Mattias Boström — Bokbranschen, sociala medier, stand up och en hel del personligt

Från stand up till Sherlock Holmes

av Mattias Boström den 03 mars 2012

Den här våren skulle jag göra en ambitiös satsning på att bli en bredare komiker – och bli så pass bra att jag kvalificerade mig att vara förkomiker åt proffsen på betalklubbarna. Nu blir det inte så. Jag lägger ned den satsningen. Och det är verkligen helt i sin ordning.

Jag började stand up-säsongen med att experimentera en hel del. Testade nya sätt att framföra mitt gamla material och skrev helt nytt material som i mitt tycke borde tilltala en bredare publik. Jag hade ju sett hur andra komiker med ganska enkla medel fick publiken att vika sig av skratt, medan jag själv ibland konstrade till det för mycket. Men hur jag än testade så funkade ingenting särskilt bra och jag kände mest hur jag blev sämre och sämre. Trots att syftet var att gå från smal nördhumor till bredare folkhumor.

Men så plötsligt en kväll på Maffia Comedy Club bestämde jag mig bara för att strunta i allt det nya och köra lite grand på samma sätt som jag började med stand up en gång i tiden, vilket egentligen är för bara drygt ett år sedan. Glad nördsmart humor. Enda skillnaden var väl att jag hade flyttat runt på skämten lite grand, så att första skämtet framställde mig som lite töntig, snarare än som en besserwisser. Det var lättare att direkt få publiken på min sida på det sättet.

Och den här återgången till gamla humor-Mattias blev lyckad. Det kändes så skönt – jag hade i själva verket inte haft något riktigt bra klubbgig sedan i augusti… Visserligen några halvdana under hösten, men ingen riktig fullträff. Det stora undantaget under hösten var i så fall min enmansshow ”Jakten på guldstjärnan”, som jag tyckte fungerade riktigt bra. Tanken var att jag nu under våren skulle köra showen någon gång på nytt och även uppträda med den på några andra orter – Göteborg, Lund, Ystad var planen. Orter där jag har tillräckligt många gamla vänner för att locka publik. Men allting förändrades fullständigt för några få veckor sedan.

Det var i samband med SVT:s sändning av BBC-serien ”Sherlock” som jag bestämde mig för att skriva den stora svenska fackboken om Sherlock Holmes. Det är ett intresse som jag haft sedan jag gick på högstadiet för 25 år sedan och många gånger har jag tänkt att jag skulle skriva en rejäl bok om detektiven. Men antalet fackböcker om Sherlock Holmes som kommer ut – främst i England och USA – är stort och jag har aldrig känt att jag kunde bidra med något unikt. När jag nu började tänka efter så insåg jag dock att jag sitter inne med en del kunskap och till viss del sådant som inte särskilt många är insatta i, speciellt det som rör Sherlock Holmes ur ett svenskt perspektiv. Dessutom vill jag berätta om succén kring Sherlock Holmes på ett sätt som mig veterligen ingen annan gjort tidigare. Det blir en 300-sidig bok med huvudsakligen text och inte särskilt många bilder – rikligt illustrerade böcker om Holmes finns det redan mängder av på den internationella marknaden. Det kommer handla om hur Holmes blev en framgång, alltifrån Conan Doyles debut 1887, och sedan fortsatte vara en framgång långt efter att författaren dött, ända fram till våra dagar när Sherlock Holmes förmodligen är mer inne än någonsin förut. Om det är någon gång en sådan här bok ska skrivas så är det just nu – kanske kommer vi aldrig mer se en sådan boom som råder för tillfället.

Boken har arbetsnamnet ”Från Holmes till Sherlock” och utkommer med stor sannolikhet våren 2013. Överenskommelse med ett bokförlag är gjord. Jag vill att boken ska bli som en spännande dokumentär, inte riktigt den vanliga typen av fackbok om Sherlock Holmes. Det ska vara som en fascinerande biografi, men istället för att bara handla om Sherlock Holmes ska det kretsa kring personerna, företeelserna och trenderna som har fått den här fiktiva figuren att bli mer levande än många riktiga historiska personer. Och jag vill visa hur varje tid har sin Sherlock Holmes, hur han förändrats i takt med att samhället och vi människor förändrats. (Läs gärna mer om tanken med boken på SherlockHolmes.se - och missa inte att den sajten nu även har en Facebooksida.)

