dahlgren: Följetonger – framtidens melodi för författare?
Daniel Åberg: Drömmen om en litterär Pixibok

Om det dyker upp fler inlägg på temat så uppdaterar jag listan här ovan. Jag håller tummarna att diskussionen fortsätter.

På tisdag 20 oktober håller Svenska Förläggareföreningen ett seminarium för sina medlemmar under rubriken ”E-boken – lätt att göra, svår att sälja”. Panelen består av journalisten Sus Andersson, Magnus Nytell som basar för eböckerna inom Bonniers och jag själv som är eboksansvarig på Piratförlaget. Moderator: Pelle Thörnberg.

Seminariet kommer att pågå i tre timmar så det finns gott om tid för diskussion. På plats i publiken finns bl a representanter för eboksföretaget Elib och jag hoppas att resultatet blir att de närvarande förlagspersonerna kommer gå hem med en dagsfärskt uppdaterad inblick i hur den svenska eboksmarknaden ser ut just nu. Att sedan allting kan vara förändrat redan om en vecka är en annan sak. Det är helt enkelt en sådan marknad och en sådan situation.

Jag kommer säkert att prata om många saker under seminariet, men här följer i alla fall ett första utkast till mitt öppningsanförande. För den som har läst min tidigare lägesrapport om eboksmarknaden känns det mesta igen, men en del slutsatser är nya.

Öppningsanförande av Mattias Boström, eboksseminarium 20 oktober 2009

Den framtida svenska eboksmarknaden vilar på fyra hörnpelare. Samtliga dessa krävs för att vi över huvud taget ska få någon eboksmarknad att tala om. Lyckas vi inte fixa allihop så kommer bygget att stå väldigt ostadigt.

Den första pelaren är utbudet. I dagsläget finns ca 2 000 svenska titlar tillgängliga via Elib, spridda inom en mängd genrer. Ska vi skapa en marknad med nöjda kunder som återkommer och alltid hittar något de vill läsa, så måste vi bibehålla spridningen över genrerna och passera gränsen 8 000-10 000 svenska titlar. Om ett år kommer vi antagligen att vara uppe i 4 000-5 000 titlar, så vi är på god väg. Men det gäller att skapa incitament för de svenska förlagen att digitalisera sina titlar, både nyheter och backlist. Vi måste visa att det här är en god affär – och detta är en utmaning för just oss förlag som kommit längst på eboksmarknaden. Vi är helt enkelt beroende av att många andra förlag hjälper till att göra utbudet attraktivt för konsumenten.

Den andra pelaren är priset. Under de närmaste två åren kommer eboksmarknaden handla om ett oavbrutet experimenterande. Det är nu vi kan passa på att laborera med prissättningen för att se vilken nivå som passar oss och kunderna bäst. Det är i uppbyggnadsskedet som kunderna är förlåtande om vi testar att sänka några tior och sedan höjer igen. Vi ligger fortfarande något år efter utvecklingen i USA och där har nu priset cementerats och är svårt att rucka på. Men här har vi fortfarande möjligheten. Min egen tro är att ett lågt ebokspris skapar impulsköp, speciellt när vi börjar få en mer utbredd försäljning via exempelvis iPhone eller läsplattor med inbyggd nedladdning via mobilnät. Jag skulle vilja se ett utpris på runt hundralappen för nyheter och 40-50 kr för backlist. Men den närmaste framtiden får avgöra vad vi hamnar på.

Den tredje pelaren är hårdvaran. Inte bara läsplattor, utan lika mycket t ex iPhone. Här ser vi en ljusning, jämfört med för bara några månader sedan. Flera läsplattemärken är på väg in på svenska marknaden, t o m Kindle kommer att kunna användas i Sverige. Priset för plattorna är fortfarande för högt och hos handlarna verkar intresset ännu ganska ljummet. Det räcker inte att läsplattor finns att köpa via nätet – de flesta kunder övertygas inte förrän de faktiskt håller i en läsplatta och inser att texten på skärmen är extremt lättläst och att apparaten över huvud taget är tilltalande och lättanvänd. Jag vill gärna ha de fysiska bokhandlarna som återförsäljare, om inte annat så för att på naturlig väg nå storläsarna. Men då måste vi skapa möjligheter för de fysiska bokhandlarna att förmedla själva eböckerna också - varför skulle de annars sälja en apparat som leder kommande försäljning bort från deras led?

Den fjärde och sista pelaren är lättillgängligheten. Det får aldrig vara krångligt att köpa en ebok. Om vi ska få rejäl snurr på eboksmarknaden måste vi rikta oss till storläsarna, inte de teknikfrälsta. Därför är allt som rör teknik och format bannlysta ämnen. För de som vill läsa en ebok på en iPhone kommer inte detta att vara några problem, men det kommer att bli en nöt att knäcka när det gäller läsplattor och vi får jobba stenhårt på att förenkla köpen och nedladdningen. Därför behöver vi också bättre eboksbutiker än idag – en utmaning för såväl nätbokhandlarna som de fysiska bokhandlarna. Och inte minst för andra aktörer som kan tänkas vända upp och ned på återförsäljarledet för eböcker.