Det här är det största bokprojekt jag någonsin gett mig in i. Samtidigt är det ett bokprojekt jag förberett mig för i 25 år. Jag älskar halvårsprojekt och det här är just ett sådant. Om boken ska komma ut under våren 2013 så behöver den vara färdigskriven i augusti 2012. Därefter återstår redigering, layout och framtagande av förhandsexemplar, så att förlagets säljavdelning i god tid kan dela ut läsning till bokhandelskedjornas inköpsgrupper i oktober. Det är långa ledtider inom förlagsbranschen och jag känner ju till allt sådant eftersom jag själv jobbar i den världen. Detta innebär ett hektiskt tempo för mig under de närmaste sex månaderna, helst ska jag fr.o.m. nu skriva ca 12 färdiga boksidor i veckan. 12 extremt faktafyllda boksidor som kräver mycket research… Det är lätt att räkna ut att min fritid inte kommer räcka till något annat över huvud taget framöver. Så jag säger därför tillfälligt farväl till stand up-världen, men lägger till ett ”på återseende”. Det passar utmärkt att ta en paus just nu, när jag ändå insett att den nördsmarta humorn är min grej och jag faktiskt känner att jag inte längre vill satsa på att bli bred komiker som ska kunna roa en hel krogpublik. Om det är något som jag är duktig på så är det att inse vad som är mina svaga sidor och därför istället inrikta mig på att bli ännu bättre på det jag redan är bra på. Jag kommer tillbaka till ståuppandet, på ett eller annat sätt, men exakt hur har jag ingen aning om. Jag planerar aldrig så långt in i framtiden. För några dagar bestämde jag mig för att avboka resten av vårens gig, med undantag för ett – den 30 april ska jag ståuppa i drygt 10 minuter på Boulevardteatern. Jag älskar den scenen, kom gärna dit!

Och så var det ju min show. Som det ser ut just nu vet jag inte när jag kommer att sätta upp den igen. Eller ens om jag någonsin kommer göra det. Så därför har jag bestämt mig för att – åtminstone tills vidare – lägga ut den offentligt på Youtube. Det är förstås inte samma sak att se den på datorskärmen som att vara på plats i publiken, men jag hoppas ändå att den ska roa er.

{ 3 kommentarer }

Det svåra är det roliga

av Mattias Boström den 06 januari 2012

Den här våren ska jag ge mig in i mitt svåraste stand up-projekt hittills.

Våren 2011 hade jag som mål att lyckas i nybörjartävlingen BungyComedy - att få publiken att skratta så mycket som möjligt under tre minuter. När jag väl hade hittat vad jag ville skämta om så gick det dock förhållandevis lätt att skapa själva skämten. (Med professionell hjälp som pekade ut i vilken riktning jag borde röra mig rent humormässigt.) Och det mesta av materialet som jag använde var sådant jag hade skapat under några intensiva veckor redan i november 2010. Det svåra var snarare att få säkerheten på scenen. När jag uppträdde vid kvalificeringsomgången och i finalen – där jag kom tvåa – så var det dock en väldigt tacksam publik. De förväntade sig kanske inte jättemycket av oss nybörjare.

I höstas satte jag upp min första enmansshow. Egentligen lite galen ordning – enmansshow är något man vanligtvis sätter upp först efter att man hållit på några år som komiker och skaffat sig både material och erfarenhet. Men för mig passade det så bra just vid det här tillfället. Och risken att man misslyckas med en enmansshow är inte jättestor. Får man bara ihop tillräckligt med okej material så går det nog hem hos publiken – de har ju kommit för att de är intresserade av att se just mig. Lärdomen var att det i showen blev det personliga pratet och längre historierna som lockade till skratt, snarare än de konstruerade punchlineskämten.

Under hela den här tiden, ett drygt år, har jag även uppträtt uppåt 50 gånger på humorklubbar. Främst rookieklubbar där det är gratis (eller billigt) inträde och där de nya i branschen får möjlighet till scentider och dit de etablerade kommer för att testa nytt material. Några få betalklubbar har jag också uppträtt på och då gäller det ju alltid att hålla sig till sitt säkraste material. Ibland har det gått bra för mig och ibland har det gått sådär. Någon enstaka gång har jag lyckats jättebra. Någon riktig totalbombning har jag inte råkat ut för, även om det är dödjobbigt under sådana minuter när jag inte lyckas få publiken att skratta.

Egentligen skulle jag kunna sätta som halvårsmål att bara bli bättre på det jag redan gör, dvs att öka skrattnivån när jag uppträder på rookieklubbarna. Men för mig blir det en för tråkig utmaning, så jag kommer antagligen misslyckas med den. Jag vill att mitt mål ska verka ointagligt från den nivå jag befinner mig på nu. Så jag måste sikta rejält högt.

Det finaste man kan bli inom stand up-världen är headliner. När man som headliner uppträder på betalklubbar så kör man ofta uppemot 45 minuter. 4-6 skratt i minuten bör man kunna få som headliner. Eller med andra siffror: under ungefär en tredjedel av tiden bör publiken vara igång med att skratta. Jag har definitivt inte som mål att bli headliner just nu. Inte på ett halvår.

Det näst finaste är supportkomiker. Det är den komiker på en betalklubb som kör mellanakten på kanske 20 minuter. Eller som är förkomiker till en headliners show. Alla varianter finns förstås, men på ett ungefär så är det på det viset. Sen är det förstås många komiker som växlar hela tiden och ibland kör som headliner och ibland som support. Och på vissa klubbar kan man bli headliner eller support även om man inte funkar som det på andra.

Mitt mål denna vår är att skapa ett stand up-material och ett framträdande som är tillräckligt bra för att jag ska kunna agera supportkomiker på en betalklubb. Huruvida jag får sådana gig framöver ingår inte i just vårens mål, jag är bara ute efter att göra det till en tänkbar framtid.

Även om jag körde en timslång show i höstas så innebär det inte automatiskt att jag har 20 minuter roligt klubbmaterial. Nej, showen var ju just en timme lång för att jag skulle kunna bygga upp en bild av mig själv i en kvart och sedan ägna trekvart åt att rasera den. Och kom ihåg att den gången sökte sig publiken till mig. Nu måste jag vara så rolig att jag kan underhålla vilken typ av publik som helst, även de som inte gillar nördiga IQ-skämt.

I princip handlar det om att jag nu måste börja om från början. Jag måste hitta en bra avslappnad stil som fungerar professionellt. Följande saker ska jag förändra under våren:

Köra mer igenkänningshumor. Ämnen som alla känner igen sig i. Men med min lite nördiga twist på det, så att jag behåller min särart.
Använda kroppen mer. Hittills har jag huvudsakligen stått och vevat med högerarmen. Men humor är ju inte bara ord, det är ju så mycket synintrycket också.
Använda mer mimik. Mimiken hittills har mest bestått av mina vanliga miner, men jag har sällan använt den för att gestalta andra personer.
Iscensätta situationer och gestalta andra personer (med kropp, mimik och förvrängda röster). Jag har hittills mest jobbat med klassiskt upplägg med setup och punchline. Det är dags att jag skapar lite längre historier.
Över huvud taget jobba med fler långa historier (typ 3-6 minuter långa), där det roliga inte bara är punchlines, utan snarare mina kommentarer till ämnet. Istället för att ha en punchline där de sista orden i en mening förändrar betydelsen av meningen i stort, så skapar jag situationer där kommentaren går stick i stäv med situationen. Tidigare har orden varit min väg till att få skratt, nu ska det snarare vara attityden.
Jobba mer med att skapa bilder hos publiken. När jag väl har skapat en rolig bild för deras inre så kan jag mata på med några kommentarer till på samma ämne och få fortsatta skratt.
Prova mig fram i att prata med publiken och använda mig av deras svar för att skapa humorn. Jag har hittills inte vågat ta in publiken särskilt mycket i mitt ståuppande, men om jag ska bli en bra supportkomiker så är det ett måste. Det här bävar jag för, det är läskigt.
Få mitt ståuppande att låta som ett naturligt samtal med publiken. Jag har hittills varit för teatralisk och hållit mig benhårt till manus. På sistone har jag försökt lösa upp den där knuten, men jag behöver göra stora framsteg på den fronten.

Om jag kan få ordning på ovanstående saker så har jag en perfekt grund. Jag är inte orolig för själva skämten. Att skriva humor är den bit jag är bra på. Men ståuppandet består av så oerhört mycket mer.

För att nå fram till detta kommer jag ha våren som en arbets- och experimenttid. Jag kommer bl a köra en hel del på gratisklubben Big Ben i Stockholm. Ibland kommer mina nya grejer att falla platt, ibland kommer jag att lyckas bra. Om ett knappt halvår så ska jag enligt det uppsatta målet lyckas riktigt bra varje gång som jag kör säkert material.

Jag kommer även besöka Norra Brunn och andra betalklubbar hyfsat ofta, bara för att stå i publiken och lära av proffsen. För jag vill verkligen prova på att bli en komiker som kan roa en bredare publik än jag kan göra idag. Självklart med min egen stil i behåll.

Det kommer bli väldigt svårt. Men det är just det som är det roliga.