Dessa är de fyra grundpelarna för att över huvud taget få igång en eboksmarknad: utbudet, priset, hårdvaran och lättillgängligheten. Parallellt med detta finns en lång rad andra bitar som måste falla på plats, men utan de fyra pelarna kommer vi inte komma någon vart.

Varför ska vi då satsa på eböcker? Jo, självklart för att vi tror att det kommer bli en bra affär, svårare än så är det inte. Åtminstone blir det en bättre affär än att inte satsa på det och låta andra aktörer helt och hållet bestämma över utvecklingen. Man kan som bokförlag ge sig in på eboksmarknaden med en positiv inställning eller för att man bara är så illa tvungen. För vissa bokförlag kommer det kanske inte att vara nödvändigt än på ett tag. Men att eböckerna kommer börja plocka marknadsandelar på den totala bokmarknaden under de kommande åren är ofrånkomligt.

Ja, jag är medveten om att jag är lite tidigt ute. Jag har faktiskt inte börjat tänka i julbanor och jag har inte ännu tokstressat med julklappsinköp.

Istället har jag helt enkelt tagit julen som en förevändning för att fråga runt på Twitter vad folk helst av allt önskar sig i julklapp från förlagsbranschen. Det är möjligt att jag inte kommer kunna leverera det i ett vackert inslaget paket just på självaste julafton, men jag är ändå väldigt nyfiken på allas önskemål.

Jag tänker fortsätta att fråga folk via Twitter och jag är även tacksam för alla kommentarer som kan ges direkt här på bloggen. Resultatet tänkte jag använda som någon sorts inofficiell prioritetslista och som underlag för diskussion och utvecklingsarbete inom branschen. Kanske som en liten idébank, öppen för alla att plocka godbitarna ur.

Listan uppdaterar jag i nya inlägg vartefter den fylls på.

Här är några av de första önskemålen:

1. @nollpunkt önskar sig: En sökmotor för ALLA böcker från ALLA förlag så att inte Adlibris/Bokus blir de facto svensk standard för boksök.
Kommentar:
@petrajankov påpekar: Finns ju iofs Bokrondellen, men den kostar pengar att använda men har ALLT.

2. @Korlingsord önskar sig: En piratbok på nätet – utskickad gratis på själva julafton – med ett stort jultomtehjärta på…

3. @QueenOfelia önskar sig: ett större nordiskt litteraturutbyte!

4. @jimmyasklund önskar sig: färre deckare, och fler lyriksamlingar i pocket vore den bästa julklappen.

Jag hoppas nu att ni vill hjälpa mig med fler julklappsönskningar riktade till förlagsbranschen. Och som sagt, även om vi inte kan göra realitet av önskemålen redan i höst, så tror jag säkert att det kommer finnas ett antal guldkorn här som vi borde gå vidare med.

När listan har vuxit sig lite större tänkte jag omvandla den till en öppen omröstning för att se vilka av önskemålen som ni anser vara viktigast.

Följ mina twitterinlägg i ämnet på twitter.com/piratforlaget

I torsdags kväll besökte jag det branschsamtal som jag under hela sommaren sett fram emot och som jag tidigare nämnt här på bloggen. Under rubriken ”Perspektiv på framtidens bokbransch” arrangerade de båda bokförlagen Natur & Kultur och Atlas denna paneldebatt där tre personer med utifrånperspektiv skulle möta bokbranschens tyngsta insiders, som det hette i inbjudan.

Panelen bestod av Linda Skugge (vd för Vulkan), Per Helin (vd för Publit) och Otto Sjöberg (vd för TV4 Expressen Mobilab). Moderator var den bokbranschkunnige Björn Linnell. Och i publiken fanns uppåt 150 personer, främst från förlagsbranschen men även många andra intresserade från övrig bokmarknad.

Tanken var god. Frågeställningar som ”Hur kommer bokbranschen att se ut i framtiden?” och ”Vad gör vi för att möta förändringarna?” skulle tas upp. Entreprenörerna Linda Skugge och Per Helin och den luttrade medieräven Otto Sjöberg skulle bjuda på egna lärdomar och samtidigt picka på förlagsbranschens skal och därmed locka fram bokförlagens tankar och visioner.

Det började intressant med öppningsinlägg från paneldeltagarna. Otto Sjöberg pekade på hur tidningsbranschen tvingats till affärsutveckling, något som bokbranschen också måste anpassa sig till. Linda Skugge tog upp fördelarna med print-on-demand och hur det kan vara en alternativ väg för många författare. Per Helin jämförde med musikbranschen och tipsade om ett antal områden där bokbranschen borde bättra sig. Den som är intresserad kan ta del av referat på lajvbloggen och twitterflödet.

Sen spårade det ur. Linda Skugge hakade upp sig och ställde under resten av debattimmen i princip samma fråga om och om igen: ”Varför har inte förlagen reklam i böckerna?” Det verkade vara en av hennes lösningar på framtidens bokutgivning, plus att förlagen skulle sparka hälften av personalen och sänka lönerna för resten, så att alla istället blev entreprenörer. Per Helin och Otto Sjöberg försvann lite i diskussionen och det började höras fler och fler frågor, svar och kommentarer från publiken. Några försökte sig på att besvara Lindas upprepade fråga, men ingen såg reklamfinansiering som en fungerande väg för böcker i allmänhet, speciellt inte skönlitteratur. Andra personer i publiken pekade på ytterligare perspektiv på framtidens (eller snarare samtidens) bokmarknad.

Det blev ingen bra debatt. Ämnet var för stort och alla hade olika agendor. För mycket fokus hamnade på småsaker. Däremot fungerade det delvis som en brainstorming inför fortsatta diskussioner inom branschen, men då måste ämnena vara mycket snävare hållna. Och mer inriktade på sådant som faktiskt kan anses vara framtid och inte bara analyser av vår samtid.

Det stora problemet med torsdagskvällen var dock inte att debatten inte funkade, utan istället hur flertalet gäster uppfattade förlagsbranschen. Det bjöds på väldigt få framtidsvisioner från de närvarande förlagens sida, det verkade vara en stillastående bransch. Vilket är långtifrån sanningen.

Att som närvarande förlagsrepresentant, i ett stressigt entimmesrace, kläcka ur sig klatschiga oneliners för att besvara diverse påståenden är inte det lättaste. Att svara på frågor på ett pedagogiskt, lättförklarligt sätt är nästintill omöjligt. Ta t ex Björn Linnells avslutande fråga ”Varför behövs förlagen?” – jag hade gärna svarat på den så som jag gjorde i min bloggpost Kaninen i hatten, men ni som har läst den vet att det är hart när orimligt att sammanfatta den på 30 sekunder innan domaren blåser i visselpipan och avslutar matchen. Visst, jag kunde ha räckt upp handen och sagt att det rent krasst handlar om vem som ska ta den ekonomiska risken, men utan efterföljande förtydligande hänger det lika löst i luften som det mesta som sades under den avslutande halvtimmen av debatten.

De enskilda förlagen har säkert hunnit väldigt olika långt i sina diskussioner och strategier inför framtiden. Vissa är oroliga, andra är taggade. Men att utifrån den samlade förlagsbranschens tystnad - eller ovilja att diskutera – under debattkvällen dra slutsatsen att det är en förlegad bransch är en aning vanskligt. Dels så är det för en del förlag faktiskt inte särskilt bråttom, det är ju inte så att framtiden kommer att överfalla dem imorgon dag. De kan skynda långsamt och låta andra visa vägen. Dels pågår det med säkerhet en lång rad spännande saker, mycket mer än jag själv känner till. Det är bara det att väldigt få förlag vill berätta om det innan alla avtal och detaljer är på plats.

Och det är här vi kommer till den riktigt stora nyttan med debattkvällen. Representanter från förlagen fick träffas och i eftersnacket gemensamt diskutera saker som dykt upp under kvällen. Kontakter knöts och lunchplaner gjordes upp. Inget konstigt i sig, det finns massor av sådana officiella eller inofficiella samarbeten över företagsgränserna mellan olika personer i branschen. Men denna gång hamnade fokus i eftersnacket på just de frågor som vi var där för att diskutera. Om framtiden och dess möjligheter, om förändringar och nya perspektiv.

Det fina med samarbeten över företagsgränserna är att man därmed bestämmer sig för exakt var gränsen för ens företagshemligheter går. När man väl har gjort det så kan man lika gärna gå ut offentligt med resten av diskussionen och visionerna, allt det där som inte är direkt superhemligt. Vi får inte viska till varandra, det är viktigt att andra – även långt utanför bokbranschen – hör vad vi säger. Jag tror nämligen att det finns mängder av klok kunskap att suga åt sig i de kommentarer, frågor och svar som uppkommer av ett sådant offentligt samtal. Det är åtminstone min lärdom av att ha varit en del av sommarens mångbloggande om bokens framtid.

Jag tänker vara så öppen jag bara kan med de över-gränserna-diskussioner jag deltar i. Och det är min uppmaning till kollegorna att göra detsamma. Det är nämligen bara onödigt att förlagsbranschen får samma stämpel på sig som skivbolagen. Vi har ingenting att vinna på tystnad.

Läs fler kommentarer om debatten:
Daniel Åberg
Johanna Ögren, Bokhora
Jonas Mosskin
Richard Herold, Atlas
Anna Troberg
Bokens framtid
Anna Serner
SR Kulturnytt (ljudklipp)
Daidalos

Det är intressant med folks uppfattningar om vad bokförlag egentligen sysslar med. Vissa som ringer hit tror att vi är en bokhandel och andra har fått för sig att vi är ett tryckeri. För några år sedan var det en marknadsundersökande kvinna som ringde mig var sjätte månad och med monoton röst ställde en lång rad frågor om våra olika produktbehov. Efter sisådär tolv-tretton minuter brukade hon komma fram till de tunga grejerna. På sin finlandssvenska undrade hon alltid: ”Funderar ni på att inom det närmaste kvartalet införskaffa truck?” Jag försökte då förklara att vi är ett bokförlag, inget tryckeri, även om vi enligt hennes förteckning befann oss inom den grafiska branschen. Vi sitter i ett kontor på andra våningen, vi har ingen lastkaj på balkongen. Vårt behov av en truck i korridoren är, om än inte obefintligt, så i alla fall mycket litet. ”Jo…”, sa hon då. Och fortsatte med nästa fråga: ”Funderar ni på att inom det närmaste kvartalet införskaffa högtryckstvätt?”

Andra har en annan bild av förlagen. För dem vilar ett närmast mytologiskt skimmer över bokförlagen – på ett sätt som exempelvis tandkrämsindustrin aldrig fått uppleva. Det kan ha att göra med att här sitter människor som beslutar om huruvida skrivande personers drömmar ska slå in eller ej. Det kan förstås också vara en framodlad myt genom film, tv och böcker. Och det kan bero på att det är en av de där branscherna som många vill in i – speciellt om man är humanistiskt lagd – men där det finns väldigt få jobb. För på bokförlag sitter man väl bara i mysiga fåtöljer och läser böcker hela dagarna?

Jag tror att många av missuppfattningarna om bokförlagen beror på att branschen är väldigt dålig på att kommunicera utåt om något annat än bokutgivningar och författare. Och kanske inte heller så intresserad av att göra det. Bilden av hur det går till att ge ut böcker får därmed behålla sin något glamouriserade yta. Det är kanske bra för vissa inblandade parter. Men det är i längden inte bra för förlagen själva, eftersom det lätt föder avundsjuka och en snedvriden syn på hur ekonomin och arbetsfördelningen egentligen funkar i branschen. Vem tjänar pengar på vem, och liknande frågor. Och med tystnaden i branschen får man också bokförlagen att framstå exakt som skivbolagen, något som tiden sprang förbi.

Så när vi nu står inför en stark utvecklingsfas, där eboken öppnar helt nya vägar, så är det många som gottar sig åt att förlagen kommer förlora sin position och kanske försvinna helt. Det verkar som om vissa tycker att det är rätt åt förlagen.

Jag har i ett tidigare inlägg visat att bokförlagen kommer ha en utmärkt roll i en framtida bokvärld, men kanske på ett lite annorlunda sätt än idag. Så det finns all anledning för förlagsbranschen att inte bara se framtiden som ett hot, utan även som en hel bukett av möjligheter.

Därför ska det bli väldigt intressant att se vilken diskussion som uppstår när några av de mest kunniga om branschutvecklingen möts den 27 augusti vid en träff arrangerad av Natur & Kultur och bokförlaget Atlas. Kommer mötet andas en öppenhet? Är man villig att gemensamt diskutera framtidens möjligheter (och inte bara hoten) eller kommer alla bara vara hemlighetsfulla?

Daniel Åberg har efterlyst förlagen i den rådande diskussionen om bokens framtid. Richard Herold på Atlas har förklarat varför förlagen inte vill delta i en öppen diskussion på nätet. Jonas Mosskin – en av initiativtagarna till mötet den 27 augusti – ger sin syn på saken.

Och jag fortsätter att under augusti skriva ned mina tankar om situationen och sprida dem via denna blogg och genom kommentarer hos andra. Jag är av uppfattningen att ingenting lär mig så mycket som att faktiskt delta i samtalet. Det är inte säkert att jag har rätt i allt jag säger – när det gäller framtiden handlar det trots allt om gissningar – men genom diskussion och motargument tror jag att vi kan komma en bit på väg.

Jag tror att vi snart kommer få en ännu bredare debatt i ämnet. Tidningarna skriver mer och mer och förlagen tvingas helt enkelt att uttala sig. Vilket leder till nya blogginlägg. Förhoppningsvis kan snart de inblandade parterna få mötas på samma arena.

Det ligger i luften.